"Nu har vi väntat länge nog, länge nog, länge nog, nu har vi väntat länge nog, länge nog." Jag tar ett djupt andetag innan jag fortsätter: "nu börjar vi få gråa hår, gråa hår, gråa-"
"Samantha" Andrew stönar och lutar pannan i händerna. Jag bara skrattar men slutar ändå sjunga; jag förstår om han har tröttnat nu i och med att jag har sjungit den här visan ett antal gånger den senaste halvtimmen.
Vi sitter fortfarande uppe på berget som vi klättrade upp för tidigare och här har vi suttit större delen av dagen. Vi bestämde oss för att sitta här tills männen har gått förbi och sedan ta oss ner igen på något sätt och följa efter dem, men de jävlarna kommer ju aldrig.
"Men seriöst, kan vi inte hitta på något?" Jag vänder mig mot Andrew igen; jag är verkligen trött på att bara sitta här och vänta.
"Du kan kyssa mig." Han lägger ena armen runt min nacke och drar mig bakåt; sedan pressar han sina läppar mot mina.
Stryp din tjej så kanske hon kysser dig; jovisst, det är ju en jättebra teknik...
Jag rullar över på mage och kryper upp över honom så att jag får benen på varsin sida om hans kropp. Jag ler lekfullt mot honom innan jag böjer mig ner och kysser honom igen.
Jag vet, det blir många kyssar, men tänk själv att bli kidnappad av en kille som hotar att döda dig och siktar på dig med pistol; man blir ju så attraherad...
Kyssen blir snabbt intensivare och snart trevar mina händer innanför hans tröja. Jag ler nöjt när jag följer konturerna av hans magmuskler; han är vältränad, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte attraheras av det.
Hans händer glider från min svank ner till min rumpa men jag bryr mig inte om att dra mig undan, ska jag vara ärlig gillar jag att ha dem där.
Tänkte jag verkligen det där?
När vi sätter oss upp igen låter vi benen dingla över kanten. Det är inte lika varmt här längre och här uppe blåser det dessutom lite så det är riktigt behagligt.
"Det här..." Andrew viftar med händerna när han inte hittar något bra ord. "...mellan oss, det är något som kommer bli väldigt konstigt sedan, det vet du va?" Han ser allvarligt på mig. "När allt det här är över-"
"Jag vet." Avbryter jag. "Men det kommer ju sedan, eller hur? Vi kan ta det då."
Jag vill inte prata om hur det blir sedan för jag vet att det kommer att bli komplicerat, jag kan inte ens föreställa mig det. Det är bättre att bara leva i nuet (sjukt uttjatat, jag vet) och inte bry sig om det som händer sedan. Hela den här grejen med Andrew kommer inte att funka sedan, jag bara vet det; vi kommer från två helt olika världar och utan de här omständigheterna...jag vet inte...jag kan bara inte se ett normalt liv tillsammans med Andrew framför mig. Men just nu vill jag vara med honom och jag klarar inte av att förneka känslorna.
"Du har rätt; vi borde ta vara på tiden här istället." Han lutar sig fram och kysser mig igen samtidigt som han låter ena handen glida in innanför min tröja. Han för den sakta högre upp och kupar den om mitt ena bröst och jag känner mitt hjärta hoppa över ett slag.
Jag lägger mig ner på rygg med Andrew över mig och han skapar rysningar över hela min kropp när han låter handen sakta glida ner längs min midja mot gylfen.
"Du tog det verkligen bokstavligt." Mumlar jag och slits mellan att dras med i det här eller att stoppa det.
Det är inte det att jag inte vill, det är bara det att det här inte är rätt tillfälle. Visst, det är inga människor här ute men om männen skulle gå förbi oss där nere skulle vi missa dem.
Jag vet att rätt val hade varit att stoppa honom, men jag kan inte. Det han gör med mig får mig att tappa kontrollen; jag kan bara fokusera på honom, allt annat är oviktigt. Männen kommer säkert inte än på ett tag, det andra kan vänta lite.
"Samantha" Andrew sätter sig upp och gör sig fri från mina armar som försöker att dra ner honom igen, tillbaka till mig.
"Det här är inte rätt tillfälle."
Nähä, än sen då? Varför lyckas han stå emot när inte jag gör det?
Jag sätter mig upp och försöker kyssa honom igen men han sätter sig vid kanten, på samma ställe som vi satt på förut.
Jag ställer mig upp och kan inte låta bli att känna mig lite generad; jag kysste honom och han avböjde mig.
"Det var ju inte mitt initiativ direkt..." Muttrar jag surt.
"Förlåt, jag bara insåg att jag höll på att bryta mot en av jobbets viktigaste regler. 'Låt inget distrahera dig från ditt uppdrag.' Jag ville verkligen men det går bara inte, inte nu."
Jag vet att han har rätt men det stör mig att han lyckades ta rätt beslut medan jag inte kunde motstå honom. Jag vet också att det här är viktigt och jag borde inte kunna bli avledd så lätt.
"Vad är ditt jobb egentligen?" Frågar jag och slår mig ner bredvid honom, längre ifrån än innan bara för att vi inte ska bli distraherade igen.
Han säger inget utan ser bara ut över öknen nedanför oss. Jag vet inte varför han berättar så lite om sig själv; vad skulle det göra för skada att säga lite mer till mig? Särskilt nu när vi har kommit så här nära varandra, jag förtjänar att få veta mer om honom.
"Jag är agent." Säger han slutligen, just som jag tänkte ge upp och gå härifrån.
"Agent?" Jag ser på honom med munnen en aning öppen.
Agent?
"Jag jobbar tillsammans med andra agenter men vissa uppdrag får man ta själv, som det här till exempel." Förklarar han.
"Och det var därför du kidnappade mig? För att du inte klarade dig utan hjälp?" Jag ler retsamt mot honom.
"Hur som helst är det här inget jag ska prata om egentligen för meningen är att det ska hållas hemligt." Han reser sig upp men jag gör detsamma, han ska inte tro att han kan komma undan så lätt.
"Men vadå, du måste berätta mer." Jag ser ivrigt på honom och han suckar.
"Det vi gör är egentligen inte lagligt eftersom huvudkontoret inte är statligt ägt-"
"Huvudkontoret?" Avbryter jag och spärrar upp ögonen.
"Det är därifrån alla uppdrag utdelas. Jag har själv varit där och jobbat flera gånger när jag inte har haft något särskilt uppdrag. Jag har jobbat där sedan jag började sjuan, jag fick min skolundervisning där också. Mina föräldrar jobbade där under hela min uppväxt så det bara blev att jag började också."
"Vänta, jobbar dina föräldrar fortfarande där?" Frågar jag överraskat.
"Japp, de är agenter precis som jag."
Jag ser gapandes på honom. Allt det här låter så normalt för honom, fast det är klart, om han har vuxit upp där är det nog rätt så normalt också. Men för mig är det helt annorlunda; jag är alldeles chockad av vad jag precis har fått höra. Han har vuxit upp på ett huvudkontor för agenter - till och med fått sin skolundervisning där - och även hans föräldrar är agenter. Det är verkligen...speciellt...
"Där är dem!" Andrew pekar ner mot marken nedanför oss och drar ner mig mot bergets ojämna yta.
Alla tankar på Andrews jobb försvinner när jag får syn på männen där nere; nu ligger allt fokus på dem.
Vi ligger platt tryckta mot berget och kikar försiktigt upp för att kontrollera så att de inte misstänker något. Det gör de inte.
De går och pratar och verkar inte ett dugg medvetna om att deras fiender (eller offer eller vad de nu kallar oss) ligger precis ovanför dem. De går lugnt förbi utan minsta tvekande eller misstänksamhet och vi kan lättade andas ut.
Steg ett i den nya planen: få kidnapparna framför oss istället för bakom; check.
Andrew lyfter handen och vi gör high-five innan vi sätter oss upp igen.
"Egentligen tror jag att det är bäst om vi stannar här i natt." Säger Andrew när jag är på väg att lyfta upp ryggsäcken.
"Det börjar bli ganska sent och vi måste ändå stanna för att sova snart. Dessutom kommer de förmodligen också att göra det och vi vill inte hamna för nära." Fortsätter han.
Jag sätter ner ryggsäcken igen och funderar en stund innan jag går bort till andra änden av plattformen. Vi är högst uppe på berget men det är bara som en liten fyrkant här uppe så det liknar mer en plattform.
"Det kanske är bäst om vi..." Jag ser generat ner på mina fötter.
"Om vi sover en bit ifrån varandra; du har rätt." Andrew avslutar meningen åt mig och jag andas lättad ut, han förstod mig.
Jag tror inte att det hade gått så bra om vi hade legat nära varandra, inte det här med att vi skulle hålla oss ifrån varandra i alla fall.
Jag lägger mig ner med ryggen mot Andrew och ser till att inte ligga alltför nära kanten, vem vet vad jag gör i sömnen, tänk om jag rullar ett varv och vaknar upp - eller rättare sagt inte vaknar - nedanför berget.
Jag ligger här ett bra tag utan att kunna sova. Tankarna snurrar i huvudet på mig och jag byter ställning flera gånger, av någon anledning känner jag mig klarvaken nu.
Jag vänder mig om för att kika på Andrew för att se om han är vaken och upptäcker att han gör detsamma.
Well, fuck it.
Vi båda ålar oss in den korta biten till mitten av "plattformen" och jag kastar mig över honom, eller så är det han som kastar sig över mig, faktum är att jag inte vet riktigt vad som händer, helt plötsligt ligger vi bara tätt hopslingrade och kysser varandra igen.
Jag kravlar mig upp ovanpå honom och kysser honom andfått; kyssen är väldigt intensiv, förmodligen på grund av att vi båda kände det här begäret av att få röra vid varandra igen.
Jag drar av hans tröja och låter blicken svepa över hans mage och bröst. Ett leende spricker upp på mina läppar; han är sjukt snygg. Han är väldigt vältränad men har inte så där äckligt mycket muskler.
Jag drar av mig mitt gråa linne och ler när jag ser Andrews överraskade blick. När jag lutar mig ner och kysser honom igen undviker jag hans läppar och kysser istället hans hals.
Jag kryper neråt och kysser honom över magen, en kyss på varje magruta. När jag kommer ner till byxlinningen avbryter jag mig och återvänder till hans läppar som hungrigt kysser mig tillbaka. Syftet med alla kyssar var att få honom att längta mera och det verkar det som att jag lyckades med.
Hans händer letar sig ner till mina shorts och knäpper upp knapparna. Jag hjälper till med att få av mig dem och låter honom sedan lägga ner mig så att han kan rulla upp över mig. Han ler på ett sätt som får det att pirra i hela kroppen på mig och sedan kysser han mig vid halsen och över nyckelbenen. Han fortsätter ner till mina bröst och när jag börjar knäppa upp hans byxor reser han sig upp för att ta av sig dem. När han sedan lägger sig ner igen möts våra läppar i ännu en intensiv kyss.
Jag rullar upp över honom igen och sätter mig gränsle över honom innan jag ser in i hans ögon med ett förföriskt leende och knäpper upp min bh. Jag låter den falla och hans min får mig att le ännu större.
Det här kanske är fel men det spelar ingen roll; när våra läppar möts i ännu en kyss finns det inget som kan stoppa oss, vi är alltför uppslukade av varandra.
***
"Samantha" Andrew skakar mig försiktigt och jag öppnar motvilligt ögonen.
"Klockan är mycket, de har förmodligen redan börjat gå och vi borde följa efter." Han drar på sig sina jeans och jag ser mig omkring efter mina kläder. Underkläderna har jag redan på mig eftersom vi inte hade något att skyla oss med men mina shorts och mitt linne ligger i en hög bredvid mig.
Jag plockar upp mitt linne och drar det över huvudet, sedan reser jag mig upp och drar på mig shortsen. Mitt hår måste se fruktansvärt ut nu - jag vet inte hur många dagar det har gått sedan jag duschande sist - så jag gör en lös fläta som jag låter hänga över min högra axel.
Det som hände igår var...bra. Jag skulle inte säga att det var dåligt men inte heller underbart. Det kanske var på grund av att jag hade för höga förväntningar eller också beror det på att vi gjorde det uppe på ett berg med endast bergets ojämna yta som underlag; i vilket fall kändes det inte så speciellt. Det var inte misslyckat, inte alls, men det var mer som om vi hade gjort det flera gånger förut, det kändes liksom inte så där speciellt som det borde göra. Jag vet inte om det bara är jag som känner så här men jag tror att Andrew känner samma sak och jag är rädd för att det ska bli en konstig stämning mellan oss nu.
"Fan!" Utbrister jag plötsligt och slår händerna för ansiktet.
"Vadå?" Andrew låter orolig och går fram till mig när jag låter armarna falla ner till sidorna igen.
Jag ser in i hans ögon och tar ett darrigt andetag. "Vi glömde kondom."
----***----
Oops...
Vad kommer att hända nu?
Kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet så blir jag glad. :)
//writer003