När vi kom fram till tältplatsen satt killarna och åt mat utanför tälten. De gav oss förvånade blickar innan de reste sig upp. Vi kom fram till killarna.
"Killar, här är Alexander, Albin, Lukas, Anton och Wille" presenterade Ashley.
"Och ni andra killar, här är Filip, Douglas, Luke och Gustav" fortsatte Emily.
Alla killar nickade mot varandra som hälsning. En stel stämning la sig mellan oss.
"Jaha?" utbrast Douglas tillslut. Han höjde ögonbrynet mot oss tjejer.
"Ja, vi träffade de här killarna på stan och de ville ha några att hänga med ikväll" förklarade Ida och log oskyldigt.
"Kör till" sa Filip och ryckte på axlarna.
Vi satte oss ner allihopa mitt på gräsmattan framför tälten. Jag satte mig ner bredvid Luke. Han log mot mig innan han la som arm runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot honom och log.
"Jag vet vad vi kan göra ikväll, men då måste det bli mörkt först så ingen ser oss" sa Wille. Vi andra gav honom frågande blickar.
"Bara det inte är något kriminellt" sa Filip och höjde ögonbrynen.
Wille började flina och kisade med ögonen.
"Tja, det beror ju på vad du menar med kriminellt" sa han tveksamt.
Vi andra började skratta.
En ny konversation drog snabbt igång. Det kändes som att det bara hade gått några minuter när det egentligen hade gått flera timmar. Det hade hunnit bli mörkt ute och det var nästan inga människor ute på gatorna. Klockan var runt tolv.
"Nu drar vi!" utbrast Wille tillslut. Han hoppade upp på fötter och alla gjorde likadant.
Wille började gå och ledde vägen, vi andra följde efter. Efter några minuter svängde Wille höger, in på en skolgård. Men vi gick inte in på själva skolgården utan vi gick längs sidan som bestod av en mur. Tillslut kom vi fram till en gallergrind som en öppning i muren. Wille vände sig mot oss andra och log. Han öppnade dörren och släppte in oss. Tveksamt gick vi in genom dörren. När vi kom in insåg vi att vi var inne i idrottsarenan som låg bredvid gräsmattan som vi tältade på.
Det var läktare, en löparbana, höjdhoppsmadrasser, längdhopp, kasta kula, ja, allt som brukade finnas på en friidrottsarena. Wille stängde dörren efter sig och sprang förbi oss. Han skyndade sig bort till höjdhoppsmadrassen och dunkade ner på den. Vi andra skrattade åt honom innan vi gjorde likadant.
Vi allihopa låg där på rygg på madrassen och tittade upp mot den stjärnklara himlen. Ingen sa någonting. Det behövdes inte.
Men tillslut blev Albin rastlös. Han studsade upp från madrassen och allas blickar följde honom.
"Vi kör springtävling" sa han och började gå mot löparbanan. Alla tyckte det var en bra idé så vi följde efter honom.
Till slut stod alla vid linjen.
"Klara, färdiga, gå!" ropade Albin.
Alla började springa, så snabbt de kunde.
Vi tog tävlingen på största allvar. Alla ville vinna.
Dock var Alexander överlägsen vinnare.
Vi fortsatte med springtävlingar, höjdhopp och längdhopp hela gruppen i över en timme innan vi delade upp oss. Vissa gick tillbaka till mattan och la sig för att se på stjärnorna. Vissa sprang fortfarande springtävling, vissa hoppade höjdhopp eller längdhopp, vissa gick runt om utforskade arenan. Det var härligt. Vi kunde dela upp oss samtidigt som vi kände en så stark gemenskap och sammanhållning.
Jag, Joanna, Emily och Wille satt på gräset i mitten av arenan och pratade. Vi hade suttit där ett tag och därför började det krypa i benen på mig. Jag var övertrött. Klockan var runt två på natten. Jag hoppade upp på fötter, mitt i en konversation. De andra tittade frågande på mig.
"Vi kör tävling på läktaren" föreslog jag. Joanna och Emily rynkade ögonbrynen och skakade på huvudena. De var trötta.
Min blick gled över till Wille som flinade och nickade.
"Du kommer få spö" utbrast han och hoppade på på fötter han också. Han sprang iväg mot läktaren och jag följde skrattandes efter.
Vi båda två stannade vid första bänken.
"Okej, vi ska ta oss upp till bänken längst upp genom att hoppa på bänkarna, först den upp vinner" förklarade jag. Wille nickade.
"Klara, färdiga, gå!" ropade jag och vi började ta oss upp för läktaren i full fart.
Det var en jämn match, men tillslut, efter hårt kämpande, vann jag.
Skrattandes la jag mig ner på bänken högst upp. Wille kom snabbt ikapp mig och gjorde likadant.
"Jag vann" sa jag malligt.
Wille lipade mot mig.
Våra blickar möttes och våra skratt avlägsnades.
"Är du typ tillsammans med han Luke?" frågade Wille lågt, fortfarande med blicken fäst vid mina ögon.
Jag nickade sakta.
"Så jag kan alltså inte kyssa dig här och nu?" mumlade han.
Jag skakade på huvudet sakta, det var som att jag var hypnotiserad. Jag borde ha dragit bort blicken, skakat kraftigt på huvudet, sagt nej, gått därifrån, men jag kunde inte slita blicken från honom.
"Synd, för du attraherar mig något in i helvete" fortsatte Wille.
Mina kinder hettades till samtidigt som jag blev otroligt obekväm i situationen.
"Och jag kan inte låta bli" fortsatte Wille lågt. Innan jag hann reagera låg hans läppar mot mina. Jag kunde inte röra mig. Jag puttade inte bort honom. Jag gjorde inget motstånd.
Kyssen pågick bara i några få sekunder, men det var några få sekunder alldeles för mycket.
Till slut drog jag mig undan. Jag satte handen för mina läppar och skakade på huvudet.
"Vad gör du?" utbrast jag. Wille svarade inte. Han tittade bara på mig med en otolkbar blick.
Efter ytterligare några sekunder så insåg jag vad jag hade gjort. Jag slog bort blicken och reste mig. Jag började gå i små cirklar och suckade högljutt gång på gång.
"Ta det lugnt, ingen ser oss här" sa Wille lugnande. Jag flyttade upp blicken och insåg att vi faktiskt satt bakom ett bås. Han hade rätt. Ingen av de andra kunde se oss här.
"Kan vi gå tillbaka?" mumlade jag utan att titta på Wille. Jag tog hoppade ner några bänkar och kunde till slut se de andra. Min blick fästes på Luke som låg på mattan med Albin, Ida och Gustav. Luke tittade på mig, han log
Jag bet mig i läppen och vände mig tillbaka till Wille som bara satt där längre upp och tittade på mig.
"Vi drar" sa jag och började gå.
Wille följde efter mig.
"Jag önskar att du inte var tillsammans med Luke, utan med mig istället" sa Wille bakom min rygg på vägen ner för läktaren.
Jag vände mig hastigt om.
"Inte ett ord till de andra" mumlade jag sammanbitet. Wille satte upp händerna i en oskyldig gest och ryckte på axlarna.
Jag gick resten av vägen till Luke utan att vände mig bak mot Wille igen.
När vi kom fram reste sig Luke upp och kramade om mig.
"Tja" viskade han. Jag svarade inte.
Efter kramen satte vi oss ner på mattan. Eller ja, Luke satt och jag halvlåg i hans famn.
Min blick vandrade över till Wille. Han satt någon meter ifrån oss och pillade med ett grässtrå. Jag bet mig i läppen.
•••
Förlååååååt att jag inte har uppdaterat på jättelänge!!!! Men jag har haft fullt upp med läxor och andra aktiviteter.. och det jobbiga är att det kommer vara likadant de kommande fyra veckorna.. Jag har dock kapitlen klara, men det är det att det tar tid att läsa igenom, hitta passande bilder osv. Jag ska försöka så mycket jag kan att uppdatera ofta!!! Håll ut!
Kommentera för mer!!!
Puss & kram <3