Del 1

263 8 2
                                    

Bilen närmade sig in på den lilla grusvägen precis innan man kommer fram till stugan. En gammal trä skylt gömmer sig bakom ett par träd med namnet "Ocean Beach". Mattias sitter i framsätet och snarkar högt och mamma sjunger med till Björn Skifs låt.
-" Härligt, härligt men farligt, farligt"
Solen lyser starkt in i fönstret och jag tar fram solglasögonen från handväskan för att täcka ögonen. Jag får en skymt av det stora blåa havet precis nedanför skogen.
-" Vakna matte, du snarkar så högt så jag tror jag blir döv", säger jag och rycker på han.
Han rycker till och mumlar som svar men fortsätter efter några sekunder.
-" Han är helt omöjlig", skrattar mamma och drar ner ljudet. Jag skrattar också och sedan så sjunger vi tillsammans hela vägen till stugan.

Plötsligt är vi framme och mamma kör in precis utanför stugan. Den är vit och har två våningar. Stugan ser exakt ut som vi lämnade den och det får mig att le lite.

-" Är det dags att packa in väskor nu då?", säger mamma och rycker i Matte ännu en gång och kollar sedan på mig med ett leende. Att se mamma le får mig att känna mig bra. Det känns som att när pappa lämnade henne så kunde hon aldrig någonsin vara sig själv längre. Hon kunde inte ens kolla på mig och Matte i flera dagar. Men så var det inte längre. Hon var stark nu. Pappa hade varit en riktig skitstövel och det förenklade hela saken när han drog. Han var inte ens min pappa längre.


NÄSTA DEL KOMMER SNART UT

A summer romanceWhere stories live. Discover now