Fredag 27/10-17
Imorgon är det två veckor sedan jag pratade med Felix sist. Det är egentligen sjukt. Att jag väntar barn tillsammans med en person som jag i stort sett vägrar prata med. Han har ringt mig, fler än en gång. Jag har klickat på upptaget och så har jag ignorerat honom. Vi har mött varandra i trappan när jag ska gå till skolan, han har försökt stanna mig men jag har vikt undan och fortsatt förbi. Han har dock aldrig kommit upp till vår lägenhet. Kanske tror han att jag har berättat om slaget för Niilo, det har jag inte gjort. Jag känner inte att det är nödvändigt. Varför ska jag berätta för Niilo?
För tredje gången den här kvällen så trycker jag på ring men stänger av innan första tonen kommer. Jag vet inte vad jag ska göra. Kanske bara gå och sätta mig i trappan och vänta tills han kommer in eller ut genom sin dörr.
Idéen får mig att resa mig upp och springa ut i hallen. Niilo har börjat jobba natt som lastbilschaufför. Varje kväll har jag varit ensam den senaste veckan. Han går av klockan tre i natt och börjar jobba klockan fem på eftermiddagen på söndag igen. Han trivs vilket jag är glad över, trots att jag inte tycker om att vara själv.
Jag drar på mig skorna och öppnar dörren innan jag försiktigt trippar nerför trappan. Jag sätter mig på det nedersta trappsteget från tredje våningen. Stilla sitter jag och ser på dörren tillhörande F. Sandman. Jag saknar att vara inne hos honom. I det blå köket, ätande allt möjligt. Det jag kräver.
Varannan sekund tittar jag ner på min klocka som rör sig från 19:03 till 19:54. Då hörs tydligt sega steg i trappan. De rör sig från första våningen upp till andra där Felix ställer sig vid sin dörr med huvudet nedböjt. Han trycker in nyckeln i låset och sätter handen på handtaget. Han andas ett ansträngt andetag innan han börjar trycka det nedåt.
"Hej." Säger jag tyst. Han stannar sin hand och vänder sakta huvudet bakåt. Hans blick fastnar i min och hans hand släpper handtaget. Långsamt snurrar han runt så hela hans kropp är vänd mot min. Sakta reser jag mig upp och fortsätter se in i hans ögon. Han ser tagen ut. Hans ögon blinkar ett par gånger och han öppnar munnen någon milimeter ibland.
"H-hej." Stammar han. Jag ser osäkert på honom liksom han ser på mig. "V-vad gör du här?" Frågar han tyst.
"Jag saknar dig." Viskar jag. En liten tår rinner nerför hans kind och jag skyndar mig fram till honom. Försiktigt torkar jag bort tåren innan jag pressar mina läppar mot hans. Bara en snabb puss som han inte hinner besvara. "Jag är ledsen att det blev som det blev. Jag är ledsen för att jag ignorerade alla dina samtal, och till sist så är jag ledsen för att jag slog dig. Det bara hände."
"Be inte om ursäkt. Du hade all rätt i världen att slå mig. Det var jag som var riktigt jävla dum och slog tillbaka." Viskar han och lutar sin panna lätt mot min.
"Jag klarar mig inte utan dig. Du är han som får mitt liv att hålla ihop. Du är han som får mig att glömma alla andra killar och bara bry mig om en." Viskar jag.
"Du är den tjej som får mig att bryta mot mina arbetsgivare." Viskar han. Jag ler lätt och pressar mina läppar mot hans. Han kysser mig försiktigt tillbaka men blandar inte in någon tunga. Försiktigt drar vi ifrån och han ser på mig. "Följer du med mig in?" Frågar han tyst. Jag nickar lätt men backar ändå ifrån honom. Han ser undrande på mig medan han lägger handen på handtaget bakom sig igen.
"Jag måste upp och låsa." Säger jag. Han nickar och öppnar dörren.
"Det är bara att gå in sedan." Säger han. Jag nickar och börjar gå uppför trappan igen. Jag öppnar dörren och tar nyckeln från nyckelskåpet innan jag går ut och låser dörren efter mig. Jag springer nerför trappan och in i Felix lägenhet. Jag stänger dörren och låser innan jag går in i köket och lägger nycklarna på bordet.
"Felix?" Ropar jag då han inte visat något tecken på att han är här.
"Ja." Ropar han tillbaka och jag följer trött rösten in i badrummet där han står med byxorna nere framför toaletten.
"Åh så mysig du är." Mumlar jag. Han tittar på mig och rycker på axlarna innan han drar upp byxorna och spolar i toaletten.
"I know you like it." Säger han. Jag rycker på axlarna och tar steget fram till honom. Han flinar och drar av sig tröjan. Försiktigt följer jag linjerna i hans mage med fingret innan jag pressar mina läppar mot hans.
"Jag vill så gärna ha sex med dig." Säger jag. Han skrattar till och puttar ut mig ur badrummet.
"Då ska jag göra så din dröm går i uppfyllelse." Säger han. Jag ler och går självmant in på hans rum. Jag drar tröjan över huvudet och vänder mig om till honom. Han ser på min mage en kort stund innan han vänder upp blicken till min. Den är så osäker. "Är det verkligen säkert? Att ha sex med en bebis i magen?"
"Sluta. Börja absolut inte med det där." Säger jag och lägger mig trött på sängen. "Jag tappade lusten nu."
"Förlåt. Men jag känner verkligen inte att det är säkert. Du har ett barn i din mage som mosas emellan oss." Säger han.
"Lägg av och lägg dig bredvid mig. Det blir ingenting ändå, var glad för fan." Mumlar jag och tittar surt in i väggen. Vi blir sams men börjar bråka direkt. Alltid.
-
19 december 2014