The love story

Kapitel 2

Jag satt framför min dator medan Lily sprang runt och fixade för att jag skulle flytta in dagen efter. Jag pratade med Wilbur över discord och hade en spellista med låtar i bakgrunden.
-När ska du flytta in?
-På lördag.
-Imorgon alltså. min favorit låt kom och jag började nynna, Will var så tyst att jag glömde att han var där och jag började sjunga.
-Vad sjunger du? Wills rös var sorgsen och road.
-Mmh..."Line without a hook", min favorit låt.
-Du kommer få mig att gråta!
-Sjunger jag så dåligt?! jag försökte att inte låta sårad men det var svårt.
-Nej! Du sjunger fantastisk! Men det är en ledsam låt.
-Ska jag sluta?
-Nej sjung bara not annat. Vad kan du för glada låtar?
-Mmh...I do adore är en bra låt...
-Sjung! ropade han glatt och jag sjöng.
En stund senare knakade Lily på min axel.
-Får man vara med i samtalet? jag kopplade ur hörlurarna och sate på kameran.
-Will, det här är min vän Lily.
-Bästis sedan fyran. hon vinkade och log.
-Will kan du sätta på kameran? han sate på den och kammade håret med fingrarna. Han satt i ett vitt linne och vi i tjocktröjor och mjukisbyxor. Men Will såg lite reserverat på Lily och hon såg det direkt.
-Det gör inget, jag är lesbisk. hon log och mina kinder blev röda och jag kunde inte titta på Will.
-Kul att träffa dig Wilbur, jag har hört mycket om dig, lite för mycket. jag puttade henne och skrattade och gick ut.
-Förlåt henne...
-Det gör inget. Will möte min blick rakt genom kameran. Jag tittade bort med brännande kinder och kopplade in hörlurarna igen jag drog på mig dom. När jag tittade upp tryckte jag snappat ner huvudet under skrivbordet.
-Sluta! tjöt jag men Will bara skrattade och jag hörde Lily dra ett djupt andetag och gick skrattande ut i köket. Will drog av sig linnet sedan hördes ett litet blupp och jag tittade, han hade slagit av kameran igen.
-Var det not fel? frågade han med en djup röst som alltid får mig att svettas och bli röd i ansiktet.
-SLUTA! tjöt jag desperat men Will skrattade bara.

När jag gick och la mig på Lilys soffa gick den snabba bilden av Will med det vitta linnet halvvägs över huvudet... och hans vältränade mage... NEJ, tänk inte på sånt!
Nästa dag stod jag och Lily och drack varm choklad i höst kylan när två vältränade armar drogs runt min midja och ett rungande skratt i mina öron.
-Will! jag skrattade med honom.
-Så vi träffas IRL då? frågade Lily också skrattande.
-Mmh. han sträckte fram handen och tog en klunk ur min choklad.
-Hallå! Det är min choklad!
-Det syns. Will skrattade och tittade ner i min kopp som var klädd med grädde och marsmellows.
-Vad har du hållit på med dom senaste dagarna Will?
-Jag har kommit in på en högskola! han log.
-Vad ska du plugga till?
-Författare! han log men Lily såg lite konstigt på honom.
-Är inte den närmaste författar högskolan väldigt... väldigt långt bort? hon sneglade åt mitt hål och jag kunde inte tro på vad hon sa.
-Långt bort?! Du får inte åka iväg! jag försökte hålla inne gråten och tårarna men en tår gled ner för min kind.
-Nej gråt inte! han slog armarna runt mig och gav mig en kyss på håret.
-Åk inte! viskade jag desperat.
-Jag behöver ett jobb, jag är fattig! Gråt inte! han la mitt huvud i sina händer och torkade mina tårar med sin tumme.
-Åk inte. gnydde jag tyst.
-Jag kommer hem till jul, jag lovar! han gav mig en snabb kyss på kinden och torkade ännu en tår från min kind.
  Den kvällen låg jag på soffan och grät tyst, tänk om han åker för att han inte behövde ta hand om mig längre nu när jag inte var med mina föräldrar, tänk om han inte gillade mig och bara stannat för att trösta mig när jag kom och knakade på! Jag sov inget den natten och jag vägrade gå och vinka av Will.
  Jag sov inget den veckan, jag grät mig igenom nätterna och på dagarna lysande jag på "Line without a hook" och "Mr loverman" på repit på Spotify. Jag åt inge middag eller mellis utan bara smörgåsar till lunch och frukost. Jag satt ofta i en fönstersmyg på stadens bibliotek. Jag läser inget utan där får jag vara ifred och det är tyst där.
En av gångerna sjöng jag extra hökt för att det var väldigt få människor på biblioteket. Jag öpnade fönstret och tittade ner, fjärde våningen... man skulle nog dö om man hoppade ner... inge mer smärta eller gråt... Då hördes springande fötter och jag tittade upp, det kom från slutet på korridoren där den svängde. Non hade tjuv lyssnat på mig!
En vecka senare satt jag och tittade ner na igenom fönstret, jag lät ena benet hänga i luften när jag kände ett fast grepp om min handled. Jag vände mig om och tårarna slutade direkt... det var...
-Will?! jag la armarna om hans hals och han bar ner mig på golvet.
-Tänkte d u hoppa? hans röst var sträng och sorgsen. Jag kunde inte svara utan drog armarna hårdare om hans hals.
-V-vad gör du här?
-Ser till att du inte tar livet av dig! utbrast han argt.
-J-jag trodde att du inte brydde d-dig om m-mig! gråten kom tillbaka.
-Inte brydde mig om dej! Jag sköt upp högskolan ett år för sin skull! han drog mig ifrån sig och tog mitt huvud i sina händer.
-V-vad händer nu?
-Du åker raka vägen hem till mig och högskolan får vänta ett år till. sa han bestämt.
-Hur viste du vart jag va?
-Din goda vän Lily här. han gjorde en gäst mot Lily som stod en bit bort. Hon tog två steg fram och tittade missnöjt på mig.
-Jag vet att du gillar honom, men ta livet av dig för att du tror att han inte bryr sig om dig?!
-Jag hade tagit självmord när jag var femton om inte han stöttat mig med film, mys och choklad! hon skakade bara på huvudet.
  Vi gick mot Wills lägenhet, på vägen gick Lily av mot vår lägenhet och jag följde med Will.
-Ses om om en, två timmar!
-Kan du sjunga något för mig? jag började sjunga på "Bottom of the river".
-Så... vi var framme och gick in i hallen. Han tog tag i min arm drog mig till sig.
-Vad gör du?! min röst var gäll och jag lutade hela min kropps vikt mot hans bröst.
-Något jag borde ha gjort för länge sedan. han lutade sig mot mig och la sina läppar mot mina! Jag la min hand på hans nacke och ställde mig på tå. Han drog mig bort från honom och log, han torkade sig om munnen med handryggen och drog tummen i min mungipa och stoppade tummen i munnen.
-Godaste desserten någonsin! han log och begravde ögonen långt ner i mina.