Jag har ett tryck inom mig,
det är väl du som sitter där och gnager igen,
mina knogar har jag målat gulgröna,
lämnat avtryck i väggarna.
Sprungit ut genom låsta dörrar,
personal som sprungit ikapp,
och jag har repat golvet
med tunga sorgsna steg.
Tv sladdar i fickan,
låst badrumsdörr,
jag har inte mycket kvar att säga,
lås upp mig,
jag är stängd för allmänheten.
Utgång efter bedömning,
krossat glas på marken,
glasbitar i strumporna,
du kan inte se mig.
Det är något inuti mig,
något jag aldrig nämner,
det sitter där och äter,
jag tappar kilon under sängen,
sopar undan min skam.
Spolar undan min sorg.