Författardrömmar

Recension: Ett hov byggt på blod och lögner

Att hon hukar sig ner på gräsmattan för att hamna på samma höjd som Gerald och struntar i att klänningen blir lite smutsig känns lite långt. Jag skulle ha tagit bort ”frågar jag” då jag ändå tycker att det är tydligt att det är hon som säger det och att det är honom hon frågar. Jag skulle ha avlutat det hon säger med punkt och sedan ta en ny mening; 
Jag sätter mig på huk framför honom utan att bry mig om ifall klänningen blir smutsig.
Meningen senare kunde också ha kortats ner från ”Han tittar upp på mig och ler lite blygt” till ”Han ler blygt mot mig”. Ler man mot någon brukar man se på personen och ”lite” är ett utfyllnadsord som man bör undvika. (Hänvisar även till mig själv här. Jag är fasen hopplös med alla ”Lite”.)

”Mamma låter upprörd” är onödigt då ”säger mamma upprört till pappa” borde informera om den saken. Där skulle jag nog ta bort stycket med två meningar före dialogen och bara låta mamman viska till pappan följt av ”jag låtsas inte höra” eller något i den stilen. 
I stycket efter hade jag tagit bort ”kanske håller han med” då den saken blir klar i hans dialog precis i meningen efter. 
Det borde ha varit; 
Pappa suckar djupt. ”Det är hennes eget val” – och så vidare.

”Klockan är sent på natten” låter konstigt. Ska klockan vara med borde det vara ett mer eller mindre specifikt klockslag, annars har det blivit sent. Solen kan ha gått ner eller vara på väg ner som en indikation på tiden, eller så har bara gästerna gått hem och hon sitter med sin familj och ser på stjärnorna som tänds en efter en – berätta att det är sent utan att säga att det är sent så att säga.
Vill du kan du gärna läsa mitt kapitel om Deep POV (55) då jag hört på många ställen att det är något dagens förlag och läsare söker. Annars kan man söka på ”Deep POV” på YouTube och lyssna på lite olika lektioner i vad det går ut på (det är bl.a. därifrån jag fått infon till mitt kapitel). 
Du är väldigt nära kan jag säga, men ibland tappas den djupa inblicken och läsaren får istället förklarat att det är sent eller att Gerald är ett barn, för att ge några exempel.

I stycket efter hade jag hellre sett ”Vi sitter på de dyra picknicksfiltarna i bomull som mamma insisterat på att köpa. Jag hade försökt få henne att nöja sig med en billigare variant, men jag tror hon är rädd att folk i byn skulle se ner på oss.” eller något ditåt... 
”Kolla” är populärkulturistiskt, så det hänger på om du vill få det att låta nutida eller ospecificerat tidsmässigt. Själv brukar jag försöka hålla böckerna tidlösa så att de fortfarande passar för nya läsare långt fram i tiden, men det är upp till var och en hur man vill göra med det. 
Även det här kan räknas som Deep POV, så att fördjupa sig i ämnet skulle ge berättelsen ett lyft. ;)

Jag reagerade på att Amanda sitter med ”sin närmaste familj”. Om hon inte bara sitter med sina föräldrar på filten så undrar jag vilka mer som sitter där. Mormor nämns, men hon kommer och sätter sig senare, så henne räknar jag inte som ”placerad” när stycket börjar.
Om det är sent och alla gäster gått hem så antar jag att hon sitter där med sina föräldrar då hennes syskon gått och lagt sig. Annars kanske man kan få in vilka mer som sitter där. För mig blir det att låta som att det sitter en drös människor där utan att säga eller göra något, vilket känns lite udda. Kan ju har varit ”en handfull av mina närmaste familjemedlemmar” eller något. Det behöver inte vara en lista på kvarvarande gäster, men en liten vink bara. 
”Klungan med människor” låter som lite fler än bara de närmaste och förstärker min känsla av att en hop människor sitter och stirrar ut i mörkret utan att röra sig.

Tillbakablicken med båtturen är också fin, men precis som med fisken kunde den ha kommit senare när vi lär känna Amanda lite närmare, som när hon är på slottet och tänker tillbaka på det liv hon lämnat. Här blir det lite slumpmässigt inkastad som en nutida händelse trots att det är en tillbakablick. 
Själv hade jag gärna sett henne tänka tillbaka när hon står på balkongen i sitt nya rum och inse vad hon kommer att sakna mest.