Jag sätter in nyckeln i nyckelhålet och vrider på nyckeln i min hand. Långsamt öppnar jag dörren till den medelstora lägenheten och tystnaden slås mot mig.
Som vanligt är ingen hemma. Det hade blivit en vana vid det här laget.
Jag låser ytterdörren bakom mig innan jag prydligt sätter mina skor på samma plats som alltid. Min väska ligger slängd vid sidan om dörren och jag ger den en lång tveksam blick innan jag tillslut struntar i att dra med den in i lägenheten. Mina steg riktas direkt mot det lilla köket. Radions svaga ljud fyller mina öron och jag höjer direkt volymen för att höra hur The Weeknd's röst fyller rummet. Brandons varma bruna ögon dyker upp framför mig och jag ler för mig själv.
Ett svagt skratt flyger ur mig då jag med musikens rytm börjar dansa lite lustigt för mig själv. Inte för att jag dansade särskilt bra, men idag hade det varit den bästa dagen på länge.
"I can't feel my face when I'm with you
But I love it, but I love it, oh" Hans mjuka toner flyger runt i det lilla köket som vågor och lämnar gåshud på mina bara armar. Brandons ansikte dyker igen upp framför mig och jag tänker snabbt bort minnet.
Jag går fram till kylen för att hämta ett äpple då ett högt bankande ljud från hallen bryter förtrollningen i köket. Med rynkande ögonbryn ger jag kalendern på kylskåpsdörren en snabb blick. Hanna skulle inte vara hemma förrän imorgon så det kunde inte vara hon.
Jag sänker musiken på radion och går med försiktiga steg ut i hallen. En hård knackning hörs igen och när det känns som jag har stirrat på dörren i flera minuter sväljer jag hårt innan jag öppnar dörren knappt en decimeter.
"Vad i hela friden..?-" Jag hinner inte ens yttra något mer innan han direkt avbryter mig.
"Jag vet att du säkert undrar vad jag gör här, men jag har ingenstans att ta vägen." Jag ger honom en irriterad blick och himlar dramatiskt med ögonen.
"Blane, lägg av. Vad gör du här?" Han suckar åt sanningen som kommit fram och pressar sig förbi mig. "Okej..välkommen in antar jag.." Jag stänger dörren efter honom och lägger armarna i kors då jag vänder mig förväntansfullt mot honom för en förklaring.
"Vad har du på hjärtat, käre kusin?" Skämtar jag till halvhjärtat.
"Okej, jag kanske kunde sagt det innan men jag har fått en ny labbpartner på kemin." Han lägger handen mot sin panna som om det han skulle säga snart skulle ta livet av honom.
"Jaha, det var ju trevligt med en ny labbpartner. Vem är det?" Han sväljer obekvämt och kollar sig om i lägenheten som om någon plötsligt skulle hoppa fram från ingenstans.
"Alessia." Jag tappar min roade min.
"Alessia?" Upprepar jag.
"Ja, Alessia fucking Lincoln." Bekräftar han med båda händerna framför ansiktet.
"Men va? Okej, vad ska du göra?" Han tar bort händerna framför ansiktet och höjer blicken irriterat mot mig.
"Vad kan jag göra? Jag är fast med henne fram tills jag tar examen."
"Men har inte ni helt olika betygsmål? Kommer inte hon bara dra ner ditt betyg?" Blane var helt besatt med hans betyg. Grupparbetet på kemin var obligatoriskt därför var det helt bisarrt att hans lärare hade parat ihop honom med någon som hade lika många hjärnceller som en dront.
"Jag vet inte. Hon verkade inte så dålig idag." Jag ger honom en lång blick.
"Blane. Alessia har nog mer smink upptryck i näsborrarna än vad hon har hjärnceller." Han börjar skratta.
"Kreativt!" Fortsätter han att skratta.
"Jag vet hur hon är-"
"Hur hon är?!" Upprepar jag.
"Ja ja, jag vet. Du behöver inte berätta." Jag har lusten att slå till honom. Han visste precis vilken bitch hon var. Den häxan hade fått mig att smaka på toalettvatten fler gånger än vad jag ville erkänna. Hon hade låst in mig på flera olika ställen i många timmar, klippt stora hål i mina cykeldäck och slängt in ruttna ägg i mitt skåp.
När det kom till Alessia fanns det inget fint under det tjocka lagret smink. Hennes hjärta var svart och om helvetet fanns var hon en av demonerna.
"Förlåt." Säger Blane tillslut när vi får ögonkontakt.
"Jag försöker bara se det från den ljusa sidan av katastrofen."
"Det finns ingen ljus sida av en katastrof." Fnyser jag och går tillbaka in i köket.
"Jag vet inte vad jag ska göra. Hon är den populäraste tjejen på skolan. Kommer hon totalt krossa mig ifall jag säga att jag inte vill göra grupparbeten med henne?" Hör jag Blane säga från hallen. Han kommer upp bakom mig och sätter sig vid det lilla matbordet. Jag tittar ut genom fönstret mot lägenheten mittemot.
"Säkerligen." Svarar jag för att höra honom stöna till av frustration och därefter lägga pannan mot bordet.
"Varför behövde just jag kommer med henne?"
"Vi verkar haft lika mycket tur idag." Mumlar jag med handen framför munnen i ett fundersam uttryck. Saken var den att samtalet jag och Brandon hade haft fortfarande fick det att kittla till i magen. Det hade däremot inte kommit något bra ifrån det samtalet. Iallafall inte för mig del.
"Blane..jag har gjort något jätte dumt..." Får jag under djupa suckar fram och han rynkar frågande på ögonbrynen.
"Vad har min lilla kusin gjort nu?" Säger han med bebisröst och jag ger honom snabbt en sur blick.
"Jag har gått med på en dum deal som kommer att ta död på mig.." Okej, kanske inte ta död på mig, men iallafall ta död på muren som hindrar mig från att falla i samma fälla som alla andra tjejer.
Jag tar ett djupt andetag innan jag fortsätter.
"Jag ska hjälpa honom göra slut med Alessia-"
"Va?! Vad hände med planen om att hålla sig undan?" Frågar han chockat. Jag fortsätter.
"Han vill göra slut med henne för gott. Han vill i princip få henne att hata honom." Jag skrattar till bittert. "Han sa att han frågade mig för att jag inte är under hans flickväns inflytande." Blane fnyser till.
"Du om någon är verkligen under hennes inflytande." Säger han och skrattar till.
"Han lovade dessutom att låta dig och de andra från matteklubben vara om jag hjälpte honom."
"Så generöst av honom." Säger han sarkastiskt och jag ger honom ett svagt sympatiskt leende.
"Så vad ska du göra?" Frågar han tillslut efter en längre tystnad.
"Ärlig talat vet jag inte. Jag kanske kan dra mig ur? Jag menar, det är ju inte skrivet i sten?" Jag tystnar. "Jag blir bara så," Igen avbryter jag mig själv. "han får mig inte att tänka logiskt varje gång jag pratar med honom. Man tycker ju att jag borde sagt nej. Jag vet fortfarande inte hur jag kunde gå med på det." Blane tittar fundersamt på mig.
"Men gör det då." Säger han och jag ger honom en förvirrad blick.
"Säg till honom att du inte vill. Att du helt enkelt drar dig ur." Förtydligar han och jag pressar ihop läpparna innan jag lägger ansikte i händerna förtvivlat.
Varför var det här tvunget att hända med Brandon av alla människor?
~~~~~
Jag tar ett djupt andetag innan jag stiger in genom skolans välkända portar. Portarna till dagens fängelser för unga...okej, det där lät inte som jag..
Korridorerna är fullproppade med elever som står i sina vanliga stora och små grupper. Bland annat basketkillarna och vollybolltjejerna. Oftast är alltid de som spelar i samma lag i samma grupp, vilket blir ganska awkward då en person som gått på samma skola lika länge som dem som spelar börjar i deras lag...tro mig, jag vet.
Som vanligt går jag tyst förbi alla elever med mina armar omfamnandes om min matte- och kemibok. Min blick granskar försiktigt min omgivning och alla människor som högljutt skrattar tills min blick möter ett par bruna ögon. Jag rynkar förvirrat åt Brandon innan han tillslut suckar för sig själv och visar med handen att jag ska gå fram till honom.
Mina ögon vidgas samtidigt som min blick flyger runt bland alla elever för att checka så att ingen sett. Brandon och hans gäng står på samma vanliga plats som vanligt med lika många tjejer runt sig och samma höga skratt.
Jag skakar hastigt på huvudet innan jag snabbt vänder mig om och börjar gå mot mitt skåp. Första dagen i skolan fick man chansen att välja vilket skåp man ville ha..så blev det inte för mig.
Jag blev inlåst på toaletten då jag varit 'uppkäftig' mot skolans drottning, Alessia. Så nu har jag skåpet längst bort vid städskrubben..yeay.. Just där man inte vill ha sitt skåp..
Som förklaring, det är de med 'lägst status' som har sina skåp längst ut och framförallt bredvid dörrar. Jag suckar djupt och låser upp mitt skåp innan jag slänger in min jacka och väska.
"Ifall du inte går fram till mig får jag gå fram till dig." Jag rycker skrämt till och slår klumpigt i bakhuvudet i skåpets dörr.
"Aj!" Jag gnuggar min hand mot mitt bakhuvud med sammanbiten käke.
"Oj! Förlåt! Jag trodde inte-" Utbrister han innan jag avbryter honom.
"Vad vill du, Brandon." Mumlar jag sammanbitet och han biter sig svagt i underläppen med sin blick fokuserad på där jag slog i huvudet.
"Hur gick det?" Frågar han och jag himlar dramatiskt med ögonen. Jag vet att han är ute efter något men kan han snälla sluta göra det så tydligt?
"Lägg av. Svara på min fråga. Vad vill du?" Han tittar plötsligt bort från mig och mot omgivningen. Jag ger honom en frågande blick innan jag följer hans blick.
Jag fryser till då jag ser att alla elever och lärare i korridoren har blivit tysta, står och glor på oss som kor. Jag som har håret i en hästsvans kan inte dölja mina röda kinder så jag vänder mig med huvudet in i skåpet och låtsas leta efter något 'väldigt viktigt'. Direkt hittar jag ett gammalt läxpapper i matten som min lärare vägrat ta emot och sticker ut huvudet från mitt skåp samtidigt som jag vänder mig mot Brandon.
"H-är är din läxa som du bad m-mig om att göra." Han ger mig en förvirrad blick innan han sakta tar emot pappret.
"Eh..tack, Gabriella.." Jag tar snabbt ut mig spanska bok och mapp innan jag låser skåpet efter mig.
"Mitt na-mn är Gab-bie.." Stammar jag nervöst fram innan jag med snabba steg går förbi honom. Sakta börjar elevernas blickar bli ointresserade då de insett att jag inte varit någon 'speciell' tjej, utan bara varit en av nördarna som gjort hans läxor. Vilket var mening då jag hatar uppmärksamhet och tjejer som attackerar en efteråt för att man pratat med deras pojkvän. Speciellt häxor.
Matsals-incidenten håller min hjärna fortfarande på att processa. Sen vet man aldrig med Alessia och hennes hobby att plåga mig. Hon kan ge igen en vecka efter jag gjort något som hon inte tyckt om.
Med snabba steg går jag in genom dörren som står på glänt till spanskaklassrummet. Mr. Fernandos sitter som vanligt och läser en spansk romantisk bok i händerna med ett halvnaket par på framsidan.
"Buenos días, Sr. Fernando." Som svar får jag ett svagt hummande. Jag lägger ner mina böcker på bordet innan jag med ett djupt andetag sätter mig ner på stolen.
Innan jag mötte Mr Fernando hade jag ingen aning om att killar tyckte om att läsa romantiska böcker framför action och skräck..eller fakta..det sista syftar jag på Blane. Om ni förstår vad jag menar..
Jag slår tyst upp mitt spanska lexikon och läser uttråkat igen de första orden på P, då jag hamnade där.
Efter några sekunder börjar elever strömma in i klassrummet och Mr Fernando lägger hastigt ifrån sig boken och rättar till den röda slipsen.
"Lo que es un día maravilloso, no es cierto?" Några svaga mumlande hörs innan han tillslut vänder sig om mot tavlan med den röda whiteboard pennan i högsta hugg.
Hans hand skriver aktivt och snabbt ner de olika ord och meningar att kunna till provet nästa vecka. Hans snirkliga skrivstil får visa ord att bli oläsbara, men ingen säger något av ren trötthet.
"Så allihop! Jag vill att ni här och nu ska skriva en rapport, en och en, om en frivillig nyhet." Direkt flyger en av basketbollskillarnas hand upp.
"Ja, Mr Edward?" Killen lutar sig bak i stolen med ett flin prytt över hans läppar.
"Måste den vara på spanska?" Mr Fernando suckar djupt och rättar till den för tajta grå kavajen runt hans ölmage.
"Såklart, herrn. Varför skulle det här isåfall vara en spanska lektion?" Killen med hår ner till öronen drar handen genom det med samma flin som innan.
"En frivillig nyhet? Får jag då skriva om hur dålig Daniella är i säng?" Daniella rycker förskräckt till och ger honom en dödsblick.
"Isåfall kan jag skriva om hur liten-"
"Det räcker med biologi. Detta är una lección de español!" De båda tystnar och jag tittar med röda kinder förskräckt ner i mitt spanska lexikon.
"Du där, hänger du med på lektionen?" Jag rycker chockat till och tittar upp på Mr Fernando som ställt sig framför min bänk.
"S-sí, Sr. Fernando.." Han hummar till och går tillbaks till tavlan för att sedan börja skriva på den igen. Vad har han emot mig? Enda sedan jag började här har han sett mig som en som inte sköter mina läxor..
"Ni kan börja skriva." Mumlar han tillslut och alla tar upp sina telefoner för att 'leta upp en intressant rapport' och inte alls göra något helt annat. Märk min sarkasm..
"Gabriella Green ska komma till rektorns kontor på direkten, tack!" Det där är inte rektorns röst.. Jag tittar konstigt mot högtalaren innan jag sakta reser mig upp med mina saker.
"Ursäkta mig, vet du vem det är som pratar?" Han rycker ointresserat på axlarna och fortsätter läsa som inget. Jag biter tillbaks irritationen och smyger istället ut från klassrummet. Jag har inte gjort något. Jag har aldrig i hela mitt liv fått en enda kvarsittning...nästan iallafall!
Jag går med snabba steg genom korridoren och bort mot rektorns kontor. Den ljus bruna dörren med den röda skylten med titeln, Rektorns kontor står framför mig.
Jag knackar två lätta knackningar innan dörren plötsligt öppnas och en hand greppar tag om min handled och drar in mig i kontoret samtidigt som dörren hastigt smälls igen bakom mig.
Jag stirrar storögt på de tre killarna framför mig.
"Vad är det för fel på er?! Ni kan inte bryta er in på rektorns kontor och sedan dra in mig i ert brott-" Jag får snabbt en hand för munnen, men jag putar snabbt bort den flinande Chris från mig.
"Herre gud, darling. Du behöver inte vara så högljudd, vi vill faktiskt inte bli påkomna här." Flinar Chris och blinkar flörtigt med ena ögat mot mig. Jag himlar dramatiskt med ögonen åt honom tills min blick hamnar på Brandon som uttryckslöst står och glor på oss.
"Så? Kan ni förklara för mig varför ni skickar mig till rektorns kontor utan anledning? Har inte ni någon lektion?" Säger jag tillslut och slår menande ut med armarna.
Brandon ger Chris och Justin en blick innan de båda plötsligt lämnar kontoret. Direkt känner jag hur nervositeten börjar krypa inom mig. Vad är det här för något konstigt?
Han börjar med att ta fram ett ihopvikt papper från hans jackficka och räcker över pappret till mig.
"Här, jag tror det här tillhör dig." Jag kollar konstigt på honom och viker upp pappret.
"Mitt läxpapper?" Mumlar jag förvirrat.
"Varför gav du det till mig?" Jag suckar tyst.
"För det första, är det ingen aktuell inlämningsuppgift längre. Sedan var jag stressad till lektionen." Förklarar jag svagt med typ 75% sanning i hela meningen jag sagt..
"Gabriella.." Jag höjer frågande på ena ögonbrynet.
"Vad?" Han tittar menande ner på mig med ett roat leende.
"Stressad? Då var du alltså 10 minuter för tidig till din lektion." Jag skrattar svagt till.
"Berätta varför du såg så nervös ut? Du var inte så i matsalen." Jag fnyser till.
"Är det här något slags förhör? Kan du för någon skull berätta vad jag gör här? Har inte ni lektion? Ja, just det! Ni skolkar, wow vilka badasses ni är. Men jag har egentligen inte tid med det här. Utan måste skriva en rapport på spanska som jag fortfarande inte vet vad den ska handla om." Brandon tittar uttråkat på mig med armarna i kors.
"Är du klar?" Jag blänger på honom. "Ursäkta?!"
"Jag behöver göra slut med Alessia idag. Hon har tänkt ta med mig hem till henne för att äta middag med hennes föräldrar och jag hatar både hennes föräldrar och henne." Jag gapar svagt mot honom.
"Hur..hu...varför är du tillsammans med henne ifall du hatar henne?" Han suckar tyst innan han tar fram sin mobil.
"Jag har gjort upp en plan på hur det hela ska utföras." Mumlar han med blicken nere i mobilskärmen. Jag tystnar.
"Jasså? Isåfall vill jag vara Bond, James Bond." Säger jag med tillgjord mörk röst. Han skrattar smått åt mig samtidigt som han möter min blick allvarligt.
"Detta är seriöst och absolut inte någon barnlek." Flinar han roat och jag slänger med ena handen framför mig i en 'chill post'.
"Eh, jag kan spela James Bond iallafall." Dörren öppnas plötsligt och in kommer Justin och Chris.
"Har du berättat planen för henne än-" Frågar Justin men Chris avbryter snabbt honom.
"Jag lovar att kyssen inte kommer bli så intensiv..hoppas jag..Brandon?" Jag rycker till.
"Kyssen?!" Brandon biter ihop käken och ger Chris en lång oläsbar blick innan han drar handen suckande genom sitt hår.
"Jag har ingen aning om vad han pratar om..Chris?" Brandons uttryck är fortfarande oläsbar mot Chris och till svar rycker Chris på axlarna. Jag stirrar förskräckt mellan dem.
"Kyss?! Vaddå för någon kyss? Jag har absolut ingen aning om vad du pratar om!" Skrattar Chris och ger mig en road blick.
Jag slänger dramatiskt ut med armarna.
"Skojar ni med mig?! Jag är inte dum! Vad i hela friden snackar ni om?! Kyss?! Jag tänker inte kyssa någon!" Utbrister jag.
De tre killarna byter blickar med varandra innan de igen vänder sig mot mig.
"Chris hade tänkt kyssa dig framför Alessia." Jag rynkar förvirrat på ögonbrynen.
"Och hur har ni tänkt att det skulle hjälpa? Och seriöst? Nej. Glöm att jag kysser Chris." Chris flinar och börjar puta läpparna mot mig.
"Nej." Upprepar jag med lägre ton. Chris tar ett steg närmare mig med sitt klassiska flin fortfarande prytt över hans läppar.
"Du har så vackra ögon, darling. Varför inte erkänna att de där vackra ögonen inte kan slita bort blicken från mig?" Jag rynkar lätt på näsan innan jag stelt tar ett steg åt sidan.
"Varför inte erkänna att du aldrig haft så fel i hela ditt liv?" Jag vänder bort blicken från honom, möter Justins och Brandons ansikten som fortfarande kollar på Chris. Justin ser ut att vilja slå till något medan Brandon med lugn blick tittar mellan hans mobil och Chris.
"Så du erkänner att du gillar mig?" Jag vänder mig irriterat mot Chris som fortfarande med sitt flinande min tittar på mig.
"Lägg ner, Chris." Jag kollar fundersamt mot rektorns kateder. En stor hög med pappersmappar ligger i en hög stapplad till sidan.
"Kan ni låta mig gå till min lektion nu?" Brandon hummar till och öppnar dörren utan att ge mig en endaste blick. Jag biter mig osäkert i innerkinden innan jag med snabba steg går ut från rektorns kontor.
"Ha en trevlig dag, darli-" Är allt jag hinner höra från Chris innan dörren smälls igen framför näsan på mig. Har de slagit i huvudet eller rökt på, för det där var bland de mest förvirrande situationerna jag varit med om.
◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈◈
Hej allihop! Jag är så himla nervös. Jag ska göra ett inträdes prov imorgon till gymnasieskolan jag vill så himla gärna gå på och jag är super nervös att allt ska gå helt snett. Med enklare ord. Jag ska sjunga och jag är super nervös. Perfekt match va? Haha😄, jaja, önska mig iallafall lycka till😊 Ni får ha en fortsatt trevlig söndag.
Mvh
Ebba Milvum