Selmas p:
Jag vaknar lite då och då men skriker av smärtan.
Det är helt mörkt ute och jag är kall så att jag snart kommer att svimma.
Jag försöker resa på mig utan att skrika men istället pressas tårarna fram.
Jag tänker på alla som bara gått förbi mig utan att hjälpt mig.
Jag lyckas ställer mig på bena men trillar handlöst igen och skriker av allt ont och att det värker överallt på mig.
Jag hör fotspår jag blir rädd igen men kniper igen. Nu hör jag annolunda fotspår.
Plötsligt känner jag något strävt och lite blött mot min kind. Jag skakar på huvudet och hör en mjuk röst som ropar rosee!!
Slickandet slutar och jag hör små tassar springa åt andra hållet.
-Nej, ropar jag svagt
- Gå inte hjälp mig.
Fotspåren slutar och tystnar, istället kommer fotspåren mot mig.
__________________________________________________________________________________
Detta var detta kapitlet!!👀😹
Hoppas ni tyckte om det!?😍🌸
Kommer bli ganska korta kapitel men men🙏👅👅👀
Ses i kapitel 3✌️
YOU ARE READING
AdventureSelma lever i en värld som är självisk och elak! Ingen ser upp till varandra. Hon blir mobbad men anstränger sig för att inte nån ser det.
