De fyra barnen Gordon, Thomas, Erica och Adriana känner att de inte har något att säga i försvar. Det enda som Gordon kan tänka på är vad deras mamma sa under morgonen; "Vi ska åka till Saltö hela familjen, det är bra för er att komma ut lite".
Man kan bada, fiska eller ta med sig en bok ut och läsa den i naturen.
Adriana hör att Gordon nästan ryter till när de får veta att det inte finns något internet.
Erika, som är 9år gammal och yngst, hoppar in i konversationen. Med en lekfuul ton säger Erika framför dem alla
;Som om wifi är det viktigaste, det är ju familjen som står alla nära. Det är vad man verkligen behöver.
Jag tycker vi ska åka till Saltö.
Adriana tittar på sin lillasyster som studsar och klappar med händerna.
För Gordon fanns inte det något mer att göra. Han och resten av syskonen ville hellre sitta hemma och spela tv-spel.
Några timmar senare den dagen har barnen tagit sig till Saltö med familjen. Efter den långa resan till ön går de alla upp med sina väskor till stugan. Gordon börjar få en ny uppfattning om idén att åka till Saltö. Kanke var det en ganska bra idé ändå.
De travar mot det blå huset och till sist går de in genom dörren. Barnen tar av sig skorna och efter alla om och men kan de faktiskt se framemot en lugn sommar på ön.
Plötsligt i den lugna stunden faller en bok ner från en bokhylla rakt mot Gordon. Adriana är snabb och fångar boken precis innan den hinner träffa honom i bakhuvudet.
Adriana öppnar upp boken och det första hon ser är en bild på deras farfar som en gång var pirat på de sju haven.
När de tittar i den gamla boken är det många ord som de inte förstår. Thomas som varit för sig själv mesta delen av resan går fram till boken och läser; "haven är en äventyrares lekplats".
Thomas ögon lyser upp och han brister ut; "Kan inte vi bli ett äventyrsgäng! Vi kan leta skatter och lösa mysterium här på Saltsjö. Jag kan känna att det finns gott om dom."
I boken de läser om livet som pirat hittar de längst bak en karta undertecknad med "Till mina äventyrare, farfar".
Thomas, Erika och Adriana är alla positiva till idén men Gordon ser inte lika taggad ut. Han går tillslut med på att följa med gänget om han själv får vara ledare.
De kommer snart på att de behöver ha ett gemensamt namn som känns bra. "Saltsjögänget" ropar Erika och de alla ser på varandra och nickar.
Nu börjar dom göra sig klara för att äventyret snart ÄNTLIGEN ska börja.
Saltsjögänget springer ner mot bryggan och ser något gult som ligger på havsbotten. "Är det en ubåt?" säger Thomas och får direkt ett "Är du dum?" som svar från Gordon.
Men hör och häpna, det mystiska gula föremålet från bottnen börjar stiga och ju närmare den kommer desto klarare kan de fyra barnen se, en ubåt!
Gordon tittar på ubåten med fästa ögon och kan inte tro vad hans ser.
Saltsjögänget ser en symbol på sidan av ubåten, "det är farfars" säger Adriana som känner igen symbolen från deras farfars äventyrsbok.
Farfar har inte märkt något än men deras farmor står redan i köksfönstret och skådar hur barnen hittat ubåten Apollo, döpt efter den grekiska guden.
Hela Saltsjögänget går ombord på ubåten och snart kommer dom ner i Apollos brygga.
Gordon och Adriana sätter sig vid bryggan medans Thomas tar med sig Erika till baksättet.
De går genom instruktionerna och Gordon frågar Adriana lite nervöst om hon kan styra en ubåt.
Hon ger till sig ett garv och svarar
- Kära bror. Jag är 14 år och kan flyga. Visst, landning är inte min starkaste sida men att styra en ubåt är ingen match för mig. Dessutom, det är en båt, om den inte lyfter från marken behöver man ju inte landa!
Adriana startar fordonet och de börjar sakta röra sig från land. Thomas ser i fönstret längst bak att deras Farmor och Farfar kutar mot vattnet men hinner inte fram.
Dom åker lägre och lägre ner och det blir allt svårare att höra deras farföräldrars rop. När ubåten inte längre går att se från ytan säger deras farmor;
"Jag hoppas dom klarar sig. Men vad tänker dom göra med ubåten?"
Många timmar senare har barnen äntligen lärt sig hur man manövrerar ubåten med ganska mycket hjälp av Adriana, som förresten har börjat se något glansigt långt bort i havet framför dom.
Det är ett fiendeskepp, proffessor Karkarovs ubåt. Innan de hinner reagera börjar skeppet skicka missiler mot Apollo. Barnen lyckas unvika misilerna och Adriana bestämmer att det är bäst för dom att fly snabbtsom ögat.
Saltsjögänget låter Xander Bloodskull komma undan för nu...
Saltsjögänget skådar ett skepp på havsbottnen, nu kanske de äntligen är nära deras första riktiga skatt. De hinner inte ta ut segern i förskott för Karakrovs skepp är påväg åt samma skepp som Saltsjögänget.
Skeppet på havsbotten närmar sig dom och Adriana ber Gordon att ta över vid rodret. Apollo rör sig nu en aningen långsammare och lite mer ostadigt mot vraket.
Adriana sätter på sig en dykardräkt med mera för att sedan dyka fram till skeppet. Det låg skelett kring skeppet och i det djupa blå såg det kusligt ut.
Men en sak är säker, Adriana ser en låda och tänker genast att hon funnit skatten innan Karkarov. I lådan hittar Adriana en annan karta. Det skumma med den var att trots att de befann sig flera meter under havsutan var pappret helt torrt.
Adriana lägger ner kartan i lådan igen och simmar tillbaka till ubåten. Hon visar upp skatten för de andra tre. Erika ser besviken ut, hon hade nog förväntat sig ett pärlhalsband eller en godisbit. Gordon försöker läsa skriften på kartan men kan inte tyda handstilen och säger; "Helt värdelöst, vi åkte hela vägen hit i onödan!"
Men till det svarar Thomas ; "Nej! Vi fann något bättre en guld, något bättre än godis, ett nytt äventyr."
SLUT.
STAI LEGGENDO
Saltsjögängets Äventyr
Umorismo4 barn vill inte åka med men när en av dom ändrar sig så får Saltsjöbarnen något som dom aldrig kan tänka sig. Jakten på skatter som påbörjar inför nya äventyr. Även VÄLDIGT MÅNGA FRAMÖVER. .
