Kaninens recensioner (ÖPPEN!!)

Draktörne - Anna Mansen - del 12-21

Sammanfattning:
Quen bor tillsammans med sin familj inuti ett berg där hennes folk bott i många generationer. En dag när hon är utanför berget för att samla på sig örter faller hon ner i en drakes lya. Där övertygar draken henne att följa med henne till huvudstaden för att bli en Husar, en högt uppsatt krigare som rider på drakar. Väl i huvudstaden får vi följa med Quen när hon upptäcker en ny värld och nya människor. Hon får flyga på drakar, ha intensiva konversationer med kejsare och ingå i maktspel. Kanske får hon till och med känna på hur det är att bli kär?

(Eftersom detta är den andra delen av recensionen på Draktörne kommer jag inte att upprepa saker jag redan haft med i recension 1 då dessa skavanker finns i hela boken. Om det har förbättras kommer jag istället påpeka att det blivit det istället för att upprepa mig)

Bok: Draktörne

Författare: Anna Mansen

Omslag:
Vi har fått ett nytt omslag! Och jag älskar det!
Som sagt var jag inte ett jätte stort fan av det förra omslaget med detta tycker jag passar boken jätte bra! Jag tycker om att vi får ha kvar Zadroc. Detta känns bara mer professionellt och mer inbjudande för en läsare. Det ser spännande ut liksom.
Definitivt en bra förbättring enligt mig!

Karaktärer:
Här tar jag bara upp de allra viktigaste karaktärerna, enligt mig, de andra karaktärerna finns det mer om i mina övriga kommentarer.

Quen:
Förut hade jag en lite mixad bild av Quen men fick ändå känslan av att tjejen är tuff. Hon låter ingen annan tycka ner henne för att hon är tjej eller för att hon är Duza. Men jag skulle dock säga att vi tappar lite av hennes karaktärsdrag i dessa kapitel. Hon känns lite som ett tomt skal och jag skulle vilja fylla det! Så om jag fick önska något är det att Quen ses igenom ordentligt och att hennes personlighet får en chans att synas i varje kapitel nästan!

Drenic:
Vi har fått se mycket mer av Drenic sedan förra recensionen och jag gillar honom. Han har ett hårt yttre men en mjuk insida. Och lär man känna honom på riktigt så kommer han att bli en omhändertagande och omtänksam person. Men jag skulle ändå vilja se att hans hårda sida inte försvinner helt bara för att vi får lära känna honom. Då blir det lite för svart och vitt. Jag vill ha grått haha

Zadroc:
Asså om jag hade varit Quen hade jag typ varit livrädd för Zadroc. Jag vet att hon själv beskriver honom som en trygghet. Men jag har inte riktigt förstått varför. Han är en enorm drake som typ är ganska impulsiv och lyssnar inte alltid på henne. Det känns som att det är han som bestämmer över Quen ganska ofta och får hon lida konsekvenserna. Men han är ändå lite charmig och jag kan se att han vill Quen väl, ibland iaf.

Norin:
Quens bror. Han verkar lugn och sansad. Han har alltid koll på läget och oavsätt vad finns han alltid där för Quen. Han sticker inte ut jätte mycket, men är boken stadiga klippa. Man vet att man är trygg med honom.

Skrivteknik:
Asså kanske är det det att jag har vänt mig. Men jag tror ändå att det bara blir bättre och bättre ju längre jag läser. Med det sagt så är det dock inte perfekt heller.

Enligt mig känns språket fortfarande lite "stelt" typ. Men det har blivit bättre. Typ i dialoger börjar det kännas mer avslappnat men ibland känns det lite konstigt hur de pratar med varandra.

Jag hade gärna velat få med mycket mer känslor i texten. Vi får väldigt mycket beskrivningar av vad som händer i Quens yttre värld. Men i hennes inre värld får vi väldigt lite insyn.

Sen hade jag velat få med mer detaljer ibland för att få historien att kännas mer levande. Små mänskliga observationer så som att spindelnätet som hänger i trädet har små vattendroppar från natten eller att topparna på grässtråna har blivit bruna från alla fötter som går på dem. Sånt typ.