Maten var klar och vi tog för oss allihopa. Till en början åt vi under tystnad. Men Douglas verkade inte klara av det.
"Vad har ni för plan då? Vart ska ni?" frågade han.
"Vi har ingen direkt plan, bara att vi ska försöka ta oss runt ön" svarade Ida.
"Samma här" sa Filip.
"Var sov ni inatt?" frågade jag för att få konversationen att fortsätta.
"Något ställe som hette Själsö" svarade Douglas. Jag nickade sakta.
Det blev tyst.
"Ey, guys, varför säger ni ingenting?" utbrast Douglas till slut mot Gustav och Luke.
"Äh, jag är bara trött" svarade Luke och sträckte på sig. Gustav nickade sakta.
Kvällen led mot sitt slut. Mörkret la sig över stranden och det enda som hördes var syrsornas läte och brasans knastrande.
"Ska vi gå och lägga oss eller?" föreslog Joanna. Alla höll med och snabbt därefter låg vi i våra tält.
Jag och Ida sov i ett av tälten.
"Varför stirrar de så mycket?" viskade Ida så fort vi hade lagt oss ner. Jag förstod direkt vilka hon pratade om. Luke och Gustav, såklart.
"Jag vet inte, det är så jobbigt" utbrast jag. Ida nickade.
Morgonen därpå vaknade vi tidigt. Eftersom vi var så pigga så klädde vi snabbt på oss och gick ut. Klockan var sju på morgonen och allting var lugnt och stilla, precis som kvällen innan.
"Är det folk som badar där ute?" frågade jag Ida och kisade ut mot vattnet. Två huvuden stack upp ur vattenytan några tiotals meter ut i vattnet. Ida skrattade löst.
"Ja" svarade hon.
Vi gick ner på stranden och insåg att de som badade var Luke och Gustav. Jag och Ida tittade på varandra och skrattade.
Luke höjde armen över vattenytan och gestikulerade att vi skulle komma till dem. Jag och Ida bestämde oss för att göra som de ville så vi skyndade oss upp till tälten och bytte om till badkläder.
Vi gick tillbaka ner till stranden och ut i vattnet. Vi stannade framför killarna. Deras blickar granskade oss noga.
"Godmorgon" sa Gustav.
"Godmorgon" svarade jag och Ida i munnen på varandra. Killarna log.
Det blev tyst.
"Vart tänkte ni dra idag då?" frågade Luke.
Jag och Ida ryckte på axlarna.
"Vi har inte bestämt något, ni då?" svarade Ida.
"Vi har hört om blåa lagunen, alla säger att det är ett måste om man är på Gotland. Men det är ganska långt dit så vi får väl se om vi hinner dit idag" sa Luke.
Jag och Ida nickade sakta.
"Ska ni hänga med oss eller?" frågade Gustav med ett litet leende på läpparna.
Jag och Ida såg på varandra.
"Jo, kanske det. Vi får väl prata med dem andra" svarade jag tillslut.
"Det skulle vara kul om ni hängde med i alla fall några dagar till" la Luke till. Han och Gustav log mot oss.
Jag och Ida höll på att börja skratta när vi vände oss mot varandra.
"Jaha, ska vi gå upp och göra frukost?" frågade Gustav. Vi andra nickade.
Vi klädde på oss, gjorde i ordning varsina mackor och satte oss sedan på stockarna runt om askan från elden dagen innan.
"Hur länge har ni varit vakna?" frågade jag efter en lång tystnad.
"Sedan sex" svarade Luke.
"Ni var ju så trötta igår, varför går ni då upp så tidigt?" sa Ida och skrattade löst. Hon tittade på mig och jag började skratta.
Killarna log lurigt.
"Vi är morgonpigga" sa Gustav.
"Det är dock inte Filip och Douglas" skrockade Luke fram.
"Inte Ashley, Emily och Joanna heller" sa jag.
Idas mobil plingade till. Hon drog upp den ur fickan och tittade på skärmen. Hon hade fått ett sms från Leon. Vi mötte varandras blickar och började skratta.
"Läs det" sa jag. Ida gick in på konversationen med en suck. Hela konversationen bestod av obesvarade sms från Leon till Ida.
"Hej, Ida! Jag tänker mycket på dig. Du sitter fast i mina tankar. Jag saknar dig så mycket. När kommer du hem från din cykelsemester med tjejerna? Jag skulle gärna vilja träffas. Kram, Leon" stod det i smset han nyss hade skickat. Jag började skratta och Ida skakade på huvudet.
"Vad ska jag göra? Jag blir ju rädd" utbrast hon. Jag bara skrattade.
Gustav och Luke tittade på oss med undrande blickar. De log lite smått mot oss utan att veta vad det handlade om.
"En kille från skolan har en crush på Ida. Han skriver massa kärleksfulla sms om hur mycket han gillar henne, att han saknar henne och att han vill träffas. Kolla" förklarade jag medan jag tog mobilen ur Idas händer och gav den till dem. De läste smsen och skrattade.
"Men förstår han inte att du inte vill? Du har ju inte svarat på något sms alls" utbrast Gustav. Luke gav tillbaka mobilen till Ida. Hon ryckte på axlarna.
"Jag vet inte vad han har för fel, men något måste det ju vara" sa hon med en suck innan hon låste mobilen och la ner den i fickan igen.
•••
Ett litet mysigt kapitel där ni får lära känna Luke och Gustav lite mer!! Vad tycker ni om boken? Kommentera!!!!!!
Puss & kram <3