Dra strögen?

0.1 - Ella, du stirrar

Skepnaden närmade sig med långa kliv. Jag inspekterade honom på håll och faktiskt, han var snygg. Trots att han såg ut att vara alkoholpåverkad, så syntes det klart och tydligt att han hade ett tydligt mål. Hans blick hade ett stadigt fäste rakt på mig. Jag  vände snabbt mitt huvud mot Clara för att ta emot någon form av stöttning, detta var obehagligt, men hon stod som fastfrusen i marken. Jag fiskade smidigt upp mobilen i försök att se upptagen ut. Ingen ny snap. Inte en enda. Min blick for därför åter igen på Clara, sedan mot killen som nu bara var ett fåtal meter ifrån. Trots att jag såg honom komma, hade min hjärna inte beräknat tiden tills han stod rakt framför mig. Han öppnade sin mun och sa med en kaxig, hes röst: "Vilken gullig a-traktor du har, får man ta sig en titt? "

"Ella, hur får jag smidigast fram vilka egenskaper kvicksilver har?"  Snabbt slog jag upp huvudet och tittade mig förvirrat omkring. Biologi var inte min starkaste sida, men jag hade klart och tydligt hört frågan som Tina nyligen hade framfört. I jämförelse med mina klasskamrater så skulle jag snarare kallas något i stil med motsatsen till plugghäst, särskilt duktig i skolan var jag inte. Vem fan väljer natur när man knappt blir godkänd i biologi, som ändå ligger i grund till hela naturvetenskapsprogrammet. Såklart visste Clara svaret även denna gången, då hon otåligt lekte med sin penna så att den studsade mot bänken. Jag blir stressad, varför var hon tvungen att fråga just mig? Efter en kort stunds tänkande vilket kändes som en halv evighet, öppnade jag käften och pressade fram mitt svar.

"Periodiska systemet."

"Det är bra, men försök att ta anteckningar nästa lektion, så blir det lättare att hänga med om vad vi pratar om." Hörde jag Tinas röst tjata någonstans i bakgrunden, mina tankar hade åter igen tagit sig en flygtur till gårdagen. 

Han tog sig framåt som om han dansade, graciöst. Nej, håll käften, jag vet inte ens vem han är. Hans blick vandrade snabbt över min framruta, där jag hade satt på allt för många dekaler. Han sträckte fram handen och jag förstod direkt vad han menade. Han stod precis vid förardörren och ville alltså ha bilnycklarna. Efter lite tvekande så räckte jag fram de, för att sedan gå och sätta mig i passagerarsätet. Han startade motorn utan ett ord och min kapade, vita Volvo 945:a brummade genast igång. Jag inspekterade honom, grönblåa ögon, fina läppar och såg nyrakad ut. På huvudet satt en blå keps bakochfram, som täckte mörkblonda hårstrån. Han vände då blicken mot mig och jag var snabb med att titta bort. 

"Vart drar vi på lunchen då? Det är grönsakssoppa i matsalen så jag tänker att vi åker någonstans." Avbröt Claras röst mina tankar, jag mumlade ett kort förslag om Donken, vilket hon tog med en nick och sedan reste sig upp. Jag gjorde densamma och styrde mina steg mot klassrumsdörren. Nu hade vi 75 minuters lunch, veckans längsta, och sedan väntade två lektioner innan skoldagen skulle ta slut. Mitt absoluta favoritämne engelska, och sedan en hel timmes plågan av matte, djävulens påfund.  Jag borde valt fordon istället, med tanke på mitt stora bilintresse. Jag ifrågasätter varje dag vad fan jag gör här på natur, vad som helst hade varit bättre. 

Kort därefter satt jag intryckt i passagerarsätet på Claras mörkblåa duett, hennes stora stolthet. Det finns inte många äkta epor i Sverige, framförallt inte på Stenlunda gymnasium med sina 800 elever. Trångt bredvid mig i samma säte satt Wilma, som likväl mig och Clara körde Volvo, en okapad 740 var vad hon hade. Vem fan kör okapat? Alla vet att kapade är lång väg mycket snyggare och dessutom är de lagligare, åtminstone är de lättare att lura polisen med att de är lagliga. I med att a-traktorer inte får ha baksäte så är det faktiskt större risk att poliser stannar en okapad, än en kapad, enligt min teori iallafall. Dock var hennes fordon jävligt snyggt trots att det var kapat, en 740 har ändå en helt okej bakdel. 

Vi klev in på Donken med stolthet, som de stamkunder vi var. På detta ställe spenderade vi nämligen i princip varje kväll och snackar med andra epafolk, efter avslutade strög. Det var dock väldigt sällan jag faktiskt åt mat här på kvällarna, bensinen tog  i princip alla mina pengar och jag skulle inte påstå att jag har så mycket till inkomst. Jag klickade snabbt i min beställning, precis när jag skulle stoppa i mitt kontokort så hörde jag ett bekant ljud: epadunk. Mitt huvud vändes fort mot fönstret och en silvrig V70 rullade in på parkeringen med musik på högsta volym. Jag kände faktiskt inte igen traktorn, spännande med en ny. 

Jag slängde en blick på personen i passagerarsätet, som var närmast. Jag skulle uppskatta hans ålder till något år äldre än mig själv. Jag återtog mitt fokus till min beställning och betalade maten. Utan något som helst mellanrum i tiden så öppnades dörren och ägaren av den silvriga a-traktorns gäng tog stegen in i restaurangen. Jag vände mig om och min blick for direkt till en av killarna. Det är han. 

Efter en kort, stel bilfärd så stannade han bilen. Tystnaden skulle kunna beskrivas som obekväm, stel, och alla andra liknande adjektiv. Jag bet nervöst på läppen i undran av vad som skulle hända härnäst, då han slängde sig över mig. Våra läppar möttes och jag var snabbt med att besvara kyssen, som snabbt utvecklades till hångel. 

"Ella, du stirrar." Hörde jag plötsligt Wilmas röst säga intill mig, och jag insåg att hon hade rätt i sin upptäckt. Faaaaaan, fyfan vad stelt, jag hoppas verkligen att han inte hade märkt något, medans jag var fullt uppe i att tänka på gårdagen. Fuckk, jag är verkligen en drömmare, och det inte på något positivt sätt. 

Snabbmatspersonalen hade redan ropat upp mitt beställningsnummer två gånger och tittade därför surt på mig när jag gick fram för att hämta maten. Jag kostade på mig ett leende i försök att muntra upp henne, men min charm var inte uppskattad. Hon gav mig bara ännu en sur blick och återgick till sitt jobb, jävla surkärring. 

Jag skulle precis sätta mig vid bordet där mitt sällskap för dagen redan satt, då jag slängde en sista blick mot killgänget som stod och lutade sig mot en vägg, i väntan på deras mat. Jag såg hur killen från igår lutade sig mot sin kompis och viskade en rad. 

Sedan kollade de båda rakt på mig. 

-

-

-

Första kapitlet avklarat då, kommentera gärna vad ni tycker :D

Detta är den första boken jag skriver i "nutid", skrev någon för 3 år sedan också, men tröttnade ganska fort. Nu ger jag detta en chans till då jag ändå tycker det är skoj att skriva, och Wattpad är förövrigt väldigt underhållande att spendera timmar på. Uppskattar varenda en av er som ger boken en chans. Har sett att det inte alls finns många epa-böcker, dags att ändra på. Härligt att rulla i 30 ju :))