Det finns tre saker som alltid krävs för att bygga upp en karaktärs vardagliga liv oavsett vilket år, vilket land eller vilken verklighet karaktären lever i.
Tre saker som karaktären inte klarar sig utan och som bygger en grund för den vardag man vill berätta om.
Om karaktären klarar sig utan en av dessa stöttepelare behöver läsaren få förstå varför, vilket visar vad vi som författare behöver berätta.
Äta, sova och gå på toaletten.
Man kanske inte dör av att inte sova tillräckligt, men i ett normalt liv är det de tre pelarna som vardagslivet kretsar kring.
Att äta kräver att vi vet var karaktären får tag i sin mat.
I dagens läge har vi någon form av inkomst som ger oss pengar och med de pengarna köper vi mat i en butik, om vi nu inte odlar vår mat själva eller får den på annat sätt.
”Förr i tiden” fick man välja mellan att odla maten själv eller att ha något att köpslå med för att byta den till sig, om vi nu inte talar om en tid då man använde pengar.
Något som många missar är det enorma arbete som krävdes för att få tag i mat.
Man hade inte kylskåp, vilket gjorde det betydligt svårare att förvara maten.
Många saker blev säsongsbundna.
T.ex. mjöl kunde vara svårt att få tag i på våren när vinterns lager var slut och årets grödor inte hunnit växa klart. Höns lägger inte så mycket ägg på vintern när det är mörkt, maten ruttna snabbare på sommaren när det är varmt, bär och svamp hittar man bara på hösten och så vidare.
Att verkligen tänka efter är att rekommendera oavsett om man skriver en historisk berättelse eller en fantasy.
Jag har läst många böcker där huvudkaraktären inte gör så mycket på dagarna, utan verkar ha tid att strosa omkring, fixa håret och bara sitta och ha tråkigt, vilket är ett tydligt tecken på att författare inte har en aning om vad man gör för att få tag i mat. Att producera mat är ett hårt jobb och framför allt förr när det inte fanns maskiner eller möjlighet till passande förvaring.
En fattig familj fick arbeta extra hårt för att få tillräckligt för att äta sig mätta, medan en rik person kanske inte ens vet att potatis växer i marken eller att en ko inte producerar mjölk hela tiden. Ärligt talat är det många idag som inte vet att en ko inte producerar mjölk hela tiden, men levde man på landet förr och hörde till en fattig familj eller kanske medelklassen så visste man nog det.
(Google har jag nämnt tidigare, så det behöver jag nog inte dra igen).
Att sova kanske låter bannalt, men det är en viktig del av en karaktärs vardag. En säng säger mycket om vad karaktären har för status. En halmstoppad madrass i en säng som är för kort är fattigt, medan en stor säng med tjock madrass och fina sängkläder är för rika personer.
Det ger också en bra bild av familjeförhållandet.
I en fattig familj måste många dela säng, någon kanske får sova på golvet eller ligga på en skinnfäll framför öppna spisen för att hålla sig varm.
En rik familj har råd med egna sängar och egna rum.
Om en karaktär inte behöver sova så behöver förstås läsaren få veta varför, som tidigare nämnt.
Toalettbesök är väl inte något som man normalt går in på detalj med. Man bara antar att det händer och mer behöver man inte alltid veta. Ändå kan det vara bra att bara nämna utedasset, porslinspottan under sängen eller gropen i skogen nära dyngstacken.
Har hört att någon en gång klagat på att man i ”Utvandrarna” färdas över havet till Amerika, men nämner inte ett enda toalettbesök vilket fick personen att undra om de höll sig hela vägen.
Något vi i vår lite bortskämda vardag missar är att man förr var tvungen att tömma dasset eller finpottan, om man nu inte har ett utedass själv.
Rikt folk hade betjänter som tömde deras potta och diskade den ren åt dem, så det är något att lägga på minnet om man skriver om en kammarjungfru eller kammarherre. Det var oftast kammarjungfruns/kammarherrens jobb att sköta pottan åt sin husfru/husbonde. Ingenting man måste nämna, men det kan vara bra att känna till.
När man fyllt de tre ”pelarna” i sin karaktärs vardag är det bara att arbeta sig utåt.
Närmast kommer man kanske att tänka på huset de bor i.
Som jag nämnt tidigare var plåttak inte så vanligt förr, så låt oss fundera på hur husen såg ut då.
Herrgårdarna hade förstås tegeltak. Dyrt och fint skulle det vara för finfolket och tegeltak har funnits länge. Råsten gjordes av lera (kallades även ”lersten”) och har funnits sedan 10000 år f.Kr. Det vi idag kallar tegel bränns i ugnar och förekom omkring 1800 år f.Kr.
Sedan har vi min favorit för fantasy; Spåntak.
Kallas även pärttak då skivorna av trä som används i taket kallar pärtor.
Spåntak
Vedtak är en annan vanlig variant, som består av kluvna timmerstockar.
Det ser ut som att taket är av plankor eller stockar.
Vedtak
Skiffertak började användas under 1700-talet och var vanligt fram till 1930-talet.
Sten har använts till tak under många år.
Sedan har vi förstås de växtbaserade taken: Torvtak, stråtak/agtak och gröna tak.
Gröna tak och torvtak är de tak som är bevuxna med gräs.
Stråtak är av vass eller halm.
Väggarna kan vara av stockar, plank, murad sten eller kanske halm, jord eller lera.
Golvet kunde vara ett plankgolv eller ett stampat jordgolv som man täckte med halm på vintern för att hålla värmen (väldigt brandfarligt, men i brist på annat...), om det inte var av sten, lerplattor eller kanske stockar.
För att bygga upp en riktigt bra bild av hur folk hade det under just den tidsepok som man vill använda sig av kan jag varmt rekommendera att besöka olika museum. Att göra ett eget besök för att samla fakta är helt klart en annan upplevelse än ett påtvingat skolbesök. Har själv funnit en hel del nöje i att strosa runt och lägga detaljer på minnet som jag vill använda i mina böcker. Man kan kanske inte alltid känna på material och bli särskilt närgången för att studera detaljer, men det är betydligt intressantare än att titta på bilder på en skärm.
Att bygga upp huvudkaraktärens hus för oss vidare till samhället, landet och så vidare.
Det ska jag ta upp i ett annat kapitel, men först ska jag gå vidare in på vad man faktiskt gjorde förr i tiden.
Året runt:
Kläder fick man oftast ordna själv och även laga dem om de gick sönder.
Odlade man sin mat själv fick man plöja åkern, gödsla, så, rensa gräs och skörda.
Djur ska tas om hand året om.
Fårkätten, svinstian, hönshuset, kornas spiltor och eventuellt hästens spilta/box behövde rengöras och djuren utfodras. En katt jagade förmodligen en hel del själv, men kunde ibland behöva vatten eller någon matbit ifall det varit ont om möss.
Huset ska städas och hållas rent.
Utrustning som krattor, spadar och köksgeråd gjorde man ofta själv då det kunde vara dyrt att köpa.
Att laga mat fanns det inga maskiner till och då det inte fanns kyl eller frys bakade man bröd ofta så att det skulle gå åt innan det blev gammalt. Knäckebröd kunde man försåts förvara lätt i skafferiet, så när mjölet tog slut fick man äta det lite småsega knäckebrödet som legat några månader och förhoppningsvis sluppit besök av möss.
Vatten fanns ofta i en brunn på gården, så att hämta vatten var förstås en daglig uppgift.
Ville man bada fick man koka vatten på vedspisen och blanda med kallt vatten tills det blev lagom ljummet i antingen en balja, badkar eller bara i hinkar för att hålla skopor med vatten över sig som en primitiv dusch.
Man badade förstås inte varje dag.
Finfolket kanske badade en till två gånger i veckan som hade personal som skötte varmvattnet, medan en bondefamilj ibland fick nöja sig med tre gånger i månaden.
I ett religiöst samhälle var det vanligt att alla tvättade sig före kyrkbesöket, så då blev det åtminstone en gång i veckan.
Hade man badkar delade alla som skulle bada på badvattnet. Alla badade alltså i samma badvatten då det var för mycket arbete med att byta vattnet efter var person – även i finare familjer.
En fattig familj kunde få dela hela familjen på samma badvatten, medan finare familjer kunde byta efter ca 3 personer. Det var alltså lite lyx för den som skulle bada först, även vattnet förmodligen var närmast obehagligt varmt för att det skulle hålla hyfsad värme för den som skulle bada sist.
Fiske kunde ske alla tider på året beroende på vad det fanns för tillgång och fiskebåtarna skulle förstås också skötas för att inte börja läcka.
Många försörjde sig med att tillverka saker som man sedan sålde på marknader och aktioner.
Ska ge en lista på saker man ofta gjorde de olika årstiderna på bondgårdarna.
Vintersysslor:
Reparationer av utrustning som behövdes på våren till vårbruket, all ull skulle spinnas till garn och stickas till kläder (om man hade får), snöskottning för att slippa till brunnen och utedasset, man hade tid att sy kläder och bearbeta läder, vilket det kanske inte hanns med under resten av året.
Hade man löss i huset kunde man kasta ut sängkläder och madrasser i kylan en stund så att lössen dog innan man tog in allt och värmde det igen.
Slakt ägde ofta rum under vintern då kylan gjorde att köttet höll längre.
Vårsysslor:
Så grödor, sätta potatis, se över stängslen i de hagar som djuren skulle ut i och de flesta djur fick ungar, så lamningar, kalvningar och dylikt kunde bli hektiskt om man hade många djur.
Fåren skulle klippas (får fäller inte sin ull, så det växer i det oändliga om de inte klipps).
När djuren sedan slapp ut på sina beten skulle ladugården rengöras ordentligt då djuren varit inne hela vintern. Många använde permanentbädd för att hålla djuren varma; istället för att mocka ut något under vintern lade man bara på ett nytt lager halm när det började bli smutsigt. När den gamla halmen och gödslet förmultnar blir det varmt och det höll djuren varma, men alla djur stod ju nästan med ryggarna i taket mot slutet av vintern och det luktade inte gott när man bröt upp bädden på våren.
Gödslet skulle sedan förstås helst ut på åkrarna och göra nytta.
Sommarsysslor:
Djuren behövde ofta byta bete, så att valla djur och se över hagar eller bara valla djuren fritt tog sin tid.
Höet kunde skördas två till tre gånger under en sommar.
Hade man ett trädgårdsland skulle grönsaker och andra grödor skötas.
Höstsysslor:
Allt man odlat skulle skördas och tas om hand. Sylt skulle kokas och svamp skulle torkas. Alla lager behövde vara fulla om man ville klara vintern.
Djuren togs in när det började bli kallt.
Veden skulle huggas och lagras så att det räckte hela vintern.
Att vara bonde var väldigt säsongsbetonat, men sedan fanns förstås andra yrken som hade jämn ström med jobb mer eller mindre året om:
Smed, snickare, väverska, sömmerska/skräddare, skomakare, mjölnare, bagare, läkare, handelsman, slaktare, hantverkare, krukmakare, jägare, soldat/riddare, präst, budbärare och timmerman/skogshuggare.
Några få valde även att bli målare eller bard, men det var yrken som sällan gav så bra betalt om man inte hade turen att hitta rika kunder. Annars kunde man driva ett värdshus (eller bordell) eller jobba som betjänt, stallpojke, kammarjungfru/kammarherre eller som lärare.
Säkert finns fler yrken om man använder fantasin. Det är bara att fundera på vad som behövdes i ett samhälle på den tiden då man vill att berättelsen ska utspela sig.
Uppfödare av brevduvor till exempel.
De flesta skriver om ungdomar i sina historiska berättelser, så jag ska ge lite idéer om vad ungdomar fick göra ”förr i tiden”.
Fattigt folk hade inte råd med personal, så barnen fick ofta hjälpa till med föräldrarnas yrke, om de nu var bönder, smeder eller sömmerskor, för att bara ge några exempel.
Det delades upp lite mellan flickor och pojkar då pojkar hjälpte pappa och flickor hjälpte mamma, även om det förstås fanns undantag.
Flickor fick annars sy, sticka och virka för att kanske kunna sälja sina saker för lite extra inkomst.
Pojkarna kunde få ställa upp som vallpojkar, springa ärenden eller hugga ved och så vidare.
Rikt folk satt inte heller och rullade tummarna hela dagarna.
Pojkarna skulle lära sig sköta affärer, lära sig språk och kanske lära sig rida.
Flickor skulle läsa, brodera och spela något instrument, som piano, fiol eller flöjt.
Man gick på fina middagar, reste och planerade för framtiden genom äktenskap, affärsuppgörelser och strategier.
Har sett att många som skriver fantasy eller historiskt (inte alla, men många) verkar föreställa sig vad de själva skulle göra om de plötsligt inte hade sina moderna bekvämligheter och utgår från det. Man missar ofta att maten inte ligger färdigt i kylskåpet, pengarna inte rullar in automatiskt och att varken matlagning eller städning sköter sig själv. Allt tog mer tid, var betydligt jobbigare och krävde ofta mer än en person för att sköta. Man satt med andra ord inte särskilt ofta och bara tittade ut genom fönstret i brist på annat, men det som stör mig lite extra är folk som skriver om en fattig familj där huvudkaraktären (oftast en ung tjej) bara går runt och gör ingenting. Föräldrarna skulle ha blivit väldigt arga om de visste det och genast bombardera dem med uppgifter att utföra.
Ska en ung tjej ”förr i tiden” sitta sysslolös ska hon vara rik nog att göra det. Var man fattig var de lediga stunderna få, om de alls var lediga under en hel dag. Barn fick kanske utrymme för lek, men en ungdom i tonåren förväntades göra en hel del vuxna sysslor under sin dag och fick de vara lediga var det något sällsynt.
Det här kapitlet går mycket ihop med tidigare kapitel om att inte förolämpa läsaren, ta reda på fakta och så vidare, men jag hoppas att jag inte upprepat mig själv för mycket och att det var till nytta för någon som vill skriva fantasy eller historiskt. Missade jag något är det som vanligt bara att säga till och med det sagt finns det säkert mer man kan säga om hur folk levde förr, men kapitlet kan ju inte vara hur långt som helst heller.
Är det något man vill höra mer om kan jag säkert lägga till det i ett annat kapitel.
Sist men inte minst kan jag ju tillägga att även "proffsen" missar lite när det gäller "historisk korrekthet".. ;)
Fast nog är det roligare med karaktärer som inte har ruttna tänder, även om de kanske är lite skitiga i håret och har torr hy..
(För den delen tillverkade man bi-salva av bivax, så hyn kunde visst vara bra..)