Dag 4:
Jag är så trött. Jag orkade knappt kliva ur sängen imorse. Harry är här. Han är okej, Sky. Men han är trasig. Han saknar dig något så otroligt. Vi har inte pratat om dig med varandra, ingen av oss skulle klara det. Harry tvingade även i mig frukost. Jag blev så jävla illamående efter det. Det slutade med att jag sprang in i badrummet och spydde upp den enda mackan jag lyckades få i mig. Harry stod oroligt och tittade på i dörröppningen. Efter det, bröt jag ihop. Jag la mig ner på golvet och bara grät. Harry satte sig ner bredvid mig och strök mig över ryggen. Jag såg upp på honom, tårarna rullade som vattenfall nerför hans kinder också.
Du och jag är nog på något vis som magneter. När du är vid livet, gör du mig olycklig när du är med Harry. Även om du skulle vara levande vid det här laget, skulle nog inte jag vara det. Jag skulle inte stå ut med att se dig tillsammans med Harry.
Jag älskar dig Sky. Men det är försent nu.