det, är något som ligger i luften
svävar så lätt
skört och konkret
fingrar darrande mjuka som söker sig,
drar över det som finns mellan oss
likt två magneter
vars motsatta poler dras till varandra,
så naturligt,
vi har stått här många gånger,
på samma plats, med vacklande steg
vi hittar tillbaka till varandra
vi håller varandra så nära fastän den vänskap som står skriven
denna gång strävar december efter slutet,
papper flygandes över våra sinnen
nakna träd vars grenar spretar hopplöst,
likt oss söker en uppfyllande värme
skorpionen & jungfrun,
jag rodnar vid minsta tanke,
det ligger så i min natur
likt passionen som bränner mig,
blickar och missförstånd,
även vid min bekännelse och dikt,
höjer pulsen sig,
blodet som kräver att få dansa sig upp till mina redan skära kinder,
jag kräver den uppmärksamhet,
jag kräver att få uppleva den symfoni som vi två kan komponera,
till de mest vackra instrument –
toner gjutna från mina läppar där de mest bräckande bekännelser hävt sig ur,
när blått möter grönt,
jag tänker på dig mer än jag vill erkänna,
och jag rodnar vid minsta tanke
skorpionen har du fått att mjukna likt rinnande varmt vatten
5/11-18
—något