Loki och jag

Kapitel 2. Förhöret

Jag kommer in genom dörren och i soffan sitter alla Avengers. De pratar och surret gör att jag inte hör vad de pratar om. Jag går fram till dem och sätter mig i fåtöljen bredvid. Jag slänger upp benen på armstödet och lägger mig bekvämt i fåtöljen.

- Så... börjar Steve. Han tittar på mig och gör en gest med händerna som om jag borde svara. "Hur mådde han och vad sa han?" fortfarande långdraget även om det bara var hans tanke.

- Han verkade väl må bra nu iallafall. Tydligen fick jag inte träffa Loki för att han är "farlig". Jag drar ut på sista orden i en mer dryg ton. Alla nickar fundersamt. Det var tyst och alla tänkte "Det är han ju också..." och jag bara himlade med ögonen.

Vid middagen sen var det tystlåtet och jag tror alla kände av den irritation som Tony hade. Ingen vågade säga något, men ibland hörde man några viska mellan varandra. Tills det att Thor började prata.

- Okej, nu vill jag att alla ska lyssna på mig! Jag och Nat pratade förut om ett slags förhör med Loki, för att veta anledningen till hans attack. Jag vet ju inte allt även om vi är bröder. Vi sa även att det vore bra om Samantha kunde vara med då hon har honom under bättre kontroll, tillsammans med några fler såklart. Jag borde nog också vara med då jag fattar vad han pratar om när det handlar om det utanför jorden. Nu tittar alla på Tony förutom jag som tittar ner för jag vet att han kollar på mig med (antagligen) ännu mer ilska än innan. Även Thor börjar inse att det inte var så smart att säga det just nu. Tony reser sig upp med en smäll.

- Jag ska tänka. Sedan går han med bestämda steg. Nu tittar alla på mig istället. "Handlade det om vad han sagt till dig tidigare?" tänkte nog nästan alla. Om blickar kunde döda, skulle nog alla i rummet varit det just nu, iallafall utav den blicken de fick av med. Jag reste mig exakt likadant som min pappa och gick bestämt ut jag med. Det sista jag hörde var "Ja, hon är iallafall lik sin far, likadant temperament. Det gjorde mig bara ännu mer ilsken och jag svär på att de alla hörde när jag smällde igen min dörr 3 våningar över. Men den största ilskan kom nog ifrån att jag faktiskt ville vara med på det där förhöret, men inte med de andra. Själv. Med honom. Även om det nästan vore olagligt (enligt min far) så skulle jag kunna säga att jag tycker han är rätt så snygg. Han har bara kommit fel i livet, tagit den felaktiga vägen och blivit, enligt många, en skurk. men jag verkar vara den enda som ser gott i honom, de andra har inte förstått det eller ens tänkt så.

Morgonen därefter var det dags för förhöret, och till min förvåning hade min far sagt att det var okej att jag var med, men då med de andra. Jag var ändå glad att jag ens fick vara med, men lite besviken att andra behövde vara där. Men tur då att man kan läsa tankar, om han skulle tänka något sånt som jag tänker om honom.

- Vi börjar med att jag är själv en liten stund med honom, börjar känna in hans humör för att sedan veta hur vi ska planera resten. Thor var nog den som var mest engagerad. Vi andra brydde oss inte så mycket om vilket humör han skulle vara på, om han skulle vara lätt eller svår. De alla förlitade sig på min tankeläsning vid frågor han eventuellt skulle vägra svara på. Men såklart fortsatte Thor babbla på och jag tror inte han ens brydde sig om alla långdragna suckar kors och tvärs i rummet. Natasha tog med sig mig och började anteckna frågor till honom, de andra ropade ut och funderade ut frågor men de flesta var meningslösa. Vi fick fram ca 4 frågor som var viktiga att få svar på. Men det skulle vi nog ändå inte få, för enligt Thor var Loki helt på dåligt humör och hade inte sagt ett enda ord. Jag såg på Tony att han efter varje minut som gick började ångra sig att han sa ja till mig att få vara med.

- Då är det väl våran tur antar jag, Natasha ler sammanbitet och vi öppnar cellen och går in. han sitter på en stol och tittar knappt på oss.

- Varför kom du hit till Jorden? Han låtsas att han inte hörde Natasha och knagglar ihop papper och kastar dem i en låda. "Varför försöker hon ens, den bitchen" Jag tittar häpet på honom.

- Du kanske borde vårda dina ord mer, tur för dig att hon inte hörde. Han vänder sig om och möter mina ögon. "Shit, juste" tänker han igen. Hans blick byter från ilsken till mer lugn.

- Svara bara på frågan. Säger jag.

- Jag vill ha makt, jag skulle fått det om ni inte hade stoppat mig. han kastar ett till papper hårt i väggen. Jag fick en arme, för att klara det. Nu har jag ännu fler ovänner med lovade saker som brutits. "Varför säger jag allt detta, till henne just". Jag rycker på axlarna som jag vet inte och han ser det, antagligen visste han ju att jag skulle höra det han tänkte.

- Vi vet tillräckligt till en början, kom så går vi och tar de andra frågorna senare, säger Natasha.

- Vänta, jag vill bara säga en sak till. Ensam. Natasha går ut och ställer sig mellan dörren ut till de andra och stänger dörren in till oss. Antagligen rädd för vad Tony skulle säga om han fick veta att jag var själv en kort stund med Loki.

- Jag tror du kan bli något bra, du har bara valt fel väg. han tittar ner. "Jag är rädd för det, var avundsjuk på Thor och den uppmärksamheten han fick". Jag nickar.

- Jag förstår. "Du är fin" jag vänder mig om påväg ut. "Vi kan väl ses mer såhär?" Jag tittar på honom och nickar. Vänta på lappen, säger jag. Sedan går jag ut till där Natasha är och stänger och vi låser till Loki.

- Han pratade bara om makt säger Natasha när hon går till de andra. Vi får fortsätta senare med de andra frågorna för vi fick inte fram något mer av honom.

----------------------------------------------------------------------

1076 ord för som vill veta (:

Hoppas ni gillade denna delen!