Virtuella Verkligheten

Stelt

Alex vågar inte säga att de går på samma skola och går samma väg. Han följer stelt bakom henne. 

Han ser att hon inte är ny när hon stannar hos ett gäng från skolan. 

"Klass b67" läser han på mejlet. 

- Ursäkta, vet du vart klass b67 ligger? Frågar Alex till en kille som står vid entrén och kollar på mobilen.

- Vem är du? Är du ny? Svarar han nyfiket. 

Han lägger hans arm på Alexs axel. 

- Följ mig, du är i trygga händer. Du måste vara en smartis. Jag ska se till att sitta bredvid dig när vi skriver prov. Skojar han runt. 

Alex vet inte vad han ska svara utan följer bara med. 

- Jonte. Säger han och kollar på Alex.

- Ehm va? Eller jaha. Alex. Svarar han tillbaka.

Jontes arm är fortfarande runt honom och Alex går obekvämt med armarna när intill sig, gör sig så liten som möjligt hela vägen till klassrummet.

- Här är det, vi går i samma klass. Vart ska du sitta? Jag vill sitta bredvid. Snälla säg inte att du är en sån som vill sitta längst fram. 

Alex är helt klart en sådan som vill sitta längst fram.

- Ehm, n...

- Kom vi kan väl sitta längst bak, om du är okej med det? Avbryter Jonte. 

Innan Alex hinner svara står de redan vid bänken Jonte vill stå vid och alla har tagit sig in i klassrummet. 

- Ja, tvåan kan ju kännas lite annorlunda. Ja eller förutom att Jonte fortfarande sitter längst bak som alltid. Säger läraren medan hon tar fram sina grejer och hela klassrummet skrattar. 

- Ja hur har sommarlovet varit då? Bra eller? Fortsätter hon och ingen svarar. 

- Nähä, ja det kan ju inte ha varit så bra då. Vad säger du Jonte?

- Jag hade en hot-boy summer! Svarar Jonte och alla skrattar åt hans skämt. 

- Jag tänker att vi kan väl bara sätta igång! Säger hon när alla har tystnat. 

- Nej men, fröken! Du glömmer ju Alex här bakom, bredvid mig. Ropar Jonte. 

- Oj vänta, juste, men gud, vad dumt. Nu glömde ju jag att vi har en ny elev.  Kom fram är du snäll, ehm.. Alex ja.