Skogens Hjältar

Allt började den andra maj 1994 då våran gode vän Elizabeth vaknade upp av att hon hörde ett stort brak från vinden. Hon steg upp från sängen och gick långsamt mot stegen som ledde upp till en lucka. Hon klättrade försiktigt upp på den ostadiga stegen och öppnade luckan. Hon skrek till när flera fladdermöss flög ut och gjorde så att hon nästan tappade balansen men ryckte snabbt åt sig stegen så att hon inte skulle ramla bakåt. Hon klättrade upp och såg sig omkring en stund innan hon märkte att det var stort ett hål i taket. Elizabeth stod en stund och funderade på vad det var som skulle kunna ha hänt. Det var ju bara fem på morgonen trots allt.

En stund senare så gick hon ut från huset och skulle börja sin promenad. Hon gick en stund innan hon kom fram till havet. Där stod hon och betraktade havets vågor och den fina blå färgen som hade reflekterats från himlen. Hon kollade bort mot horisonten och såg den stora ön som var täckt av skog. Till höger om henne så var en stor bro som en gång i tiden ledde till ön, men nu var den uppfälld och ingen fick under några omständigheter åka till ön. Det var Elizabeth's dröm. Att åka till ön. Hon fortsatte hennes promenad och gick ner till kajen.

"Hej! Ursäkta mig men skulle jag kunna låna din kanot? Jag lovar att jag lämnar tillbaka den imorgon," hon sa det med hopp i sin röst.

"50$ så kan du få hyra den," hon tänkte efter en stund men sedan bestämde hon sig.

"Deal!" hon gav honom pengarna och började paddla ut till ön.

Äntligen så skulle hon få åka till ön. Hennes barndoms dröm gick i uppfyllelse. Bron hade varit uppfälld i hundra år nu. Ingen som hade åkt till ön under dem senaste hundra åren hade kommit tillbaka. Men det skulle väl hon göra. Eller?  

Snart, snart så är jag framme, tänkte hon när det bara var en liten kort bit kvar. Hon klev ur båten och drog in den till land. Hon vände sig om och kollade mot havet men något såg fel ut. Det så ut som att det var stora former i luften. Hon sträckte ut sin arm, men innan armen hade blivit helt utsträckt så tog något i mot. Hon sträckte ut den andra armen också och kände efter. Det var som att det var en stor barriär som täckte ön. Det var kanske därför ingen hade kommit

tillbaka. Hon visste ju att det inte var en bra idé att åka till ön, men det skulle ju bli så kul och spännande att äntligen få komma dit.

Efter en stund av tråkig tystnad så bestämde sig Elizabeth för att utforska skogen, det var ju därför hon var där. Hon började gå och till slut så kom hon fram till ett litet hus i skogen med en fin skylt so hängde ovanför dörren. På skylten stod det, Home of Gatekeeper. Det var väldigt fint här, bara ett hus i en hel skog. Eller det var vad hon visste. Hon knackade på dörren och väntade på att någon skulle öppna, fast bar en sekund eller två efter att hon hade knackat så sögs hon in i dörren.  

"Oj, hej! Jag hörde inte att du kom."

"Aj, vad är det här för ställe? Vem är du?" Elizabeth frågade undrande och gned hennes arm som hon hade slagit i vägg.

"Hej! Just nu så är vi i mitt hus. Det är jag som är nyckelbäraren, eller ja folk här brukar kalla mig för Gatekeeper. Eller K. För att det är första bokstaven i mitt namn."

"Okej, K. Hur i hela världen kom jag in hit? Liksom jag knackade på dörren och sen så kom jag hit."

"Du kom från utanför va? Hela den här ön är fylld av magi och under."

"Hur tar jag mig längre in då? I skogen alltså?"

"Det borde vara en inbyggd knapp i stenarna där ute, klicka på den så kommer du längre in."