"Ogges perspektiv"
Jag och Thea är påväg hem från en rundtur i parken. Vi hade vart här i 2 timmar kanske. Klockan var runt 14.00 och vi skulle hem och fixa lunch.
När vi hade gått i ca 20 minuter så var vi äntligen hemma. När jag öppnade dörren så slog lukten av grillat upp i mitt ansikte. Jag drog snabbt av min skorna och dprang sedan igenom huset och ut på altanen.
Där stod Oscar och Omar vid grillen. Vart var Felix då? Han kanske hade fått spel och sprungit upp i ett träd eller något..
"Ey guys vart är Sandy?" Frågade jag snabbt. De kollade på mig med ett flin och sedan pekade Omar mot köket. Jag gick in igen och mötte Thea i dörröppningen.
Jag gav henne ett leende och styrde sedan mina steg in mot köket.
"AJ HELVETES JÄVLA K*K!!!! Felix höga röst ekade i huset och ett lätt skratt lämnade mina läppar.
Jag kollade mot Felix som stod vid diskbänken med handrn under kranen.
"Bro, vad hände?" Frågade jag försiktigt. Han kollade upp mot mig och pekade på plåten med klyftpotatis som stod på spisen
"Aha du brände dig, stackare"
Snabbt hämtade jag is som jag gav till Felix.
"Tack" sa han med en suck.
"Varsågod, and by the way, har du sett Nicole?" Frågade jag nyfiket.
"Nooooope" svarade Felix. Jag suckade och gick ut till altanen igen. Solen sken, två av mina grabbar stod och grillade kött och min flickvän satt på gräsmattan och solade. Bättre kunde det inte bli.
Min blick vandrade iväg ner mot vägen där jag såg två personer komma och gå, varav en av dem var Nicole. Men vem var den andra personen? Det såg ut som en kille.
Tillslut kramades dem, lääääänge. Och sedan gick Nicole mot huset.
Jag hörde dörren uppnas i hallen och jag gick snabbt dit och kramade Nicole.
" Nicoles perspektiv "
Precis när jag kom innanför dörren så möttes jag av en kram. Ogge.
Han släppte kramen och gav mig ett leende.
"Hejsan hopsan lillsyrran!" Sa han och rufsade mitt hår. Jag kollade upp på honom och gav han ett svagt leende.
"Hej" svarade jag med en suck. Det var inte så att jag inte var glad att se honom. Men efter allt som har hänt idag så orkar jag inte. Jag smet förbi Ogge och sprang upp på mitt rum. Mitt huvud värkte. Och mitt hjärta slog i 180.
Var det verkligen Max? Helt sjukt. Jag fattar inte hur det gick till. Han fick inte äns säga vart han har varit? Jag fattar inte....
Jag vände mig om och kollade mig i spegeln. Är jag verkligen så lik Ogge? Neeeej, eller det kanske jag är?
Jag tog på mig en blå stickad tröja som jag hittade på golvet i mitt rum. Det var nog någon av killarnas, för den var inte min.
Med snabba steg gick jag ner och ut till de andra som hade satt sig vid bordet.
"HEJSAAAN GOSEBJÖÖÖÖRN!" Ropade Omar glatt. Jag skrattade till och satte mig bredvid honom.
"Den där gosebjörnen har min tröja" tillade Oscar och kollade på mig undrande.
" den låg på mitt rum. Så jag lånade den. Om det är okej?" Oscar gav mig ett leende och nickade.
" såååå vem var killen som du hängde med?" Ogge kollade på mig med ett flin och såg väldigt intresserad ut.
Mitt hjärta slog fortare. Vad ska jag säga? Jag får ju inte säga att det är Max. För Max ville berätta för Ogge själv att han levde.
"En kompis bara" svarade jag nervöst.
"Okej. Vem var det?" Frågade han. Var han tvungen... jag kände hur mina ögon tårades upp och hur min mascara rann ner för mina kinder.
"Nicole?" Felix kollade ledset på mig. Och sedan gjorde alla det. Jag reste mig upp från min stol och sprang upp till mitt rum.
Jag slängde mig i sängen och grät ut. Jag vill så gärna berätta, men om jag gör det, tänk om Max lämnar mig igen då? Och om jag inte berättar, kanske Ogge lämnar mig...
För förr eller senare kommer han ju ändå få veta. Eller?
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Tjaaaaa alla fina läsare! Tack så sjukt mycket till alla som läser! ♥
Jag har inte haft så mycket tid att uppdatera. I'm sorry. Men nu LOVAR jag att fixa mer tid för det. För när jag såg hur många som läste blev jag mer peppad.
Jag gjorde detta kapitlet lite längre eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade. Jag tror att det kommer ett kapitel senare.
Läööööv you guuuuys!!!♥♥//Emma