"Den här!" Utbrister jag och håller fram en klänning till Madison.
Vi är på stan och shoppar inför festen ikväll och jag försöker att hitta den perfekta outfiten till henne. Hennes stil är mer åt det söta hållet men jag har övertalat henne att testa något nytt ikväll. Klänningen jag räcker fram till henne är kort, tajt och ganska djupt urringad.
"Nej" Säger hon bestämt och letar vidare utan att ge klänningen en andra blick.
"Men du måste hitta något snart. Jag tillåter inte att du går dit i en blommig sommarklänning, det är inget beach party vi ska på." Klagar jag men hänger tillbaka klänningen.
Det finns inte så många butiker i den här stan men vi har ändå lyckats spendera två timmar här redan. Jag bär på flera kassar; jag har hittat kläder både till ikväll och till vardags, men Madison har inte köpt särskilt mycket och absolut inget som passar till ikväll. Missförstå mig inte; jag tycker att hennes stil passar henne jättebra och det är inget fel med den, men ibland kan det vara kul att ha en lite tuffare stil och jag vill gärna hjälpa henne med det ikväll.
"Den här kan du inte säga nej till." Säger jag när jag hittar en ljusblå, tajt klänning som inte är alltför utmanande. Den är kort men inte så där kort att man inte kan böja sig ner och urringningen är snörad så man visar inte för mycket där heller. Jag kan se Madison i den här framför mig, den är som gjord för henne.
"Wow" Hon kommer fram och tar känningen från mina händer. "Den här är rätt snygg, det måste jag erkänna." Tillägger hon och håller den framför sig.
"In och prova." Säger jag ivrigt och föser bort henne till provrummet. Det är bäst att skynda sig innan hon ändrar sig igen.
Medan jag står utanför provrummet och väntar på att hon ska bli klar upptäcker jag ett par stora silvriga örhängen med små blåa stenar i. Jag plockar ner dem från sin plats och studerar dem närmre, de är jättefina och de passar perfekt till klänningen.
"Duger jag?" Madison kommer plötsligt ut ur omklädningsrummet och jag ser gapandes på henne.
"Wow, du är jättesnygg, den där passar dig verkligen!" Utbrister jag och stirrar förundrat på henne, hon är som en helt ny människa.
"Jag älskar den verkligen, den är olik min vanliga stil men samtidigt så perfekt." Säger hon och studerar sig själv i spegeln.
"Den blir jättebra till ikväll, du kommer att fånga allas uppmärksamhet när du kommer." Jag gör tummen upp åt henne innan hon försvinner in i provrummet igen.
Madison är ganska kort och hon har blont axellångt hår. Hon är väldigt söt och ingen som ser henne kan låta bli att beundra hennes ansikte. Hon har gröna ögon och fylliga läppar och hennes ansikte är ganska runt. Hon lockar ofta håret och bär oftast färgglada kläder. Hon är en sådan där person som knappt behöver anstränga sig för att dra åt sig allas blickar. Ibland önskar jag att jag också kunde vara sådan men egentligen är jag ganska nöjd med mig själv ändå, fastän att jag inte är så där häpnadsväckande vacker.
"De här måste du köpa också, de kommer att passa jättebra till klänningen." Jag håller fram örhängena till Madison när hon kommer ut från provrummet. Jag hade glömt bort att jag hittade dem, jag insåg först nu att jag fortfarande höll dem i handen. En gång gjorde jag så med ett halsband; jag glömde att jag höll det i handen och sedan gick jag ut ur butiken. Gissa hur det gick. Det är något som är så himla typiskt mig men tack vare att det här är en sådan liten stad så kände jag personen i kassan och hon kunde övertyga vakterna om att det var ett misstag.
När Madison har betalat går vi ut för att leta reda på en restaurang. Efter att vi har ätit ska vi åka hem och fixa iordning oss inför festen så vi tänkte bara ta något snabbt nu. Vi bestämmer oss för pizza och går in på en italiensk restaurang för att beställa. Det visar sig att vi båda gillar samma sort och därför blir det inte svårt att välja vilken vi ska dela på.
"Varför har vi inte umgåtts mer förut? Det här har ju varit jättekul!" Utbrister Madison när vi väntar på maten.
"Ja, eller hur! Vi borde införa en shoppingdag minst en gång i månaden." Svarar jag glatt.
Sanningen är att jag egentligen föredrar att hänga med killar och därför har jag inte riktigt gett henne en chans. Men nu när jag har det så inser jag att hon faktiskt är väldigt snäll och rolig så vi skulle nog kunna bli riktigt bra kompisar egentligen. Hon vet dock inget om boxningen, hon vet att jag tränar men hon känner inte till mina kompisar där eller de där tävlingarna som hålls där ibland; det är inget jag brukar prata om, det är som två sidor av mitt liv och jag gillar inte att blanda ihop dem.
Tävlingarna på klubben är som sagt olagliga och därför är det en oskriven regel att jag ska hålla tyst om det, dessutom tror jag inte att Madison skulle trivas särskilt bra där ändå. Jag tror jag inte att hon skulle bli så bra vän med mina vänner; jag tror att hon mest skulle bli skrämd av dem; de är väldigt muskulösa och ser inte direkt ut som några som låter tjejer komma in i gänget; jag antar att jag är undantaget. Fast egentligen är de jättesnälla, det är bara stilen de har som får många att bli misstänksamma mot dem. Fast att de deltar i de där våldsamma tävlingarna har jag ingen ursäkt för; hade det inte varit för att jag känner dem så hade jag nog också varit lite skraj.
***
"Vi kommer och hämtar dig vid halv tio!" Ropar Madison innan hon vevar upp rutan och åker iväg. Hon har precis skjutsat hem mig och nu har jag ungefär två timmar på mig att göra mig iordning innan festen.
Jag springer upp för trapporna i trapphuset och låser upp dörren till lägenheten. Jag måste börja med att välja klänning; jag har köpt flera klänningar och jag har inte bestämt vilken jag ska ha ikväll. Jag lägger ut allt på sängen och lägger sedan in allt utom två klänningar i garderoben. Den ena klänningen är svart och den andra är röd. Båda är korta fodralklänningar men den svarta har outcuts vid midjan, vilket får den att se lite coolare ut. Den röda å andra sidan har lite större urringning om jag skulle vilja satsa på en mer utmanande stil.
Jag bestämmer mig för att det får bli den svarta; den är väldigt snygg och lagom utmanande för den här festen. Innan jag byter om tar jag en snabb dusch för att fräscha till håret och raka benen; en kort klänning och orakade ben går inte ihop. Jag virar en handduk runt håret och börjar stryka på mascara på ögonfransarna samtidigt som jag tuggar tuggummi för att slippa borsta tänderna. Jag använder inte så mycket smink till vardags men när det är fest gillar jag att använda lite mer för att göra mig lite extra fin. Jag lägger ett tunt lager foundation över ansiktet och pudrar på bronzer och highlighter. Jag väljer ut en bronsfärgad ögonskugga och ramar in ögonen med eyeliner. Till sist stryker jag ett lager ljusrosa läppglans över läpparna och ser sedan nöjt på min spegelbild; den som uppfann sminket var ett geni.
Efter att jag har fönat håret tar jag fram en locktång och försöker få till sådana där snygga lockar som ser naturliga och lite rufsiga ut; mitt hår är egentligen redan lockigt men ikväll vill jag ha lite fler lockar. När jag är klar drar jag på mig klänningen och inser att den är både tajtare och kortare än jag trodde, men det får duga; jag passar i alla fall i den. Jag inser att jag har ganska lång tid kvar och passar därför på att fixa naglarna också. De är som vanligt alldeles nedbitna men jag målar ändå på ett lager svart nagellack och filar till dem lite.
När tiden äntligen är inne sätter jag på mig ett par leopardmönstrade pumps och kollar mig i spegeln en sista gång. Om jag tar med mig en jacka kommer jag förmodligen bara att glömma kvar den någonstans så det är lika bra att gå utan, förhoppningsvis får jag ändå skjuts tillbaka sedan.
Jag hör en bil tuta och antar att det är Madison och hennes vänner så jag springer ut och lägger nycklarna till lägenheten i bh:n; jag vet var jag har dem och ingen kommer att ta dem, perfekt. När jag småspringer i mina höga klackar mot den väntande bilen på gatan hör jag redan dunkande musik därifrån.
"Wow, du är ashet!" Skriker Madison och sticker ut huvudet över den nervevade rutan. Jag märker att hon redan har druckit en del och det har även de andra; förhoppningsvis inte han som kör.
"Det är ganska fullt här redan men du kan sitta i mitt knä." Säger Madison när jag kommer fram. Alla säten är fulla men jag gör som hon säger, det är den enda lösningen.
"Här, ta lite!" Skriker en kille från framsätet och räcker mig en burk öl.
"Tack!" Skriker jag tillbaka och tar ett par klunkar. Det är inte särskilt gott, eller inte gott alls egentligen, men man brukar säga att det bara är den första drinken, sedan blir allting gott. Det känns dessutom som ett måste att dricka lite redan innan man är framme för annars kommer man bli festens tråkmåns.
"Jag är så jävla taggad!" Skriker Madison medan vi kör med dunkande musik som dånar ut över gatorna. Hon får genast medhåll från alla inklusive mig själv.
"Äh ska du ha mer eller?" En kille som också sitter här bak ser frågande från mig till burken och tillbaka till mig igen.
"Nej, du kan ta det." Svarar jag och räcker honom burken som han genast för till läpparna. Han klunkar i sig innehållet och slänger sedan ut den på gatan; han borde egentligen inte dricka mer nu, det är ju inte kul att vara helt packad redan innan festen börjar.
Förr var jag alltid en av dem som festade hårdast och jag brukade dricka en hel del, men nu har jag vett nog att veta var jag ska sätta gränsen. Jag vet inte riktigt hur bra kontroll jag har över mig själv men om jag tar det försiktigt borde det gå bra. Jag är fast besluten att inte halka tillbaka i mina gamla spår.
Jag hör den dunkande musiken från festen redan innan jag ser huset. När vi stannar står vi utanför ett stort, gult hus och jag kan se att det är massor med människor innanför varenda fönster på bottenvåningen. Många står ute på verandan också och antingen röker eller hånglar med någon random människa.
"Här!" Skriker Madison och räcker mig en plunta med något som jag antar är betydligt starkare än ölen.
"Tack!" Skriker jag tillbaka och tar en klunk som får det att bränna i halsen. "Jag måste skölja ner det här!" Skriker jag till Madison och börjar dra med henne in i huset. Den starka smaken gör mig illamående och jag är rädd att om jag inte dricker något snart så kommer det att komma upp igen.
Vi lyckas knuffa oss in i köket och där står det massor med röda plastmuggar; det klassiska på alla fester. Jag tar en och klunkar i mig hela innehållet på en gång; jag lovade mig själv att vara försiktig ikväll och det ska jag vara men jag var bara tvungen att få bort den där brännande känslan från halsen. Det här smakade bättre och jag känner redan det välkända lugnet av alkoholen sprida sig i kroppen.
"Nu dansar vi!" Skriker Madison och börjar dra med mig ut i hallen och bort till vardagsrummet. Det är helt packat med folk här och det stinker svett men tack vare drinkarna får jag inte panik av det utan ler istället stort mot Madison när vi kommer in bland alla dansande människor. Det är så här det ska vara på fest, det hör till.
Vi dansar ett bra tag och bestämmer oss sedan för att gå ut och få lite luft, en sekund till här inne så svimmar jag. Väl där ute tar jag djupa andetag av den friska luften. Det blir verkligen brist på syre när det är så många människor i samma rum.
"Tjena" En lång, blond kille kommer fram till oss med en cigg i ena handen.
"Vill ni ha?" Frågar han och håller fram ett paket cigg.
"Nej, tack." Svarar jag åt både mig och Madison innan hon hinner säga något. Jag är verkligen emot rökning; jag vet att det inte är bra att dricka heller men det är ännu värre att röka och det skulle jag aldrig prova på oavsett hur full jag blir. Inte ens förr när jag knappt hade kontroll över mig själv tackade jag ja till cigaretter. Det är i princip samma sak som att tacka ja till döden och jag har ingen dödslängtan. Jag anser att de som röker antingen vill dö eller är för dumma för att fatta vad de håller på med.
"Känner ni han som har festen?" Frågar killen och blåser ut rök framför oss.
"Jag känner honom." Svarar Madison. "Eller ja, jag har en kompis som känner honom." Tillägger hon och rycker på axlarna.
"Ganska nice party, eller hur?" Säger han och ler snett innan han tar ännu ett bloss.
"Ja, på tal om det så ska vi fortsätta festa." Svarar jag och ler innan jag går in igen med Madison efter mig. Vad är det för mening med att gå ut för att få frisk luft när man ändå bara tvingas andas in giftig luft?
"Hej!" Utbrister Madison plötsligt och när jag vänder mig om får jag se att hon har träffat Luke, hennes hemliga pojkvän. Eller hemlig och hemlig...men han som hon i alla fall smyger ut för att träffa på arbetstid.
"Det är lugnt!" Skriker jag för att överrösta musiken när hon ger mig en ursäktande blick. Jag förstår att hon gärna vill umgås med honom och jag vill inte vara i vägen för dem.
Jag går in bland alla dansande människor och börjar dansa bland dem; det gör inte så mycket om man är ensam för det är ändå ingen som har koll på vem som är med vem här inne. Plötsligt dyker en snygg kille upp framför mig och räcker mig en plastmugg. Först ser jag tvekande på den; borde jag ta den? Tänk om jag inte lyckas behålla kontrollen i så fall?
Killen ler snett mot mig och hans gröna ögon blickar charmigt ner på mig. Äh, jag klarar mig, jag vill passa på att ha kul nu när jag ändå är här. Jag sveper innehållet i en klunk och kastar sedan muggen på golvet bland alla andra tomma muggar. Killen ler bredare och lägger händerna på mina höfter. Varför ska jag vara en sådan tråkmåns? Det är väl klart att jag ska ha kul nu när jag ändå är här.
Jag lägger händerna på killens axlar och vi dansar tillsammans till den höga musiken. Jag rör på höfterna och ler mot killen framför mig. Det är så mycket folk runt omkring oss att vi automatiskt pressas närmre varann men jag bryr mig inte om det just nu; allt är bara så himla underbart.
Jag ställer mig på tå och kysser honom, jag vet inte om han kommer att kyssa mig tillbaka eller om han kommer att knuffa bort mig men jag bryr mig inte om det heller. Det visar sig att han inte har något emot det för han lägger händerna om mina kinder och kysser mig lika ivrigt som jag kysser honom.
Jag känner plötligt hur det gungar till och hur marken börjar glida undan under mina fötter. Innan jag hinner ramla är killens armar under mig och lyfter upp mig igen.
"Tack!" Skriker jag för att överrösta musiken. Jag ignorerar hans försök att hålla kvar mig och sliter mig istället ur hans grepp för att ta mig ut här ifrån.
Jag pressar mig fram genom folkhavet och blir plötsligt medveten om hur svårt det är att andas här inne, det blinkande ljuset får mig att må ännu sämre och jag vet inte längre hur långt in i rummet jag har hamnat. Jag gnuggar mig i pannan medan jag går framåt; jag känner mig som i en dimma och det känns som om det inte längre finns någon utväg här ifrån. Jag ser mig panikartat om åt alla håll och försöker att finna en plats där det är något färre människor, men det går inte att se, allt jag kan se här ifrån är dansande människor och blinkade ljus.
När jag äntligen får syn på ljuset längre fram inser jag att det inte är så långt kvar till hallen, jag har knuffats omkring så att jag har gått runt i rummet utan att hitta dit. Jag försöker att ignorera paniken som stiger i bröstet och knuffar mig framåt medan musiken får golvet att vibrera under mina fötter.
När jag når ut till hallen ökar jag tempot på stegen och tar mig ut ur huset. Jag småspringer så gott det går bort till sidan av huset där det är folktomt så att jag kan lugna ner mig. Medan jag springer känner jag återigen hur världen börjar snurra runt mig och just som jag hinner fram till husknuten blir det svart. Det sista jag hinner känna är gräset som träffar min kind och något som river mig över pannan.
----^^^----
Hej!
För det första vill jag bara påpeka att alla saker i boken inte behöver vara mina personliga åsikter. Jag skrev till exempel en del om alkohol och det är inget som jag står bakom egentligen utan det är bara en del av det här kapitlet så att ni vet det.
Jag skulle också vilja veta lite mer om vad ni tycker. Vad tycker ni om boken så här långt? Är det någon mening att jag fortsätter?
Nu börjar det i alla fall att hända lite saker och nästa kapitel kommer att bli...intressant. ;)
Det kommer förresten att komma en rollista i nästa kapitel också. :)
//writer003