Emmys pers
Vi svänger in på en liten väg som värkar leda in i skogen.
"Förresten, jag heter Mike." Han värkar se att jag granskar honom för han får ett flin på läpparna. Han är faktiskt rätt så snygg... Vänta va! Emmy så du just att en kille som kanske ska döda dig är snygg. Jag avbryter våran ögonkontakt.
Efter en lång och stel tystnad så frågar Amber " Vad heter du då?" Till den andra killen. Han ser minst lika muskulös ut som Mike.
"Äh... Jag heter Sky." Han stammar fram sitt namn. Skäms han över det?
" Vi måste sätta på er ögonbindlar så att ni inte vet var vi är. Och... Det finns inga fönster." Säger Sky och ler retsamt mot Amber. Amber märker det och lägger armarna i kors över bröstet. Han små skrattar lite. Inget sånt där skratt som man hör av sina föräldrar utan ett elakt skratt som låter som att en kråka flugit in i en tunna och bölar. (Kunde inte låta bli.)
Mike stannar bilen och sätter på mig en ögonbindel medans Sky sätter på Amber en ögonbindel.
" Jag kan själv!" Visk/skriker Amber. Hon låter seriöst som en treåring.
Skys pers
"Jag kan själv! Visk/skriker Amber. Jag skrattar lite för mig själv innan jag knyter fast ögonbindeln runt hennes huvud. Sen sätter vi kedjor runt deras händer så att dom inte kan få av sig sina ögonbindlar. Sen sätter jag mig ner i sätet och lutar mig tillbaka. Mike startar bilen och kör. Vi kör in på en väg. Om man ens kan kalla det väg. Då och då sneglar jag på Amber. Hon är så söt när hon sover vilket hon värkar göra. Men inte Emmy. Hon sprattlar med benen som en fisk. Men "Amber", åh så fint namn... Vänta va! Du kan inte vara kär i din egna fånge. Eller ja, jag och Mike har bestämt att jag tar Amber och han tar Emmy. Amber ska få se på tortyr... Men jag kan ändå inte.