Förtvivlan, sorg, besvikelse, föräldrar som inte förstår en, självmordstankar, är en lista av känslor som är inte helt främmande för människans vardag. Vi alla har genomgått sorg i en eller annan form under livets gång, vi alla har haft ansvar, mål och hopp, men vi alla har också förlorat hoppet och kraften att röra oss vidare, dock vi har gjort det ändå.
Sagan om Hilmur handlar om en fattig pojke som heter Hilmur, han har stor familj som han tar hand om. Familjen består av honom, hans mor och 6 små syskon. Då och då besöker han sin vän. Den enda som han har kvar som inte gör Hilmur besviken. Livet trycker honom från alla ställen, pengar som inte räcker till, vänner som sviker, att uppfostra sina syskon, medan Hilmur förföljs av blickar från barndomen.
Historien baseras på mitt liv och livet med PTSD. Under hela mitt liv har jag upplevt traumatiska händelser, ända från barndomen. Även när jag flyttade från Kirgizistan till Sverige vid nio års ålder har de traumatiska händelserna inte upphört förrän nyligen. Boken visar hur människor med PTSD lever och har i sitt vardagliga liv och att det syns inte alltid om man mår dåligt eller inte. Boken visar mycket perspektiv inifrån när man mår dåligt och har i synnerhet PTSD, hur svårt det att bekämpa det och lösningar. Men också för människor som har nära och kära som mår dåligt, de kommer förstå och lära sig utav Hilmur och hans historia.
Berättelsen förtäljs i en sagolik form, därav namnet. Syftet är att skapa en sagoupplevelse, där både svåra ord och slang används för att förmedla den sagolika känslan som man kände som barn, samtidigt som språket är begripligt och vardagligt för alla att förstå. Därför är boken en slags epos, men något som alla kan förstå och njuta av, oavsett om man har ett begränsat ordförråd eller om man gillar att läsa klassiker. Boken skulle uppskattas av dem som har upplevt liknande, men också av dem sAll Rights Reserved