Dantes lillasyrra|Del 2

....

Dantes perspektiv:
FUCK FUCK FUCK! Jag såg bara skräcken i Lovisas ögon och hur hon inte rörde sig. Hon tog ett litet steg bakåt men såg inte kanten och föll. Sebbe satte fart nerför berget till marken Lovisa förhoppningsvis låg på. Jag har failat mitt jobb som Lovisas storebror.
-LOVISA! Skrek jag när vi närmade oss hennes kropp som vi såg i det lilla solskenet.
Jag sprang förbi Sebbe och kastade mig ner på marken. Jag försökte hitta hennes puls men det gick inte.
-RING 112 FÖR I HELVETE! Skrek jag.
Efter någon minut var ambulansen här. Dom tog Lovisa och gick.
Fan fan fan vad jag vad besviken på mig själv. Jag kunde stoppat henne. Eller väntar med att fråga vad dom gjort tills morgonen.
-DANTE KOM IGEN VI MÅSTE TILL BILEN! Skrek Sebbe.
Jag sprang mot huset och vi kastade oss in i bilen. Väl framme på sjukhuset frågade vi direkt vart Lovisa var. Men dom sa bara att vi skulle sätta oss ner och vänta.
Sebbes perspektiv:
Fuck off hur länge ska vi behöva vänta. Jag kommer snart få ett aggressionsutbrott.
-Yo! Du där! Hur fucking länge ska vi vänta?!Skriker jag till hon i receptionen rätt argt och aggressivt.
-J-Jag kollar nu. Stammar hon fram.
-Hon är inte vaken men ni kan gå till henne nu. Rum 702 säger hon.
Jag reser mig upp och börjar gå. Dante suckar och följer efter. Vi gick in i rum 702. På sängen i mitten av rummet ligger min älskade syster med slangar i kroppen. Jag kollar på pulsmätaren och den går bara upp lite grann. Jag kollar bak för att se om Dante var med. Han har sagt sig ner mot väggen och har huvudet i händerna. Jag gick bort till Dante och satte mig bredvid honom. Han kollade på mig med ledsna ögon innan han kollade ner igen. Jag drog in honom i en kram.
-Hon kommer lösa det, hon är stark. Säger jag.
-Det är mitt fel säger Dante.
-Nej tänk inte så! Vi visste inte att detta skulle hända inte ens hon själv. Sa jag och drog mig ut ur kramen.
—Tidshopp 1 timma—
(Fortfarande sebbes perspektiv)
Mamma och pappa har tydligen dragit utomlands och det enda dom sa när vi ringde om Lollo var att vi skulle säga till när hon vaknat. Bra föräldrar...
-Ly....lyckades ja...jag hör jag från sängen Lovisa sitter.
-Lovisa! Jag puttar upp mig själv från golvet och väcker Dante.
-Lever jag? Säger hon helt plötsligt efter att jag fått Dante att fatta vad som händer.
-Lovisa ja för i helvete! Säger Dante och kramar henne.
-Aj för hård. Säger hon.
-S..Sebbe hjä- sen stängs hennes ögon och armarna glider ner från Dantes rygg. Ett lång pip hörs och jag är redan ute i korridoren.
-HJÄLP MIN SYSTER HON...
Läkare kommer springandes och några andra läkare kommer och visar oss till väntrummet igen.
—-Tidshopp 2 timmar——
Lovisas perspektiv:
-Mamma säger jag och sätter mig upp men hon är inte där. Jag kollar mig runt och ser att jag är på sjukhuset. Hur fuck hamna jag här?
Sen kommer allt tillbaks. Fan fan fan dom hatar mig nu.
-Lovisa jag ser att du är vaken, vill du att vi hämtar dina brorsor? Säger nån läkare från en stol.
-Ja nu fort! Säger jag.

Sorry för as dålig uppdatering men jag fick lite hjärnsläpp