BELLE
Tiden flög snabbt framåt och Julia var helt bedårande. Hon satt i min famn så gott som hela den tiden vi räknade och hon upprepade flera gånger att hon skulle vilja att jag var hennes mamma för att denna Erika tydligen var för sträng och sur.
Klockan hade blivit närmare sex-sju på kvällen och vi hade förflyttat oss till soffan, Julia hade redan åkt tillbaka till sin mamma och stelheten hade helt och hållet försvunnit och tanken på att det var matte vi skulle räkna hade också glömts bort. Vi diskuterade om allt möjligt, och jag mindes inte senaste gången jag log så mycket på en kväll, eller senaste gången jag kände mig så trygg med någon man, eller kille, sen min pappa svek mig.
"Vill du ha ett glas vin?" frågade Dante och jag kände igen hur osäkerheten sköljde över mig som en våg igen. Var det jättekonstigt att dricka ett glas vin med min lärare? Hur vet han ens att jag dricker alkohol, tänk om jag skulle vara en absolutist. "Uhm...jag dricker inte..." började jag och han skrattade lite. "Kommer du ihåg att det var jag som hjälpte dig när du var påväg hem stupfull för ett par veckor sedan? Jag vet ju att du nog dricker", och direkt väcktes minnesbilder från gången jag och Zoe hade varit i baren men våra kompisar och jag hade ramlat på vägen hem. "Oh" utbrast jag lite halvskamsen och han hällde upp ett glas vin och slog sig ner bredvid soffan och log ett lugnande leende mot mig. "Been there, done that. Jag har också varit i det stadiet" förklarade han och därifrån började en ny diskussion om hur hans festande var jämfört med festandet nu ett fåtal år senare.
"Oj, jävlar" mumlade han tyst när han tittade på klockan på sitt armbandsur och jag såg lite förvirrat på honom. "Va?", "Klockan är redan halv elva på kvällen" fortsatte han och jag spärrade upp mina ögon. "Herregud var fort kvällen har gått, jag borde börja ta mig hemåt" konstaterade jag och suckade en tyst suck när jag insåg att bussarna troligtvis inte heller gick rakt till området jag bodde i utan vägen skulle säkert ta minst en timme dit.. "Jag kör dig hem, det är väldigt mörkt ute" förklarade han och jag skakade på huvudet. En hel flaska vin hade vi delat på, och fan heller att han kör bil och riskerar både böter och att bli av med körkortet för min skull.
"Du har druckit" var mitt enkla svar och han suckade. "Tolka inte det fel, men om du vill kan du stanna här. Du kan sova i gästrummet, jag vill bara inte att du råkar illa ut på vägen hem", Dantes röst blev direkt lite mer osäker och jag mötte hans blick. "Är inte det lite... typ olagligt?" frågade jag och han suckade tyst. "Jag vet inte, säkert, men det är ingen som skulle få veta det" förklarade han och jag kunde nästan skymta någon slags panik i hans ögon. Varför brydde han sig ens så mycket om sin egen elev att han inte ville att jag skulle ta mig hem?