Yrseln rann genom huvudet. Framför ögonen hoppade och snurrade omgivningen i ett allt snabbare tempo. Bringa vacklade och ena foten gled ut i dikeskanten. Marla tog ett fastare grepp om hennes hand. Naglarna borrade sig in i handflatan.
"Enfaldiga jänta! Håll dig på benen!" Orden var hårda men rösten hade en kärleksfull klang med oro i botten.
Bringa log tacksamt och stapplade envist vidare, framåt och runt. Hennes hand i Marlas, Marlas hand i Svengs och så vidare i ett koppel av händer i en cirkel som evighetens tecken utan ände. Om cirkeln bröts var leken över. Den som först föll var förlorad.
Illamåendet fick Bringa att kväljas men plötsligt snubblade hon in i Kabas stora rumpa och stannade abrupt. Hennes händer släpptes och allas fingrar riktades mot kvinnan som brutit Ringen.
Det var Sorda, en av de äldre kvinnorna i lägret. Hon låg på knä på grusgången med handflatorna mot himlen. Bröstet hävde sig av ansträngning, men ögonen var klara och accepterande.
Cirkeln hummade dovt och den först fallna i Ringen böjde på nacken och visade sig redo att offras i nattens ceremoni.