I need you

Kapitel 9

Kapitel 9.

"Jonnas perspektiv"
{lyssna gärna på "skinny Love-birdy"}
När jag äntligen var framme vid berget så gick jag mot bänken, jag satte mig och lät en tår rinna ner från kinden. Jag la väskan bredvid mig på bänken och kollade dit där jag hade försökt att hoppa. Jag hoppade ner från bänken och gick dit, jag kollade ner och tänkte meningen igen
"one step and you will be free".
Jag stod här igen med tårar rinnandes från kinderna, helt redo att hoppa.
"Jonna?!?, hörde jag en bekant röst bakom mig"
Jag visste precis vem det var, jag vände mig om och jag hade fortfarande tårar i ögonen rinnande från kinderna. Han sa ingenting han gick bara fram och kramade om mig.
"Jonna kom vi går bort från kanten!, sa Ogge med en orolig röst"
Jag sa inget till honom men vi gick och satte oss vid bänken.
"Spionerar du på mig eller?, sa jag lite irriterat"
"Nej det gör jag inte, jag vara bara och gick en sväng och fick tanken på att du kanske var här, sa han oskyldigt"
"Förlåt igen!, sa jag eftersom detta inte var första gången han stoppade mig"
"Jonna varför gör du såhär?"
Jag kände att det inte var någon idé att inte säga sanningen.
"Jag orkar inte med detta nu!, min pappa dog för ett år sen och mamma har bara druckit efter det hon bryr sig inte om mig! Jag får göra allt hemma, hon är bara och jobbar eller så är hon ute och dricker eller så är hon hemma och dricker med äckliga gamla gubbar, sa jag till Ogge snabbt"
Han sa ingenting han bara kollade oroligt på mig och sen kramade han om mig.
"Det kanske inte låter låter så farligt men jag orkar inte detta mer Ogge!"
"Jonna du ska orka detta!, du ska inte stå där borta igen!"
Jag kände ännu en tår rinnande från min kind och jag skakade på huvudet som svar till Ogge, jag visste att det aldrig skulle gå att få mitt liv helt igen.
"Jonna lyssna, jag vet att du kommer klara detta!"
"Ogge förklara för mig hur jag ska klara detta!, min mamma låtsas som om jag inte finns, jag har en vän som bryr sig bara en Sabina dem andra skiter i vad som hänt mig, så hur fan ska jag klara detta?, jag orkar inte detta mer!"
"Jonna du har mig!, vad som än händer!"
"Kom vi går hem till mig, sa han och kollade rakt in i mina ögon"
"Varför det?"
"Sa vi inte att vi skulle lära känna varan?!, sa han med ett leende"
-
"Ogges perspektiv"
"Kom, sa jag till Jonna som jag drog med mig till badrummet"
Jag bad henne sätta sig på en pall och så tog jag lite papper och blötte det, sedan så torkade jag bort tårarna som hon hade kvar och mascaran som runnit.
-
"Fortfarande Ogges perspektiv"
"Okej vad vill du se?"
"Inte någon tjej film iallafall, sa hon och skrattade lite hennes skratt var så fint"
"Okej vad sägs om en skräckfilm?"
"Okej"
Jag satte på filmen och Jonna såg knappast rädd ut men jag la armen runt henne ändå.

"Jonnas perspektiv"
Ogge la armen runt mig och det kändes helt okej, han är så fin, jag lutade mitt huvud mot hans bröst och han placerade sin arm mer runt mig.
*
Okej detta var kapitel 9 hoppas ni gillade det ♥️ kommentera gärna vad ni tycker om min novell ♥️ kommentera gärna idéer också om ni vill ♥️ glad fooofriday alla foooers ♥️// Nadja♥️