Oscars perspektiv:
Jag såg Felix vackra ansikte genom ett fönster och reste handen för att vinka, jag var rädd att det syntes hur kär, hur jävla kär jag var i felix.
Det skulle vara en mardröm, dessutom hade Felix betett sig märkligt sedan i sommras, när vi var i studion för att spela in låtar så pratade han nästan aldrig med mig längre, han tittade på mig ibland, och jag tror att han märker att jag gillar honom, vilket är hemskt.
Jag vill att det blir vi, jag vill det mer än vad jag vill något annat.
För jag älskar Felix.
Nu var jag snart framme vid ingången, och direkt när jag steg innanför dörren slogs en skarp doft av pizza emot mig, samt Omars röst som skrek -Tjah broooor
Jag blev så rädd att jag nästan skuttade ut igen, dock lyckades jag hålla mig ganska lung, som tur var.
Jag skrattade och gick fram till Omar för att ge honom en kram.
-Hur äree? sa jag
-De ä la bra, själv lilla vännen? flinade Omar
-Hahah braa.
Sedan blev det tyst, jag tittade på Felix och mötte hans ögon.
-Hej? sa jag försiktigt.
-Hej.. Mumlade Felix
Jag blev ledsen, det gjorde så ont att han inte ville prata med mig.
Vad var det för fel på mig egentligen?
Jag kände hur mina ögon tårades, men jag tryckte tillbaka tårarna, jag kunde ju inte så och grina.
Så jag slog mig ner på en stol brevid Omar, han började genast babbla om nån snygg brud han sett på någon buss.
Jag lyssnade inte, jag satt bara och kollade på Felix.
Han vägrade kolla på mig, han satt bara och tittade på sin mobil.
Fan, att jag var tvungen att vara så konstig...
Hur många går och blir kära i sin bästavän?
-Oscar lyssnar du ens? sa Omar med en beskymrad rynka mellan ögonbrynen.
-Mmh... Mumlade jag och vände blicken mot Omar.
Sedan fortsatte han prata.
Felix perspektiv:
Jag såg att Oscar blev ledsen när jag vägrade prata med honom, han måste ju undra varför jag slutat prata med honom i sommras, jag menar innan var vi som bröder, men nu vet jag inte längre.
Jag ville resa mig upp och skrika, skrika att jag älskar Oscar, att han är min värld.
Men vad skulle han tycka?
Oscar som är så perfekt skulle aldrig vilja ha mig.
Jag suckade högt och avbröt Omars långa tal om någon tjej.
-Felix? sa Omar med en underton av oro.
-Är allt okej? Fortsatte han.
-Mm, jag är okej. Mumlade jag.
Vi åt frukosten och reste oss upp när vi var klara.
Omar skulle till sin Mamma och hjälpa henne att städa.
Jag och Oscar sa hejdå till honom.
-Såå.. Sa Oscar
-vad? sa jag, och insåg hur surt det lät.
Jag såg att det sårade Oscar.
-Vill du göra något? typ dra hem till mig och spela FIFA? mamma och pappa jobbar så vi har huset för oss själva. Sa han
Jag blev så glad att jag trodde att jag skulle flyga iväg.
Men jag försökte hålla masken, så att han inte skulle tro jag var galen, det var det sista jag ville.
-Ja gärna. svarade jag, och log.
Oscar sken upp.
-Då drar vi.
Oscars perspektiv:
Han log.
Han log.
HAN LOG!
Han log sitt vackra leende mot mig, jag smälte innombords.
Snart var vi hemma hos mig, jag låste upp dörren och vi klev in.
Jag sparkade av mig skorna och slängde jackan på hallbänken, felix gjorde det samma.
Sedan rusade vi upp till mitt rum, jag slängde mig i sängen och slog på fifat.
Snart kom felix in i rummet, han hade gått lite långsammare.
Jag pekade på en plats brevid mig i sägen.
Han tittade knappt på mig, jag blev ledsen varje gång han gjorde nåt såhär.
Han kom och satte sig.
-Felix.. Började jag.
-Ja? sa han och tittade för första gången under detta stela samtal in i mina ögon.
-Asså du har varit så konstig mot mig sen i sommras, och jag vill veta varför.
Har jag gjort något fel? eller har det hänt något? jag måste få veta, du är som min bror och jag orkar inte med att du är arg på mig...
Orden forsade ut ur min mun innan jag han stoppa dem, Felix försökte svara, men snart såg jag tårarna rinna ner för hans kinder.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag satt och glodde som ett fån.
Sedan reste han sig plöstligt och rusade in på badrummet.
Felix perspektiv:
fan han hade märkt att jag betett mig anorlunda, fan fan fan.
Klart han skulle märkt det förr eller senare, men ändå...
Jag sprang in på badrummet, låste dörren och lät tårarna forsa ner.
Snart knackade det på dörren, det var Ocar, såklart.
-Kan jag komma in?
frågade han försiktigt.
-mm... Viskade jag
Han låste upp dörren utifrån.
Han klev in genom dörren och jag trodde att han skulle ramla omkull så rädd han såg ut att bli.
-felix, Felix felix...
Stammade Oscar.
Jag fortsatte bara gråta brydde mig inte längre om vad han skulle tycka.
Oscar klev fram genom det stora badrummet och satte sig brevid mig, han la en arm kring mig.
-felix vad är fel?
Sa han
-Jag är kär..
Viskade jag
-i vem?
frågade oscar och jag såg att han blev ledsen.
-jag kan inte säga det.
-varför inte?
- Du skulle kanske hata mig då.
-jag skulle aldrig hata dig.
Jag tog sats och reste mig upp.
-Jag är kär i dig din jävla idiot, och jag älskar dig så mycket att jag snart går sönder, det är därför jag varit konstig, för att jag älskar dig så helvetesjävlacp mycket..
Jag förberedde mig på Oscars hårda elaka ord, men han satt bara och tittade på mig med ögon stora som tefat.
Jag satte mig ner igen och kände tårarna började rinna igen.
Oscars perspektiv:
Vänta lite nu?
Sa Felix just det där?
att HAN älskade MIG?
Det var för bra för att vara sant, jag gick till Felix och satte mig vid honom igen.
-Felix, jag älskar dig med.
Jag har gjort det länge nu, och jag trodde att du hatade mig, och att du hade märkt att jag gillade dig och att du tyckte jag var konstig... Sa jag och såg in i hans ögon.
Jag började också gråta.
-Är det sant? snyftade Felix.
-Ja, det är klart.
Sedan han jag inte säga något mer innan våra läppar möttes i en perfekt kyss.
Hej!
God jul vänner, hoppas ni gillar min novell, kram på er!
xoxo E