Bara vi två

De två killarna

Konstigt nog vaknade jag i god tid den här morgonen, min mamma var nog ungefär lika förvånad som mig näe okej det var en underdrift hon var schokad hon stod i dörr öppningen till köket och stirrade på mig med öppen mun till och med. Hon kollade på mig som att hon sett medusa sitta och äta flingor i hennes kök och behövde därför vara helt stilla så att hon inte skulle upptäckas.
- Mamma är du okej?
- ja men är du det?
- va?
- ja jag menar du är aldrig uppe i tid har du sovit?
- ja mamma jag har sovit:)
Hon gick fram till kaffe maskinen hälle upp en kopp och ställde sig på balkongen och bara andades in morgon luften. Allt var lungt och skönt, sen kom pappa upp från deras sovrum och jag kommer direkt ihåg varför jag brukade vänta tills han gått eller försova mig. Han rasslade halsen och hällde upp en kopp svart kaffe sen gick han fram till mamma på balkongen och kramade henne bakifrån. Om jag hade kunnat hade jag spytt för jag har alltid hatat hur han utnyttjat mamma och för inte så länge sedan mig, han brukade ringa mig när han var full och säga en massa olika saker. Mitt när jag sitter och tänker känner jag hur min stol slungas bakåt och jag åker baklänges ner mot sten golvet och kaffet jag gjort åker rakt på mitt ansikte, åh han är ett sånt jävla asshole!
- hahah du är så klumpig Ava, säger han kaxigt och stolt.
Mamma märkte dock att jag börjat blöda från bakhuvudet och blir alldeles glansig i blicken, jag märker hur hon ska säga något till honom men när hon vänder sig åt hans håll så är han redan borta. Hon klär på mig skolkläder och skyndar sig mot akuten med mig i framsätet brevid henne, hon skriker åt mig då och då i panik att jag inte får somna hur frestad jag än blir. Sen säger hon något så jävla idiotiskt något jag dock är van vid.
- Ehm Ava?
- Ja mamma
- Ehm.. kan du... kan du snälla... i-i-inte säga något?
- Jag vet jag ska inte säga att han var inblandad, jag säger bara att jag vickade på stolen och ramlade
- O-Okej bra
- Men du mamma?
- Ja älskling?
- Du måste lämna honom det vet du
- Jag vet men jag tror inte du förstår älskling
- NEJ mamma jag tror inte du förstår! Vi är påväg mot en akut för att min pappa din fästman har gjort så att jag slog i mitt huvud mot ett sten golv och börjat blöda! Om detta händer igen mamma... då berättar jag vad som hänt och anmäler honom!
Hon blir helt tyst och parkerar bilen.
- Ava gå in dit du och skaffa ett rum så ska jag ringa skolan och säga att du kommer komma sent.
Jag rullar med ögonen men ångrar det genast då jag inte har mycket ork kvar.

Jag får direkt ett rum och sjuksköterskorna ser till att stoppa blödningen.
- Så där ja jag tror du är redo för att kunna gå hem nu:) säger en av sjuksköterskorna som heter Markus
- Tack för hjälpen:)
- Inga problem se bara till att inte vicka något mer på stolen bara:)
Jag skrattar lite artigt och går ut till bilen där mamma skulle varit. SKIT! Har hon dragit?
Jag ser sen att hon smsat att hon behövde åka annars skulle hon kommit försent till jobbet. Det skrev hon runt kl 8.50 och nu är klockan, SKIT klockan är ett, jag missade lunchen på skolan vilket innebär att antingen så går jag hem och äter där förmodligen pappa är eller så går jag hungrig. Valet är väldigt lätt jag går hungrig.

Jag kom sent till sista lektionen men det spelade ingen roll för jag var inne på akuten tidigare och kände mig rätt konstig av någon anledning. När jag kom in i klassrummet fick jag inte samma blickar som jag fått dagen innan men några kollade på mig fortfarande okej de stirrade rätt mycket men efter en stund så fick en av de som stirrade lite mod till sig och sa
- Hej du! Sa en kille samtidigt som jag fick ett sudd kastat i bakhuvet på mitt sår vilket gjorde jävligt ont.
- Ja? Svarade jag tillbaka så snällt jag kunde
- Du är den där nya tjejen Ava Ellerhur?
- Jepp det är jag. Vad heter du?
- Jag heter Dan

Efter det var det runt 5minuters tystnad innan jag kände ett till sudd i bakhuvudet och jag vände mig om för att se vad han ville nu, men det var inte han utan en annan kille från hans gäng eller vad man ska säga.
- Du Ava
- Ja?
- Du är snygg
- Jaha vad har det med något att göra?
- Det har med att jag vill bjuda ut dig på middag ikväll.
- Du känner inte ens mig och jag känner inte dig.
- Jag heter Alexander jag spelar fotboll och jag är 175, Din tur
- Jag heter Ava jag gillar att läsa böcker och är 160.
- Nu då? Sa han nästan lite förhoppningsfullt
- vad menar du?
- Kan vi gå ut nu då?
- Nepp, tycker inte vi känner varandra tillräckligt.

Han kollade på mig med stark irritation i sina ögon. Det var nästan som att dom sa att jag skulle dra åt helvete och att han skulle få vad han ville till slut. Han skulle precis säga något när Melissa såg situationen så hon satte handen på hans Axel och sa
- Alex du lägg ner, vill hon inte vill hon inte var inget asshole för det.
- Mellissa jag är inget asshole för att jag vill
- Alex bara lägg ner, läs någon bok eller något.

Hon tittade på mig och rullade ögonen, men inte åt mig det var som att hon sa skit i honom han är sån. Efter lektionen så tog jag mina saker och gick men när jag gick längs vägen så kom det en moppe som stannade brevid mig. Det var Melissa.
- Hej umm Ava Ellerhur?
- ja det är jag
- Förlåt för Alex han blir så vet inte varför och försöker inte ursäkta det utan ville bara säga förlåt åt honom typ.
- Det var snällt:) men jag är inte säker på om jag förlåter honom ändå, sorry men han skämde ut mig framför klassen och han betedde sig som en mansgris.
- Sant allt är väldigt sant tyvärr.

Vi båda små skrattade lite och tittade ner i marken och sen på varandra.
- Men du jag kan skjutsa hem dig om du vill?
- Det behöver du inte göra
- Jo jag vill det, om det är okej med dig såklart?
Jag tänkte en liten stund och kände varför inte. Så jag sa okej och hoppade upp bakom henne samtidigt som jag gav henne riktningar om vart mitt hus låg.
Jag fick den där känslan igen. Du vet den där känslan som man får när det känns som att man bara vill leva i just det ögonblicket föralltid, men det går inte inte för mig. Pågrund av det jag är så kommer det aldrig att gå.
Jag hoppade av moppen tackade jättemycket för skjutsen och gick direkt upp på mitt rum, jag kände mig bara fel och vill inte vara med någon... förutom henne men det går inte för om det pappa och prästerna på omvandlings terapin sa stämmer så är jag antingen sjuk eller besatt.