Dear, Daughter

Emmas kors

________________________________

"SÅÅÅ... VART ÄR VI PÅVÄG?", vågade Blaze fråga till slut. Det välbekanta magontet började ta form i hennes mage, och ofrivilligt började hennes hjärna hitta på ursäkter att inte följa med på festen.

Hon hatar fester. Hatar, hatar, hatar.
Hon har alltid känt sig malplacerad och akward på de få fester hon tvingat sig att få på.
"Here" av Alessia Cara sätter precis orden på hennes relation till fester i allmänhet;

________________________________
"I'm sorry if I seem uninterested
Or I'm not listenin' or I'm indifferent
Truly, I ain't got no business here
But since my friends are here
I just came to kick it but really
I would rather be at home all by myself not in this room
With people who don't even care about my well-being
I don't dance, don't ask, I don't need a boyfriend
So you can go back, please enjoy your party
I'll be here, somewhere in the corner under clouds of marijuana
With this boy who's hollering I can hardly hear
Over this music I don't listen to and I don't wanna get with you
So tell my friends that I'll be over here."

________________________________

Linn som suttit och nynnat högt på en låt som spelade på radion kastade genast en snabb blick på Emma, och Blaze fångade upp detaljen om att Jack blickade snabbt genom backspegeln – och konstigt nog kände hon sig ensam. 6 ögon bildar en hemlig krets, och 2 ögon lämnas utanför.
"Ehm... jo, fest och fest.", mumlade hon och pilade på ett örhänge.
"Mer en, liksom, drogkrets.", förklarade Emma, när Linn inte fann de rätta orden, trevande med ett snett leende.
Såväl som ordet "drog" fyllde luften i bilen kände Blaze hur hjärtat genast stannade en sekund, munnen öppnades och ögonen spärrades upp. Utan att kunna utforma ett endaste ord stirrade på hon på de tre personerna – uppenbart galna – i bilen som log som om de pratade om pizza.

Vad *** har hon gett sig in på? Hur kan hon vara så idiotisk? Okej. Hon kommer dö. Hon måste hem. Nu.

"St-stanna. Stanna. Stanna. N- nu! Hör du inte vad jag säger? Jack! Snälla, stanna!" Rösten skakade häftigt men hon brydde sig inte, hela hon skakade. När Jack inte stannade kände ho hur någonting trängde sig genom skräcken. Ilska.
"Stanna den ***** bilen! Jag tänker *** inte åka och ta några ***** droger!"
Blaze skriker aldrig. Men nu var det pågrund av skräck, tänkte de kidnappa henne och tvinga i henne massa droger? Lämna henne? Låta henne dö? Vad pågick i de där galna hjärnorna? Är de påverkade?
Alla i bilen som suttit och flinat mot varandra ryckte häftigt till, förvånat, och de äcklande flinen försvann häftigt. Men efter någon sekund av stirrande på henne bröt alla tre, som på befallning, ihop av skratt. Jack körde en aning ostadigt då hela han skakade, Emmas huvud var kraftigt lutat bakåt medan en högt skratt steg upp för hennes hals som nästan verkade kväva henne och Linn hade tårar rinnande nerför hennes röda kinder som rörde sig av sin mun som ständigt rörde sig.

Men Blaze skrattade inte. Men hon blinkande argt bort tårarna som glänste i hennes ögon. Men hon fattade ingenting, vad sjutton skrattar de åt? Är det ett skämt eller vad?
"Åh, åh", fick Linn fram till slut medan hon torkade bort tårarna. Hon låg nästan liggande på sätet, och Emma hade börjat lugna ner sig. Emma en liten del också, men hon skakade fortfarande.
Emma vände sig mot henne, med ett brett leende och böjde sig mot Blaze (hon satt i framsätet med Jack och Blaze och Linn satt i baksätet. Ett säte mellan dem). Blaze pressade sig bakåt i ryggsätet. Hon tänkte inte ens på att hon gjorde det. Det var omedvetet.
Emma drog fram ett halsband som varit dolt under sin polyesterskjorta. Det var i silver och glittrade i eftermiddagsljuset.

Ett kors.

"Fattar du?", undrade hon belåtet när hon såg hur Blaze med öppen mun stirrade på korset, oförstående.
"En... kristen drogkrets?", fick hon förvirrat till. Hon hörde hur det lät, men hennes hjärna var tom. "Vad är det här för sjukt?"
De började skratta igen.
"En kristen drogkrets!" Skrek Jack där fram av skratt.
"Det kanske är du som är galen?", frågade Linn med nya tårar strömmande.
"Såklart vi inte ska till en drogkrets, dummer! Så lugn Blaze.", sa Emma lugnt som fick hjärtat att dunka lite mjukare.
"Vi skämtade bara.", log Linn och lade en hand på Blazes axel som hon egentligen inte ville ha där.
"Vi ska till en lokala kyrkans ungomsmöte i Lewis. Vi föredrar att kalla det fest.", förklarade Jack med ögonen på vägen men han såg på henne genom sin tankar. "Förlåt Blaze. Det var inte meningen att göra dig så rädd-"
"Eller få dig att skrika", lade Linn till och avbröt Jack som ursäktade sig.
Allting släppte just då och Blaze tog sig för bröstet och andades ut djupt.
"Varför gjorde ni så! Jag höll ju på att få en hjärtattack!", andades hon och slog händerna för bröstet för att demonstrera smärtan rädslan orsakat henne.
Ett artigt skratt fyllde luften, och Linn såg återigen nöjd ut.
"Så kyrkan alltså?", undrade hon fundersamt och lutade sig bakåt, betraktade dem.

Betyder det att de är Kristna? Att de kommer försöka intala henne att Gud finns? Att hon måste bli kristen? Att hon är en syndare? Förskräckt se på henne om de får reda på att hon har en flickvän (om de inte redan vet det?)? Kasta ut henne?
Så många funderingar slog henne, och hon skrämdes lite över sina fördomar mot dessa än så länge helt vettiga människor – trots att de verkar ha dåligt sinne för att se när det är passande att skämta. Hon har sett för mycket för storytimes på Youtube, utvärderade hon.

Linn nickade ivrigt, Emma ryckte på axlarna och Jack sa bara ett enkelt; "Ja."
Blaze såg förvånat på dem. Bara en ryckning, nickning och ett enkelt ord på två bokstäver? Inget mer?
Deras typ av svar fick henne att vara osäker om  hon skulle ställa följdfrågan; som hon inte visste skulle tas emot. De verkade helt enkel inte bry sig så mycket – se det som en stor grej – fast det är det kanske inte?
Det är bara det att alla kristna hon träffat på som sagt att de är kristna har skyltat med det så mycket. Som att de verkligen vill visa det för alla. Och hon har stört sig på det.
"Är ni kristna eller?", frågade hon till slut, och försökte allt vad hon kunde för att inte låta på något sätt nedlåtande.
"Japp."
"Japp japp!"
"Ja det är vi."
"Vi borde kanske ha sagt det, men det är kul att du ville följa med i alla fall.", sa Emma mjukt, och betraktade Blaze som inte visste vad hon skulle svara. Men hon nickade vara till sist, log snett och sa:
"Ja, det blir nog kul."

******
________________________________

Nu när jag läser igenom det här kapitlet skäms jag, över hur dramatiskt jag gjorde det/Blazes reaktion haha! Men men, jag låter den finnas kvar. Men jag ångrar hur jag skrev den dialogen.

- Lunnan