Råttorna

"Är ...?" Jeff drog handflatorna mot låren. "Är jag misstänkt för någonting?" Kallsvetten rann mellan skuldrorna, från nacken och ner under morgonrocken.

Den uniformerade polisen gav honom en bister blick. Hon korsade armarna över bröstet utan att svara på Jeffs fråga. De två befann sig i lokalen på markplan, som styrelsen använde som mötesrum och där vaktmästare Lasse hade sin hörna. Jeff rös. Just nu kändes den som ett fängelse.

Han snörvlade, drog handen under näsan och upprepade: "Är ...?"

Dörren öppnades med ett knarr. En man i blåjeans, svart polotröja och mörkgrå kavaj, steg in. Tjattret från råttorna ute i korridoren smattrade in i rummet likt ljudet på en förskola.

"Förlåt för att du fick vänta", sa mannen, stängde dörren efter sig och såg på Jeff. Han var runt femtio med en stram hållning och en mun som inte var van att le. Doftade hårt och rent, som en skogsarbetare som duschat med oparfymerat schampo. Han fick upp en polislegitimation från byxfickan och höll upp den mot Jeff. "Kommissarie Carlgren."

"Ingen fara", sa Jeff och kämpade undan en rysning. Han nös, ögat kliade och handen ömmade fortfarande efter det han varit med om.

Kommissarien stoppade undan legget och gick över till kollegan. De lutade huvudena mot varandra och viskade sinsemellan. Carlgren sneglade mot Jeff. Kollegan fortsatte viska. Carlgren nickade, vände sig mot kollegan som för att bekräfta något, innan han tog ett par steg i Jeffs riktning.

"Vi försöker ta reda på vad som har hänt här", sa han och fick upp ett anteckningsblock med svart pärm, i en gest som om han egentligen hotat med en flaska sanningsserum. "Varför har ... någon gjort detta mot din granne?"

"Jag ...", började Jeff, men orden tynade bort när han insåg vad Carlgren egentligen hade tänkt säga när han gjort en paus.

"Jeff Börjesson?" läste Carlgren i blocket. "Trettiofyra år? I lägenheten 1204? Den bredvid Bengt Wallin?"

"Ja, det stämmer", sa han och sneglade mot den andra polisen. Hon hade placerat sig något närmare dörren, som om hon täckte av flyktvägen. Jeff svalde. "Hur ... kan det vara möjligt?"

Carlgren såg på Jeff som om han var huvudmisstänkt i Palmeutredningen. Obegripligt, Jeff hade ju inte gjort någonting ... eller? Han nös ljudligt.

"Skulle du kunna redogöra för dina förehavanden det senaste dygnet?"

Jeff torkade bort resterna av nysningen.

"Givetvis", sa han. "Det kan jag."

***

För tjugotre timmar sedan, klockan 10:30 på lördagsmorgonen, hade Jeff gått ut på balkongen som låg i söderläge och erbjöd trivsam utsikt över stan. Det var kyligt i luften, men solen strålade från en klarblå himmel. Våren låg i luften och han var glad att han inte även var pollenallergisk.

Jeff hade gjort i ordning en sen frukost: två rostade brödskivor med Bregott och rikligt med fikonmarmelad, ett äpple i klyftor, en kopp rykande kaffe och ett halvlitersglas med mellanmjölk. Han ställde frukostbrickan på det lilla runda bordet ute på balkongen. Den råa betongen var kall, så han behöll tofflorna på, drog åt morgonrocken och sjönk ner på stolen i fejkad rotting.

Han tryckte i sig smörgåsarna som en skördetröska och svepte mjölken i en lång klunk. Han plockade upp ciggpaketet och tändaren ur fickan, fick upp en cigg som han satte mellan läpparna och tände på första försöket.

"Ah ..."

Han tog upp mobilen och skrollade igenom sociala medier. Det hade inte hänt så mycket under natten. Några författarkollegor skrev på Insta att de ställt in sina releasefester på grund av coronan. Apropå det borde han ringa morsan. De hade inte hörts sen i onsdags. Hon var sjuttiosex och satt isolerad. Syrran hade handlat åt henne sist, så det var Jeffs tur nu.