Fredag 16/6 - 21.57
Vi gick tillbaka in, dels för att jag behövde hämta min jacka men också för att säga till Oscar att vi skulle dra. Jag gick genom den dansande klungan med Felix tätt i hälarna mot hallen. Jag såg Liam stå och hångla med någon brunett och rynkade en aning irriterat på pannan. Jag var inte avundsjuk, bara irriterad på mig själv. Jag vet inte ens varför jag dejtade honom, det enda han var var trevlig och snygg. Han hade ingen personlighet. Jag tog min jacka snabbt och vi började leta efter Oscar. Felix, som var så mycket längre än mig, fick syn på honom nästan direkt.
"Oscar!" ropade Felix över musiken och Oscar vände sig om. Han sprack upp i ett leende och han vinkade hysteriskt mot oss.
"Ska ni dra redan?" sa han sluddrigt och blinkade oförstående då Felix berättade att vi tänkte gå hem till honom.
"Festen har ju bara börjat!" jublade han och Felix gav mig en trött blick. Jag fnissade och Felix himlade med ögonen.
"Oscar, lyssna på mig" försökte han och Oscar tog tag om hans axel.
"Jag älskar dig mannen" sa han ännu sluddrigare än förut och Felix nickade trött.
"Jag älskar dig också Oscar, men lyssna nu. Vi tänkte dra," sa han och pekade på mig och sen på sig själv, "så du får se till så att Erika inte råkar illa ut, okej?"
Oscar lyssnade ansträngt och nickade, men jag tvivlar på att han hörde ett ord av vad Felix sa.
"Visst, jag fixar det" sa han en aning nykter men sekunden efter svepte han det sista av alkoholblandningen som fanns i hans glas.
"Vi kanske borde säga det till Erika också?" föreslog jag och Felix höll med. Erika blev inte helt nöjd när jag sa att jag skulle sticka, men hon var så upptagen med den snygga killen hon haffade att hon bara log mot oss.
"Ha så kul ni två!" sa hon med ett läskigt stort leende och inte alls diskret. Jag suckade och kramade henne hejdå. Felix bodde bara några hundra meter från festen så det tog inte alls lång tid att ta sig hem till honom.
"Jag tror min mamma skulle ut ikväll, så förhoppningsvis har vi huset för oss själv" sa Felix då han drog fram nycklarna ur jackfickan och låste upp ytterdörren. Ni vet när man kommer hem till någon och hela huset luktar som personen luktar? Guess what: Felix's hus luktade såklart Felix, och jag gillade verkligen det.
"Hallå?" ropade han men fick inget svar tillbaka, hans mamma var alltså fortfarande ute. Felix hängde av sig sin jacka och jag gjorde det samma.
"Vad vill du göra? Vill du ha något att äta? Jag vet inte om vi har något i kylen, men annars kan jag fixa ihop någonting...?" sa Felix så fort att jag knappt hängde med i svängarna.
"Ett glas vatten vore trevligt" sa jag med ett skratt.
"Det har vi gott om" sa Felix och vi gick ut mot köket. Trägolvet knakade en aning och jag var rädd att få stickor i fötterna om jag släpade fötterna mot det.
"Varsågod madame" sa Felix och räckte mig glaset med vatten. Jag satte mig ner vid bordet och log då jag tog emot det.
"Tackar." Jag studerade honom då han gick till kylskåpet och tog ut ett mjölkpaket. Han mötte min blick och höjde mjölkpaketet.
"Mjölk är gott" sa han och hällde upp det i ett likadant glas som jag fick.
"Mjölk är äckligt" sa jag. Felix gav mig en stött blick och satte sig ner på stolen bredvid mig.
"Vad säger du? Mjölk är det bästa som finns. Jag älskar mjölk" sa han med tillgjord bebis röst och började dricka. Jag tog en klunk av vattnet och kände Felix's blick på mig.
"Vill du spela kort?" frågade han och jag nickade med ett leende. Han reste sig upp och hämtade en kortlek, men tog även med sig en dator tillbaka.
"Vi kan ju inte spela kort utan musik. Det är samma sak som att dansa utan musik. Det funkar ju inte" sa han och gav mig kortleken. Jag skrattade och log medan jag blandade kortleken. Felix satte på en låt, som jag aldrig hört förut, och började nicka huvudet i takt med musiken. Han kollade på mig och när han insåg att jag inte hört låten förut stannade han upp.
"The 1975? Chocolate?" sa han frågandes och jag skakade långsamt på huvudet. "Skämtar du? Har du aldrig hört talas om The 1975?"
Jag skakade återigen på huvudet och Felix kollade på mig i några sekunder innan han log med ett skratt.
"Du har inte levt!" sa han och jag skrattade.
"Jag antar att du gillar dom?" sa jag och började dela ut korten.
"Jag älskar dom!" sa Felix och log medan han kollade på korten jag höll på att dela ut.
"Lika mycket som du älskar mjölk?" frågade jag och Felix kisade med ögonen mot mig.
"Hur vågar du ställa mig inför detta dilemma?" mumlade han och jag skrattade. Han kunde inte hålla sig och började skratta han med.
Felix sjöng med i låten och sjöng i olika stämmor vilket lät väldigt bra. Jag låter ironisk, men det är jag inte. Vi spelade vänd-tian eftersom det var det ända vi båda kunde spela.
"Nej, skojaru eller? Det är klart man vänder när man lägger en tvåa!" protesterade Felix då jag la en tvåa och sedan en trea.
"Men efterbliven på riktigt, Felix" sa jag med ett leende. "När man lägger en tvåa börjar man om, man vänder inte."
Felix lutade sig tillbaka med ögonbrynen höjda i en uppgiven blick.
"Nej, för titta..." sa han och lutade sig framåt igen. "Tvåorna funkar likadant som tiorna, vi har alltid kört så!"
"Felix ge dig nu, tvåorna och tiorna kan inte ha samma betydelse" sa jag. Logiskt? Absolut. Men Felix ville inte ge sig.
"Aja, vi kör väl efter dina regler även fast dom är fel" sa han kaxigt och jag skrattade.
"Du beter dig som tre år" påpekade jag med ett leende och Felix gjorde fula grimaser då han härmade mig.
"Sluta!" skrattade jag och då började han le.
"Men kör då!" klagade han och försökte gömma leendet på hans läppar. Jag skrattade bara och studerade på mina kort. Jag kände hur Felix kollade på mig och när jag sneglade upp hade han ett litet leende på läpparna med blicken fäst på mig.
"Sluta, du stör mig!" skrattade jag och Felix drog på munnen. Jag bet mig i läppen och la ut en femma på Felix's fyra. Spelet fortsatte och jag vann alla gånger, såklart. Jag la märke till hur dålig förlorare Felix var. Han försökte alltid bortförklara mina vinster med att jag fuskade genom att ändra på reglerna.
"Det är inte jag som fuskar här" sa jag leendes då jag samlade ihop korten och kollade på honom.
"Nehe, vem är det då? Inte är det jag iallafall" sa han och jag skrattade, för han vet att jag har rätt. Klockan var närmare 11 då ytterdörren öppnades.
"Hallå?" ropade en kvinnlig röst, Felix's mamma.
"Hello!" ropade Felix tillbaka med fokus på sina kort.
"Felix, kan du komma och hjälpa mig?" ropade hon och Felix suckade, men reste sig upp för att hjälpa sin mamma med vad det nu var hon behövde hjälp med. Jag reste mig också upp och följde efter Felix för att hälsa på hans mamma.
"Mamma, det här är Olivia" sa Felix och gjorde en gest mot mig. Hon tittade upp och log mot mig.
"Hej Olivia! Cecilia" sa hon och tog mig i hand. Jag log och hälsade.
"Vad håller ni på med då?" frågade hon och kollade på Felix.
"Vi spelar kort" svarade han och tog en av kassarna hon bar in på.
"Vill du vara med eller?" sa han skämtsamt med ett leende och Cecilia skakade på huvudet skrattandes.
"Nej, jag ska duscha sen ska jag sova. Och det borde du också göra, du ska vara i studion tidigt imorgon" sa hon och gick förbi honom uppför trappan. Felix himlade med ögonen.
"När ska du vara i studion?" frågade jag då hans mamma försvunnit uppför trappan.
"Klockan 8. Måste vara där hela dagen eftersom det är sista danslektionen innan vi får ledigt" förklarade han och jag nickade.
"Jag borde nog börja röra mig hemåt ändå" sa jag och började vrida lite på mig.
"Du kan få sova här om du vill? Och hänga med till studion imorgon?" erbjöd Felix och kollade på mig med höjda ögonbryn. Jag öppnade munnen, påväg att säga nej, men stängde den sen och nickade.
"Okej" sa jag och Felix log. "Jag ska bara ringa mamma och säga att jag inte kommer hem."
Mamma tillät mig att sova hos Felix, vilket var väntat. Jag hade inte behövt ringa henne och väcka henne ur hennes sömn, jag kunde lika gärna bara smsat.
Fredag 16/6 - 23.26
Felix rum låg nere i källaren. Det var inte jättestort, det såg ut som ett mindre vardagsrum. Toalett, teve, en liten soffa, säng, skrivbord. Jag inspekterade rummet medan Felix tog fram en madrass som vi argumenterade om vem som skulle ligga på den. Felix insisterade att jag skulle ta sängen och jag märkte snabbt att han inte tänkte ändra sin åsikt om det.
Jag kollade på alla troféer och medaljer som fanns på en hylla ovanför teven och skrattade till.
"Du berättade aldrig att du var en kändis?" sa jag och pekade på en trofé från 2005. Felix skrattade och ställde sig bredvid mig då han bäddat klart madrassen.
"Aa asså, det var tider det. Tjejerna köade för att få min autograf" sa han och jag skrattade till.
"Jag kan tänka mig det" sa jag och fortsatte inspektera troféerna. Felix gick fram till sin garderob och drog fram en grå t-shirt.
"Här" sa han och gav den till mig.
"Åh, tack!" sa jag och log mot honom.
"Du kan byta om inne på toan, om du vill" sa han och drog ner rullgardinen.
T-shirten var väldigt för stor för mig, men det var bara bra för den täckte allt. Då jag la mig i Felix's säng andades jag in och andades ut i en suck. Hans säng var mjuk, stor och otroligt skön. Felix hade gått upp på övervåningen för att hämta sin telefon men kom ner inom 2 minuter max.
"Urladdad" suckade han och satte mobilen på laddning. Jag skrattade lite och gick in på snapchat. I ögonvrån kunde jag se Felix dra av sig hoddien och försökte hålla blicken kvar på mobilen. Jag snapade Erika och sa att jag sover hos Felix, även fast hon förmodligen har fullt upp med att festa. Felix la sig ner på madrassen och suckade djupt.
"Trött?" frågade jag och la ner telefonen på golvet. Felix kollade på mig och blundade.
"Skoja inte" mumlade han och jag log.
"Tack för att jag får stanna här" sa jag och Felix öppnade ögonen.
"Det var ju faktiskt mitt förslag" påpekade han med ett leende och jag skrattade.
"Sant." Vi låg tysta en stund, det ända ljus i rummet kom från badrummet.
"Felix?" viskade jag och han mumlade trött till svar. Det kändes lite overkligt, nästan som en dröm, att ligga i Felix säng. Vi träffade sju bara för en vecka sedan. Jag satte mig upp en aning.
"Kom" sa jag och han kollade oförstående på mig. "Lägg dig här."
Jag flyttade undan täcket en aning. Felix reste sig långsamt upp och kröp ner under täcket bredvid mig. Vi låg bara där, helt tysta i några minuter, utan att säga något. Jag kunde höra hans andetag, känna hans värme även fast vi inte nuddade varandra och allt kändes bara så bra. På övervåningen hördes duschen stängas av och det blev helt tyst.