Isabell och Nelly kommer fram till det första huset, ett gult med blommor i fönsterna. Edgar hade stannat kvar på gården och letat mask. Nelly plingade på den svarta dörrklockan och en gammal gumma i åttio års åldern öppnar.
-Hej det är ju dem nyinflyttade, kom in, kom in! sa hon och log snett men innerst inne i hennes ögon såg man en oro. De gick in i den lite trånga mysiga hallen.
-Vem var det? hör man en mans röst ropa någonstans från huset. En gubbe i samma års ålder som gumman kommer fram i hallen:
-Så trevligt med besök! säger mannen och presenterar sig som Gösta, gumman heter Gertrud.
-Så vad är ni för några? frågar Gösta och sätter händerna i byxfickorna.
-Jag heter Nelly, och det här är min syster Isabell, vi är dem nyinflyttade här i trakten. Göstas leende stelnade till ett nervöst flin som övergick till allvarlighet.
-Jag har lite nybakade kanelbullar om ni har tid att smaka! säger Gertrud för att bryta tystnaden och ja, det luktade verkligen nybakat. Hon gick iväg med Gösta till köket medan Isabell och Nelly tog av sig jackan och knöt upp skorna. Man hörde hur dem tisslade och tasslade bortifrån köket.
Isabell tittade på Nelly med rynkade ögonbryn, Nelly bara ryckte på axlarna. Dem går in i köket. Ett kök som luktar nybakat, litet och massor av blommor i fönsterna. Dem satte sig vid bordet och tog varsin bulla och blev serverade självtillverkad rabarbersaft.
-Trivs ni i huset? frågar Gertrud och tar en bulla.
-Ja hittills funkar det bra. De här bullarna är jätte goda förresten. säger Isabell och häller upp lite mer saft i sitt glas.
-Ta så mycket ni vill, o titta där kom postbilen! säger Gertrud och skyndar sig ut.
-Ni vet berättelsen om ert hus. säger Gösta med låg ton.
-Umm ja? säger Nelly och Isabell i kör.
-Det var Gertrud som hittade Linda. säger han.
-Vem är Linda? frågar Nelly och sörplar i sig saften.
-Mamman i familjen. svarar Gösta.
-Oj! säger Nelly.
-Vad hemskt! lägger Isabell till.
-Men hon vill inte prata om det, okej?
-Okej. säger de i kör och lovade att inte säga något till henne. Efter att ha hälsat på i två hus till bestämmer de sig för att gå hem.