Min livs kärlek Oscar Enestad

Del 1

~Nathalies perspektiv~

Jag satt och höll på med min mobil på mitt rum, helt plötsligt så ropar mamma och pappa ner oss. Jag pustade och reste mig långsamt upp från min säng. Jag gick ner från trappan och gick ut i köket. Mamma satt på en stol vid bordet och pappa stod lutad mot diskbänken med armarna i kors. Kalle kom strax efter mig.
- vad är det? Frågar Kalle. Pappa vill inte svara utan kollar bara surt på mamma, utan mamma svarar istället.
- jo jag och er pappa har pratat oss samman och har bestämt att vi vill skilja oss.
Jag vrider mig och kollar på Kalle, han blev så förvånad. Det kunde jag se på hans min.
- nå så nu var det sagt, har ni några frågor till mig och pappa eller? Sa hon med en deprimerad röst. Jag visste inte vad jag skulle säga, allt kom som en chock, jag visste inte vad jag skulle göra. Allt jag ville göra va att springa upp på mitt rum och gråta.
Jag backar långsamt ut från köket och vänder mig om och börjar gå upp mot mitt rum
- gumman jag vet att det kom som en chock, men det var för erat bästa! Hörde jag mamma skrika från köket.
Jag ville inte lyssna jag ville bara gråta och inte bry mig om någonting annat. Jag öppnade min dörr till mitt rum och smällde igen dörren. Jag kastade mig på sängen och borrade ner mitt ansikte i kudden så började jag gråta.

Jag har nog nu legat i min säng i några timmar nu. Så såg jag hur min dörr öppnades och att Kalle stod i dörröppningen.
- är det okej om jag kan komma in?
- ja du kan komma in, så länge det inte är mamma och pappa som vill det för då är det inte okej. Han nickade som ett tecken på att han förstod och gick in. Han såg inte heller speciellt glad ut. Han gick farm till min säng och satte sig på sängkanten.
- Nathalie, detta kommer att fixa sig, som vi alltid brukar säga (om vi håller ihop kommer vi att klara allt tillsammans)
- men Kalle jag känner mig sviken av mamma och pappa, jag trodde det älskade varan! Sa jag besviket. Jag kunde inte hålla inne det mer jag började gråta ingen. Kalle tog armen om mig och tryckte mig närmare honom.
- såga natta! Ta det lugnt,vi kommer ta oss igenom detta, jag lovar!
Jag hade gråtit så mycket att jag inte kunde gråta mer. Kalle satt fortfarande och höll om mig, jag började känna mig tröt och stänger mina ögon och somnade i Kalles famn. Han la mig nät ner med huvudet på kudden och viker täcket över mig.