Kirre's perspektiv:
allt var svart. jag såg ingenting. jag kände hur paniken kom krypandes i ryggraden. jag visste inte vad jag skulle göra.
efter en stund såg jag något ljus långt där borta. försiktigt började jag långsamt gå mot det.
jag började höra röster bakom mig som varnade mig och sa att jag inte skulle gå närmre. även fast rösterna var lite skrämmande så fortsatte jag att gå.
när jag såg vem det var som stod där framme så snabbade jag på mina steg. där framme stod oscar med öppna armar och ett vänligt leende.
stegen snabbade jag på ännu mer så att jag nu sprang. jag slängde mig i hans armar och försökte krama om honom hårt, men han var inte där längre. han försvann. han försvann från mig ännu en gång.
marken under mig började också försvinna. allt föll bara ihop. och ner föll jag i det svarta hålet. bort från min oscar ännu en gång.
5th Element imorgon?!?!?! asså omg!
nej men här ligger jag med världens värsta mensvärk och skriver historiens sämsta kapitel. asså gu förlåt hörni. vet inte vad mer jag ska skriva...
xoxo ebba<33