Torsdag 29/6 - 12.32
"Berätta vilka det är vi ska träffa" sa jag då vi satt på bussen mot Grisslinge havsbad där det var tänkt att vi skulle bada och äta lunch. Vi hade packat våra handdukar i Felix's ryggsäck så det enda jag bar på var min mobil och solglasögon. Bikinin hade jag redan på mig, även fast jag tvivlade starkt på att jag ens skulle nudda vattnet. Jag är mer för att sola.
"Okej det är fem personer, om alla dyker upp. Dom är jättemysiga och härliga så du behöver inte oroa dig" sa Felix och sneglade på mig där jag satt bredvid honom. "Fredrik Johansson och Max Johansson är mina två absolut bästa vänner. Vi har känt varandra så länge jag kan minnas. Du såg Fredde när du var i dansstudion."
"Var det en av killarna du dansade med då eller?" frågade jag och Felix nickade.
"Ja precis, han dansade bredvid mig" sa han och jag nickade. "Sen tror jag Lovisa Lindén kommer och Hanna Larsson..."
"Hanna Larsson? Som i Zara Larssons lillasyster?" frågade jag och kände hur hjärtat började slå då Felix nickade. "Skojar du? Känner du Zara Larssons lillasyster??"
"Nja... eller ja, vi lärde känna varandra ganska nyligen faktiskt, genom dansen" svarade Felix och log när han såg hur uppspelt jag blev. Zara Larsson är en av många kvinnliga artister jag ser upp till sjukt mycket.
"Shit va coolt! Nu blir jag typ nervös" sa jag och skrattade till. Felix skrattade och la armen om mina axlar.
"Du har ingenting att vara orolig över" sa han och jag kollade upp på honom. Hans gröna ögon fångade min uppmärksamhet utan ansträngning och jag blev tvungen att blinka för att inte fastna för länge med blicken.
"Det var bara fyra, vad hände med den femte?" frågade jag och Felix lyfte blicken från mig men hade fortfarande armen om mina axlar.
"Det beror på om hon kommer eller inte. Fredde sa att hon kanske skulle bli sen, så då kanske hon skippar helt att komma" berättade han och om jag inte hörde fel lät han nästan lite hoppandes.
"Vad heter hon?"
"Lovisa Bengtsson" sa Felix och jag skrattade till.
"Så, två Lovisa? Hur ska jag kunna skilja dom åt då?" sa jag och Felix log varmt mot mig.
"Lindén är brunett och Bengtsson är blondin, du kommer nog kunna skilja på dom" sa han och jag såg hur något ändrades i hans ögon.
"Så hur väl känner du dom då?" frågade jag och pillade på nagelbanden.
"Lovisorna?" svarade han frågande och jag skrattade och nickade. "Lindén känner jag ganska bra. Vi har många gemensamma vänner, men vi umgås sällan ensamma."
Han gjorde en kort paus innan han fortsatte, en aning motstridigt. "Jag och Bengtsson var tillsammans förra året. Vi har gått mycket fram och tillbaka, speciellt nu i början av året."
Jag svalde och vågade knappt möta hans blick. Självklart skulle han ha någon här på Värmdö, vad trodde jag egentligen? Att jag skulle va den första tjejen han någonsin fick känslor för? Plötsligt kände jag en våg av avundsjuka skölja genom kroppen. Jag kände mig avundsjuk på Lovisa som hade fått vara med Felix, som hade fått kysst och hålla hand med honom. En del av mig hoppades att den Lovisa inte skulle följa med till stranden, den andra delen hoppades att... För att vara ärlig hoppades jag bara på att hon inte skulle komma den dagen.
"Hur är det nu då?" vågade jag fråga och vände mig mot honom.
"Nu är det helt lugnt" sa Felix och kollade menande på mig. "Hon håller på att dejta någon inne från stan, så vi... vi är liksom klara. Vi har känt varandra i snart 8 år, så vi är fortfarande vänner."
Jag nickade och kände hur lättnaden blandades med avundsjukan. Men den fanns fortfarande där då bussen stannade och vi klev av.
"Aloha" sa Felix och dumpade ner väskan bredvid de två pojkarna som satt på varsin handduk i sanden. De båda kollade upp och log. Ena hade sitt långa hår uppsatt i en knut och den andre bar en keps på huvudet, precis som Felix.
"Felleboy!" sa killen med håret uppsatt och ställde sig upp då han vände sig mot mig. "Du måste vara Olivia?"
Jag nickade leendes och tog i hand med honom.
"Max" sa han med ett bländande leende och jag hälsade glatt på honom. Den andre killen kände jag igen då han också ställde sig upp och hälsade på mig, Fredrik eller Fredde som Felix hade kallat honom.
"Du var i studion för någon vecka sen va?" sa han och jag nickade.
"Ja, precis. Du var jättebra på att dansa förresten" sa jag och Fredde log.
"Tack så mycket!"
"Varför får aldrig jag några sånna komplimanger?" frågade Felix och kollade sårat på mig. Jag knuffade till honom och höjde ögonbrynen.
"Du får sånna komplimanger hela tiden, få inte hybris" sa jag och killarna skrattade. Vi slog oss ner bredvid killarna och jag fick berätta lite om mig själv, med Felix som hela tiden ville flika in detaljer om mig då jag inte berättade utförligt. Jag blev lite imponerad över vissa saker han sa. Jag mindes knappt att jag hade berättat det för honom och trodde absolut inte han skulle komma ihåg dom där minsta detaljerna. Sedan berättade Max och Fredde lite om sig och jag försökte ta in så mycket som möjligt av deras babbel. Dom verkade väldigt härliga, precis som Felix hade beskrivit.
"Ska ni komma imorgon på festen då?" frågade Max och Felix gav mig en snabb blick. Vi båda nickade samtidigt.
"Lovisa! Hanna!" ropade Fredde plötsligt och höjde handen. Jag vände mig om och såg en lite kortare, något mörkhyad brunett stå bredvid ingen mindre än Hanna Larsson. Mitt hjärta började banka hårdare igen då dom höjde händerna och vinkade åt vårt håll. Felix skrattade då han såg mitt ansiktsuttryck.
"Olivia är ett stort fan av Zara" berättade Felix för killarna och dom började också skratta. Jag fattade inte vad det var som var så kul? Jag höll ju på att svimma kändes det som.
Hanna blev väldigt glad då jag berättade hur mycket hennes syster betydde för mig och hon sa att hon skulle hälsa det till henne. Ni kan ju föreställa er min lycka. Lovisa Lindén var en jätte mysig tjej, en sån man vill klona till flera och spara dom för alltid. Vi bytte snapchat med varandra och följde varandra på Instagram. Jag skrek inombords då Hanna började följa mig och var tvungen att lugna ner mig för att inte le som en idiot.
"Felix skvallrade om att du sjunger" sa Max och jag log en aning generat då jag la håret bakom örat.
"Hon är jätteduktig, även fast hon förnekar det" sa Felix och jag gav honom en vädjande blick. Han bara log mot mig.
"Är det någonting man för höra?" frågade Hanna glatt och log. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.
"Det kanske man får" sa jag lurigt och Felix knuffade till mig.
"Kom igen!" skrattade han. "Jag kan sjunga med om du vill."
Jag tvekade en sekund innan jag nickade. Om Felix sjunger med känner jag mig en aning säkrare.
"Wonderwall?" sa Felix med ett frågande ansiktsuttryck och jag nickade med ett leende. Minnen från första gången Felix var hemma hos mig flög förbi och mitt leende förblev kvar på mina läppar. Alla blev imponerade. Det låter som skryt, men jag kunde se det i deras ögon. Till och med Hanna höjde på ögonbrynen. Jag kände mig varm i hela kroppen och jag kände hur mitt självförtroende nådde toppen.
"Jag har lärt henne allt jag kan" sa Felix och jag puttade till honom, dock ramlade han inte omkull utan gungade bara från sida till sida.
"Eller hur" skrattade jag och de andra stämde in. Plötsligt hördes en röst bakifrån och jag vände mig om.
"Hej! Förlåt för att jag är sen, mamma vägrade låta mig gå innan jag hade städat klart" sa tjejen. Hon hade långt blont hår, svarta solglasögon på huvudet och ett fint, brett leende på läpparna. Hon var sjukt fin.
"Lovisa! Welcome gurl! Huvudsaken är att du är här!" sa Fredde och gav henne en bamse kram. En klump tog plats i magen och trängde undan den varma känslan av självförtroende som jag hade för mindre än två sekunder sedan. Vi alla ställde oss upp för att hälsa. Jag studerade Felix då han log och kramade om henne.
"Åh, hej, ett nytt ansikte! Lovisa" hälsade hon på mig och jag skakade hand med henne.
"Olivia" introducerade jag mig själv med ett leende. Lovisa besvarade mitt leende och började sedan prata med Hanna om någon dansgrej. Jag ville inte hata henne, hon var alldeles för trevlig och fin för det. Men en liten del av mig tyckte det var anledning nog för att ge henne blickar bakom ryggen.