Dag 3:
Natten som varit än så länge har verkligen varit hemsk. Jag har vaknat flera gånger på grund av mardrömmar jag haft. Jag klarar knappt att tänka på dom utan att börja gråta. Sky, jag såg dig. Jag såg dig lämna brons kant. Jag såg dig träffa tågrälsen. Jag såg hur tåget kom. Jag såg hur du försvann.
Klockan är inte mer än ett på natten men jag sitter på kanten av min säng och gråter ögonen ur skallen på mig själv. Jag vaknade vid klockan elva på grund av en mardröm. Tårarna rann nerför mina kinder, vilket de fortfarande gör. Jag gick och la mig tidigt igår kväll. Redan vid klockan sju, min kropp orkade bara inte.
Liam åkte hem innan lunch igår. Vilket faktiskt ledde till att jag hoppade över lunchen. Min mage skriker efter mat, men min själ orkar bara inte.
Jag orkar inte utan dig. Kan du inte bara komma tillbaka?