Författardrömmar

Recension; Mystic Academy: Antagen

Första kapitlet känns som en fin inledning.
Ett steg direkt in i Simons vardag och en bra bild av hur deras relation som syskon ser ut.
Det enda jag saknar är nummer på kapitlen. Man vet aldrig riktigt vilket kapitel man är på, så någon form av numrering vore trevligt.
Själv föredrar jag förstås kapitel med namn/titel efter siffran, men vet också att det inte alltid är så lätt att veta vad man ska kalla kapitlen.
Dessutom finns det en tanke bakom symbolerna då de visar vems perspektiv det är skrivet ur (vilket ju även den kursiva texten visar när det är skrivet ur Simons perspektiv, så det blir lite dubbel info).
Det finns ju ändå lite förslag att överväga om man vill undvika att göra som alla andra;
Man kan ha sidnummer längst ner på kapitlet (centrerat eller till höger, som i en riktig bok till exempel).
Man kan sätta en siffra före de speciella symbolerna (1.◇◇◇) eller i mitten av dem (◇1◇), eller kanske använda romerska siffror- och då efter tidigare nämnda placeringsförslag(◇I◇ eller I.◇◇◇).
Eller om man inte vill ha siffror alls, men ändå kunna skilja ett kapitel från de andra kan man ha olika antal symboler.
Att ha över tjugo symboler är väl kanske inte så snyggt, men man kan gå upp till fem för att börja om med en igen - och då kanske låta Simons kapitel ha "egen numrering" och alltså ha från ett till fem symboler utan att påverkas av Alines kapitels.

Bara en grej reagerade jag annars på: sista ordet i första kapitlet är "funkade".
Funkade är språkligt och passar i dialog, men i berättande text brukar man använda Fungerade.
En småsak, men något som folk kan reagera på. Det här är ju ändå en Wattpadbok, men det kan vara något att hålla i åtanke om man vill skriva mer seriöst.
Samma sak med "nickade instämmande".
Man brukar instämma när man nickar, så att bara skriva att personen nickade räcker bra.

Kapitel 2: Kan lite rekommendera mitt kapitel om Deep POV (55) här, men annars kan jag ge ett förslag på hur det skulle se ut om man använt det i första meningen:
"Det ringde ut från lektionen" hade blivit; "Skolklockans ilskna signal skar sönder tystnaden i klassrummet."
Till exempel.
Man är lite mer med i rummet än att få det förklarat för sig.
Sedan fungerar det bra med Alines känsla när hon känner sig befriad från en skoldag som hon uppenbarligen ville få slut på.
Här förklaras också varför hon inte är helt nöjd med den skola hon går i, vilket ju gör den långa förklaringen i förordet onödig.
Vill man inte ha ett intro med Canais historia kan man skippa det och låta förklaringen komma här, eller så kan man ta bort mycket info här och ha ett intro med en historia.
Just nu blir det lite dubbelt, så det ena eller det andra skulle jag säga. Annars får vi höra samma sak två gånger.
Sedan har vi lite det faktum att kapitlet börjar med slutet av en skoldag, men sen finns ingenting som går tillbaka till det. Eventuellt kan Aline ta sina böcker, gå via sitt skåp och sedan får vi höra hennes "inre monolog" medan hon går hem från skolan - eller sitter i bussen och tänker.
Annars, om man väljer att ha introt med "sagan", så kan man plocka de första meningarna ur det här kapitlet och lägga in dem i det som följer så behöver inte infon komma två gånger efter varandra.

Måste säga att jag redan nu börjat tappar bort vilket kapitel jag pratar om, vilket visar hur användbart det skulle vara med någon form av sidnumrering, så jag hoppas att något av mina förslag låter användbart.

Andra kapitlet om Aline får mig att undra varför man ställer fram mat åt Simon om han aldrig rör den.
Jag kan förstå att man inte behöver mat i någon form av "magisk koma", men att man ställer fram maten känns lite märklig.
Fast någon form av mat behöver han ju uppenbarligen om han är så smal, även om han verkar ha överlevt bra länge utan mat.
Man brukar ju sondmata eller ge dropp åt någon som inte äter, så en förklaring på varför man inte hjälper honom mer än man gör skulle nog behövas.
Har det med deras magiska egenskaper att göra eller är deras mamma en sadistisk misshandlare?