Det är en tyst och kolsvart natt. Jag står utanför mitt hus och kollar ut i den mörka natten. Inte ett enda ljud.
Men var det verkligen så?
Nej, husen de brinner, lågorna går en efter en bort, de försvinner. Barnen skriker och föräldrarna bara lämnar dom där och sviker.
Jag springer men hinner inte. Ett högt kort ljud. Jag faller ner. In i floden. Floden av blod och lik. Allt försvinner.
Nu är jag här igen, där denna berättelsen både börjar och slutar. I tystnaden, i mörkret. Kall och ensam.