Karaktärerna är själva stommen i en berättelse. Utan levande karaktärer finns inget intresse i historien, så oavsett när och var berättelsen utspelar sig så är den värdelös om inte läsaren tycker om karaktärerna.
Först och främst har vi förstås huvudkaraktären, men även de karaktärer som omger historiens huvudperson är lika viktiga och det första jag tänker göra nu är att gnälla (men bara lite);
Jag avskyr när folk ”listar” sina karaktärer.
Erkänner att jag gjorde det själv i de första böckerna jag skrev och det stör mig något enormt idag. Det finns inget fulare än när karaktärerna blir listade istället för presenterade som levande människor med unika drag och personligheter.
Tillåt mig att ge ett exempel, så att alla förstås vad jag menar:
Huvudkaraktären stiger in i klassrummet så att vi som läsare får se klasskamraterna och läraren för förstagången. Läraren har mörkt hår och bruna ögon och är i trettioårsåldern. Resten av klassen består av ”person A”, som har blont hår och blå ögon, ”person B” som har mörkt hår och gröna ögon, ”person C” som har rött hår och gröna ögon, ”person D” som har brunt hår och blå ögon, ”person E” som har ljusbrunt hår och bruna ögon...
Ja, ni fattar säkert.
Benämningen med ”person + bokstav” kan variera mellan ett namn och ”en kille/tjej” beroende på om huvudkaraktären kan deras namn eller inte.
Det är en enda lång lista på namn, hårfärger och ögonfärger som man omöjligt kommer ihåg ens till det följande kapitlet. Sedan sitter man och bläddrar tillbaka till den sidan hela tiden för att man inte kommer ihåg vem tusan ”person B” var eller vad ”person D” hade för hårfärg.
Vad ska man egentligen göra då?
Enkelt.
Du behöver inte presentera karaktärerna alls när huvudkaraktären stiger in i klassrummet. De ska presenteras när de för första gången integrerar med din huvudkaraktär. Före det behöver man inte veta mycket mer än om det rör sig om en stor eller liten klass och om den är jämnt fördelad mellan tjejer och killar. Man kan kort och gott säga att huvudkaraktären kan lägga märke till samma saker som du skulle lägga märke till när du för första gången stiger in i ett klassrum - om man nu inte är lite udda och faktiskt står kvar vid dörren och stirrar på en efter en för att pränta in deras hår- och ögonfärger och namn.
Själv brukar jag inte lära mig namnet på alla i klassen förrän först efter flera veckor, men det kan bero på att jag har väldigt svårt för namn. Utseendet kommer jag ihåg, men namn är jag hopplös med.
Sedan kan det bli en lustig detalj om karaktären har samma vana som jag att hitta på egna namn åt folk innan jag lär mig deras namn, som till exempel ”Plattfejs”, ”Nynnaren” och ”Stubbhåret” (vilket jag inte sa högt).
Namnen baseras förstås på något säreget drag som utmärker personen och det gör det lättare att komma ihåg vem personen är senare i boken. Det är definitivt inte ett måste, men det kan vara ett kul sätt att lyfta fram karaktärerna på om man vill.
Utseendet är det första vi tänker på när vi ser en karaktär framför oss och ärligt talat är inte ögonfärgen en viktig del av den bilden. Jag hade själv med ögonfärgen nästan direkt när jag presenterade en karaktär då jag ansåg att det var en viktig del av karaktärens utseende, men så hittade jag tips på hur man beskriver en karaktärs ögon och insåg att ögonfärgen faktiskt inte är så viktig – eller logiskt för den delen.
När vi träffar en person för första gången så står vi ju inte och stirrar dem i ögonen för att granska om de har inslag av brunt eller grönt i sina blå ögon, eller om de har mörkbruna eller chokladbruna ögon.
Kan ärligt säga att jag tills för ca fem år sedan trott att jag själv hade blågrå ögon, tills jag besökte en makeupartist som sa att jag hade blågröna. Kändes ju lite märkligt att jag tydligen inte ens vetat vad jag själv har för ögonfärg, men det säger ju hur logiskt det är att man kanske inte är helt hundra på hur en persons irisar ser ut om det inte är en person som man umgås så pass nära med att man ser deras ögon på nära håll.
Tips på hur man annars kan beskriva ögon, när vi ändå är inne på ämnet:
1. Undvik att fixera på ögonfärg
Ögonfärg i sig själv avslöjar inte mycket. Är karaktärens ögon hårda, intensiva, vänliga, lömska?
2. Beskriv ögon för kontrast
En karaktärs ögon kan avslöja saker om deras natur som du inte ser i andra karaktärsdrag.
3. Beskriv ögon där de är relevanta för historien
T.ex. Dostoevsky visar ett par pantlånares ögon när han kikar ut genom dörren, utstrålande misstänksamhet.
4. Beskriv hela ögats område
Tänk på vad det finns för andra tecken runt ögat som kan avslöja något (t.ex. påsar under ögonen indikerar brist på sömn).
5. Använd ögonen för att beskriva en karaktärs psykologi
T.ex. En karaktär som blinkar mycket kan ha ett nervöst temperament.
6. Beskriv hela din karaktär
Visa andra fysiska detaljer (t.ex. hållning).
Visst är ögonfärgen ett drag som man gärna vill ha med, men samtidigt behöver man inte lägga för mycket fokus på det.
De viktigaste karaktärerna kan få sin ögonfärg avslöjad någon gång under bokens gång, men det behöver inte vara det första som nämns.
Hittade ett bra tips via Pinterest med saker som kan vara bra att tänka på när man skapar sin karaktär, så jag tänkte dela med mig av den:
– Basen –
Ungefärlig längd, kroppsbyggnad, vikt, färg, ålder, kön, etnicitet och identifierande drag.
– Livsstilen –
Deras yrke, deras hobby, deras vanor.
– Deras brister –
Det som håller dem från att vara gudar bland människor.
– Deras kläder –
Det de har på sig på arbetet, när de springer ärenden, på en fest och hemma.
– Deras kroppsspråk –
Ögonkontakt, gång, hållning, anknytning, handrörelser, och nervösa ovanor.
Kan man det här om sin karaktär har man en bra grund för att göra karaktären levande.
Det här gäller då förstås inte bara huvudkaraktären, utan även andra karaktärer som har en mer tydlig roll. Folk som huvudkaraktären känner och umgås mycket med. Alla detaljer kanske inte behöver användas eller tas upp, men det är alltid bra som författare att veta mer än någon annan om sina karaktärer och man kan med fördel skriva ner allt.
Då jag själv skriver på dator så har jag alltid ett textdokument som hör till boken där jag antecknar allt som nämns ifall jag behöver referera till det senare.
Det har hänt någon gång att jag utan att tänka på det bytt ögonfärg på min karaktär för att inse det långt senare, så att anteckna allt är alltid bra. Då slipper man söka i sina gamla kapitel senare för att man glömt någon detalj – eller gå tillbaka och ändra för att man inser att man gjort fel någonstans under berättelsens gång.
Men på tal om detaljer så kan man ju gå ännu mer på djupet i sin karaktär och skriva en riktigt lång lista på saker som kan vara bra att veta.
Huvudkaraktären ska man ju känna lika bra som sig själv. Det ger ett bättre berättande, även om listan jag tänkte dela med mig av är lite i det mest avancerade slaget, men det är ändå ett bra tips på hur mycket som man kan behöva veta om sin karaktär.
1. Fullt namn
2. Namnets mening
3. Tycker de om sitt namn
4. Smeknamn
5. Ålder/Årskurs
6. Hur gamla ser de ut att vara
7. Ögonfärg
8. Glasögon?
9. Vikt, kroppsbyggnad
10. Längd
11. Hud typ
12. Hårfärg och längd
13. Klädsmak
14. Hälsosam? Varför eller varför inte?
15. Musik
16. Våghals eller försiktig
17. Är de likadana när de är ensamma
18. Goda vanor
19. Dåliga vanor
20. Hobby
21. Familjesituation
22. Vänskapssituation
23. Djupaste rädsla
24. Det värsta som skulle kunna hända dem
25. Favoritsak
26. Favoritperson/förebild
27. Vad skulle knäcka dem
28. Det bästa/värsta i deras liv
29. Vad är de motvilliga att säga till folk
30. Deras åsikt om sex/förhållanden
31. Största brister
32. Hur de känner för sig själva
33. Självisk eller osjälvisk
34. Hur de försöker vara annorlunda mot vad de egentligen är
Fruktansvärt lång lista, jag vet, men egentligen borde du kunna svara på alla dessa frågor om du verkligen lagt ner tid på att skapa en verklighetstrogen karaktär, även om inte alla punkter behövs i boken.
Läste en gång en intervju med en författare som jag tyckte att hade ett så passande sätt att beskriva hur det är att skapa en karaktär. Dessvärre har jag glömt vad hon hette och vilka böcker hon skrivit, men sättet hon beskrev det på fastnade för mig då jag fann det så passande:
”Att skapa en karaktär är som att ha en låtsaskompis. Du ser hur de sitter i sin stol, hur de håller sin tekopp och för dig blir det en verklig person med egna åsikter och en egen vilja.”
Kan inte säga att jag mins exakt hur hon uttryckte sig, men att en karaktär är som en låtsaskompis känns ju ganska så träffande.
Har ofta fått backa tillbaka i en historia och ändra något för att jag insett att min karaktär helt enkelt inte vill att det ska utvecklas i den riktning som det gör.
För att skapa en riktigt bra karaktär behöver karaktären kännas levande.
De ska ha en stark och tydlig personlighet och inte bli en skyltdocka med peruk och ditmålade ögon. Ju mer levande en karaktär är för dig ju mer levande blir han/hon för din läsare, vilket även gäller sidokaraktärer.
Det finns förstås många åsikter om vad man ska undvika och försöka eftersträva med sin karaktär, som att de inte får vara för snygga, för smarta eller för tråkiga. I det fallet skulle jag säga att det alltid är bäst att skapa en karaktär som passar in i den typ av berättelse som du berättar. En överdrivet häftig karaktär är lika ointressant som en överdrivet tråkig karaktär.
De flesta brukar föredra en karaktär som man kan relatera till.
En karaktär som är mänsklig, som man kan känna igen lite av sig själv i och som man känner att blir som en kompis är ju helt klart roligare än den perfekta guden, den färglösa tråkmånsen eller det överdrivet galna dåren.
Det här kapitlet kunde ha blivit hur långt som helst, men någonstans måste man börja bromsa.
Jag har en lista på klichéer som man bör undvika med sina karaktärer, men jag tror att den biten får följa med i kapitlet som ska handla om klichéer över lag, annars kommer vi aldrig härifrån...
Som vanligt så är det bara att fråga om det är något som jag kan gå in lite djupare på eller om man har några önskemål, men avslutningsvis i detta kapitel säger jag att en ofullständig och slarvigt skapad karaktär är som en ofärdig tavla, så undvik åtminstone att rabbla hårfärg, ögonfärg och ålder. Resten är upp till dig.
Din karaktär är din låtsaskompis.
Hjälp läsaren att se henne eller honom som du gör.