Dag 3
Leiahs flashback
Jag låg i Danis säng med hans armar runt mig och en chipspåse framför mig. Han började kittla mig men jag höll för skrattet. Jag fyllde min hand med chips och sedan tryckte jag upp det i hans ansikte och började skratta åt hans förvånade min.
- Le, det där var ju inte nödvändigt, sade han och borstade av ansiktet.
- Du får byta lakan, begärde han.
- Okej, jag gör det sen, lovade jag.
- Le? Viskade han.
- Dani? Viskade jag tillbaka.
- Vad hade du gjort om du var i fara? Frågade han.
- Jag menar om du hamnar i en situation där du är helt försvarslös, förklarade han sig.
- Snackar du om hela mitt liv eller? Skämtade jag.
- Seriöst nu, jag vill att vi skapar en kod jag och du. Något bara vi två förstår, något som du kan säga till mig, som får mig att inse att du är i fara direkt, sade han.
- Varför skulle vi behöva det? Jag är ju med dig nästan hela tiden. Och nu så har du börjat skicka Ally efter mig vart jag än går, sade jag. Jag har aldrig förstått varför Ally är mig på spåren.
- Men Le, vi vet inte när du kan behöva det, okej lyssna vi kommer på en fras eller ett litet ord räcker, sade han.
- Okej vi kanske kan säga förlåt? Eller äppelpaj, är vattna blommorna bättre? Skrattade jag den allvarliga Dani i ansiktet.
- Kom hit, sade han och tog tag i mina handleder, han satte sig på mig och kysste mina läppar.
- Kan vi säga " Glöm inte att jag älskar dig" ? Frågade jag. Hela hans ansiktsuttryck förändrades och han gick av mig direkt. Jag tänkte väll.
- Herregud Dani, det är bara ett uttryck som du sa! Sade jag irriterat och viftade handen framför hans ansikte.
- Den är perfekt också, vi säger ju det aldrig ändå. Så när du säger det så skulle jag förstå direkt att du är i fara, sade han och ställde sig upp, han gick ut från rummet och lämnade mig ensam med chipssmulorna.
- Jag vill ringa Dani, sade jag till André och kollade ner på mina fötter.
- Varför en sån plötslig ändring? Nyss så dog du för honom, sade han.
- Jag ångrar mig, han förtjänar inte att jag tar dessa slag för honom.
- Okej, men låtsas som att du snott min telefon, som att du är stressad, säg att han kan hämta dig vid Hedstamsgatan 34 ENSAM, sade André allvarligt.
- OKEJ, jag vet vad jag ska göra. Men lova att inte röra mig igen då! Bad jag.
- Bara du avgör om jag ska röra dig eller inte. Lyder du mig så skulle aldrig den gråa tröjan ligga utspridd över golvet, sade han med ett flin på ansiktet.
När André märkte hur jag satt med armarna i kors och försökte täcka mina icke existerande bröst, så tog han av sig sin tröja. Han sträckte fram den tjocka vita hoodien till mig och log snällt.
- Jag vill inte ha på mig din tröja, sade jag och kom ihåg förra gången jag hade en annan mans kläder på mig.
- Ditt kroppsspråk och gåshud vill tydligt ha den, svarade han.
- Okej, sade jag och tog tag i den. Jag tog på mig den snabbt, den var varm och skön. Den luktade även någon parfym som jag inte kände till.
André letade fram sin mobil och slog in Danis nummer, jag längtar till att höra hans röst. Hans svaga andetag och och mörka röst, hans fina ord och dialekt. Men det värsta är att jag inte tror att han är det minsta orolig över mig. Han sitter säkert där hemma och chillar med Nina.
Plötsligt så hörde jag Danis manliga röst säga hallå och André tryckte telefonen i min hand.
- Dani, dani, viskade jag så glad men så stressad. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att han förstår koden.
- LEIAH? Vart är du? Le? Vi har letat efter dig överallt, vart försvann du?! Skrek han med en skakig röst i luren.
- En man, André, han har mig instängd i ett litet rum, han har gått nu men han glömde sin mobil här, viskade jag en gång till så glad att han letat efter mig.
- Le, du måste ta reda på vart du är, lyssna runt omkring dig eller kolla från fönstren, snälla Le, jag har fucking blivit galen, jag vill bara komma och hämta dig, sade han med en orolig röst.
- Ta det lungt Dani, Glöm inte att jag älskar dig. Jag har adressen, han öppnade fönstret någon gång och då kunde jag se, ljög jag.
- Säg bara adressen, så kommer jag dit direkt, jag kommer sätta ett fint skott mellan hans ögon, den där lilla horungen, skrek han.
- Hedstamsgatan 34, glöm inte att jag älskar dig Dani, kom så fort du kan ensam, han misshandlar mig varje dag.
- Le, lita på att den mannen inte kommer gå på jordens yta efter att jag hittat dig, hörde jag hans fina röst säga.
- Jag måste gå Dani, jag vet inte när han kommer tillbaka, hejdå, sade jag och lade på. Jag kollade ner på mobilen och såg hur mina händer skakade men även hur glad André var.
- YES, skrek han och boxade luften som om han nyss vunnit lotto eller kommit etta på loppet.
Danis Flashback.
Jag vet inte varför den här tjejen har fastnat på ordet älska, ordet som ligger mig väldigt ömt om hjärtat. Ordet som jag inte kan säga till vem som helst. Såfort vi bestämde ordet som vi skulle använda om hon hamnade i fara så gick jag ut från rummet. Jag vill inte att hon ska tro att det uttrycket har någon riktig betydelse.
Jag tog ut en kastrull från skåpet och satte på spisen, hon var säkert hungrig. När pastavattnet hade kokat så kom hon ut från rummet och gick sakta mot mig.
- Du, det där kommer ändå aldrig hända så du kommer inte behöva använda de där orden som du tycker är så fåniga. Sade hon och satte sig på disken.
- Le, vi vet inte. Okej du sa att vi skulle använda " Glöm inte att jag älskar dig ". Så om du är i fara och någon tvingar dig säga något, då vill jag att du säger den frasen en gång före och en gång efter lögnen. Hon kollade förvånat på mig. Stackars Leiah, hon vet inte ett skit om vad hon kan råka ut för med mig.
- Herregud, allt detta är så fånigt. Jag förstår inte varför jag någonsin skulle behöva använda detta.
- Okej, men ta det som en kul grej. Jag och mina vänner har sånna kodord. Är det inte skönt att ha en trygghet? Frågade jag henne.
- Jo, okej då, sade hon och kollade ner.
- kolla på mig Le, när jag förstått vad du menat med uttrycket så kommer jag säga något med" Ögon ", sade jag och kollade in i hennes havsblåa ögon. Helvete vad de var vackra.
- Ge mig en kram nu, sade jag och omfamnade den lilla kvinnan kropp, hennes hår luktade så gott och hennes små händer rubbade försiktigt på min rygg.
- Behöver jag göra Historie uppgiften? Frågade hon mig.
- Ja, du kommer inte få gratis betyg av mi, sade jag och skrattade. Jag kommer inte ens läsa den hon har redan ett A. Jag hade slutat läsa Leiahs uppgifter för längesen. Första året så satte jag A på allt hon gjorde, hon skrev underbara arbeten och prov. Tillsist så fanns det ingen mening med att läsa de, jag visste redan på vilken nivå hon presterade.
Hon lade sin hand på mitt bälte och kollade mig i ögonen.
- Om jag suger av dig då, behöver jag göra uppgiften då? Frågade hon sexigt.
- du vet att jag inte kan säga nej till det, svarade jag och kysste henne. Hennes läppar runt mig var ju en av de bästa känslorna jag hade upplevt under min livstid.
Hon tog tag i en penna som var bredvid henne på bänken och snurrade den i sitt hår till en bulle. Sedan knäppte hon upp mitt bälte och satte sig på huk framför mig.
Saknaden håller på och döda mig..
Leiahs POV
- Så enkelt var det att få me dig att förråda " ditt allt ", hur enkelt är det att få dig att vara otrogen då? Frågade han sliskigt. Han äcklar mig på alla möjliga sätt, hur har han ens mage och fråga mig.
- Du utnyttjar ju mig som en boxningssäck så varför inte ha mig som knulldocka också eller? Frågade jag argt.
- Ja, men typ så, sade han och gick närmare mig.
- Är du fucking galen, kom inte ett enda steg närmare. Jag fucking hatar dig, du påminner mig om varje äcklig man jag fucking känner, du är självaste djävulen, skrek jag på honom och håller om min mage tajt.
- Herregud, ta det lungt. Du har tur att det är jag som är här, hade det varit min kollega så hade man skärt av fingret på dig för att ta hit Dani, för mig fick du 3 pisk, sade han och skakade på huvudet.
- Vadå, borde jag tacka dig eller? Vem fan är du ens? Hellre att skär av mina fingrar än att sexuellt trakasserar mig, skällde jag på honom.
Han ställde sig plötsligt upp och gick till e verktygslåda som låg på bordet. Han letade fram en tång och sedan kom han och satte sig vid mig. Med ett läskigt leende på läpparna lade han den på toppen av min nagel och och ryckte till försiktigt för att skrämma mig.
- Jag visste inte att du kunde sjunka så lågt, hur långt tid kommer det ta tills du hugger halsen av mig då? Efter ni huggit Danis? Eller kommer ni ens släppa mig då? Frågade jag.
- Lyssna, du är min nu, jag bestämmer hur ditt öde kommer se ut. Så bäst för att du passar dig, sade han och tog bort tången. Jag andades ut av lättnad men mådde illa efter att han kallat mig hans och hur han objektifierat mig.
- Jag är inte en sak som du kan äga, sade jag och backade undan.
- Tyvärr så har du blivit det nu, sade han och flinade.
Utan att tänka efter så smällde jag till honom på kinden och han kollade ner, han lade sin hand på sin kind och kollade upp en aning.
- Så du vill leka va? Låt oss leka, sade han och började knäppa upp sitt bälte medans han kollade sliskigt på mig. Jag har aldrig velat gå under som i denna sekunden.
SNART SMÄLLER DET, det lovar jag.
Ta hand om er❤️❤️❤️🥰