Allt och inget

19

Idag ska jag och Malte hänga igen. Det ska bli väldigt roligt och jag längtar verkligen.

En sak jag är lite osäker på är ju vad Omar tycker om Malte. Jag måste ta reda på det sen för jag orkar inte gå runt och ljuga länge. Omar måste få veta att jag vill hänga och tycker om att hänga med Malte.

Men nu ska vi inte tänka på det. Malte kommer snart och jag vill att jag ska vara på topp då. Jag vill ju liksom inte få honom att må sämre än vad han redan gör och det kanske jag gör om jag mår dåligt. Så jag lägger på ett leende och går glad genom huset när det ringer på dörren.

Jag öppnar den men det är inte Malte. Det är Omar. Jag blir lite nervös men släpper in honom.
"Hej vad kul att du kommer förbi" säger jag och läger på ett fakeat (vet inte om det stavas så) leende.

"Hej Jo jag tänkte att jag ville hänga med min pojkvän en dag som denna"
säger han och jag smälter lite av hans ord samtidigt som jag får panik. Omar är här Malte kommer snart vad ska jag göra. Säga sanningen eller ljuga? Om jag ska ljuga vem ska jag göra det till min pojkvän eller killen jag kämpat med att få träffa? Frågorna snurrar runt i mitt huvud. Jag blir väldigt yr och sätter mig på en köks stol med huvudet mellan knäna.

"Edvin hur mår du?" frågar Omar oroligt men jag kan inte svara. Vad ska jag göra? Jag känner hur Omar sätter sig ner framför mig. Det blir nästan svart för ett ögonblick men sedan vänder det. Jag börjar se klarare och nu ser jag Omars oroliga ögon. När Omar märker att jag mår bättre kramar han om mig.

Då plötsligt ringer det på dörren. Malte hinner jag tänka innan Omar går och öppnar. Där står såklart Malte. Det är lite som en mardröm att sitta och se på när Omar och Malte stirrar på varandra misstänksamt.
Tillslut lyckas Omar öppna munnen och säger "Vad gör du här" med en röst som jag inte kan tolka. Är han arg, glad, förvånad eller något annat.
"Jag ska hälsa på Edvin du då?" svarar och frågar Malte tillbaka.
"Det samma" svarar Omar. Efter det blir det en stel tystnad och båda vänder sig mot mig som att de vill att jag ska säga något. Men vad finns det att säga.
"Edvin varför berättade du inte att Malte skulle komma?" frågar Omar.
"Jag vet inte det blev liksom inte tid för det" mumlar jag då jag fortfarande inte vet hur det känner. Nu kanske ni tänker men kan du inte läsa ansikts uttryck men sanningen är den att jag inte tittade på det. Den bruna färgen på golvet är väldigt vacker nästan som Omars ögon.
______________

Förlåt för dåligt och sen del. Den är också ganska kort så förlåt för det också.