Mina ögon var tunga men det gjorde ont att stänga de. Jag hade legat och stirrat in i väggen hela natten. Jag hade slutat gråta men känslan i bröstet hade växt och blivit större och spridit sig till magen. Den fick mig att vilja spy. Jag svalde för att faktiskt inte göra det.
Daniel rörde på sig bakom mig. Jag låg helt blickstilla för att se efter om han var vaken eller om han bara rörde sig i sömnen. Sedan kände jag en varm andedräkt i nacken vilket fick mig att hoppa till, även om jag visste att det var Daniel.
"Dags att vakna." hörde jag Daniel viska och jag himlade med ögonen. Vadå vakna? Jag hade ju aldrig somnat. Han kanske inte märkte det men jag tyckte att det behövdes. Hela mitt humör var borta av dessa sömnlösa nätter. Jag hade kunnat sova förr. Jag kunde sova i flera månader förut. Det var inget problem med sömnen. Men nu har den liksom bara försvunnit.
"Mmhm." mumlade jag fram och han tog tag i min hand så att jag tvingades att vända mig mot honom. Han tittade in i mina ögon som säkert var rödsprängda och bara allmänt trötta. Men han verkade inte märka något.
"Kom nu!" sa han och nästan hoppade ur sängen. Jag himlade med ögonen igen och satte mig trött upp. Jag gnuggade mig i ögonen och drog bort håret ifrån ögonen. En dag till i helvetet. Fan vad kul. Märk min sarkasm.
"MINNA!" ropade Daniel ifrån köket. Jag suckade och reste mig upp och började gå ner för trapporna.
"Vad?" sa jag medan jag lutade mig mot dörröppningen till köket. Daniel vände på sig med ett leende.
"Hej!" sa han och skrattade sedan som om det var det bästa skämtet i världen.
Han satte sig ner vid köksbordet och började tugga på sin smörgås. Jag satte mig mittemot honom och vilade huvudet i händerna. Jag tittade ut genom fönstret. Det var mulet, som vanligt. De röda löven blandat med de orangea låg på marken och bildade en matta över gräset. Ekarna som stod vid staketet skymde nästan Daniels bil. Det såg fridfullt ut på något sätt. Och plötsligt var allt jag ville ut ur det här huset.
"Ähh, jag ska gå och göra i ordning mig." sa jag och reste mig hastigt upp innan Daniel kunde säga något. Jag sprang upp för trapporna och in i mitt rum. Jag tog snabbt mina svarta jeans, en over-size tröja och sprang in på toaletten.
Jag la händerna på handfatet och tittade mig själv i spegeln. Mitt bruna hår var rufsigt och stod åt alla håll. Mina bruna ögon hade stora påsar under sig och mitt ansikte var blekt. Fuck. Jag ser hemsk ut.
Jag började att kamma igenom håret och sedan göra en slarvig fläta. Sedan var det sminket, byta om och till sist borsta tänderna.
Jag tittade mig i spegeln igen. Lite bättre iallafall. Nu kunde jag visa mig för omvärlden. Om de ens ville se mig.
"Minna, jag åker utan dig om du inte kommer!" ropade Daniel nerifrån. Jag drog åt mig min väska och sprang nerför trapporna. Jag satte på mig mina sneakers och klev ut i höstkylan.
__________________________________________________________________________________
Gud vad det här kapitlet sög men behövde ett mellan kapitel! Jag kanske vill sluta med denna bok för det känns som om alla kapitlen blir asdåliga och jag mår bara dåligt efter att jag lagt upp de...