En bok av Jay (JayAr93)
Första intrycket finns det inte så mycket att anmärka på. Jag gillar omslaget och introt fungerar bra. Titeln känn också intresseväckande. Det enda man skulle kunna göra är att ta bort 20K stickern och skriva i introt var boken har sitt ursprung, men om boken ska skrivas om som ny version kan man helt klart låta ONC-bidraget ligga kvar i sin orörda helhet. Jag har bara märkt att inte allt för många väljer att läsa tävlingsbidrag, så om befintligt bidrag ska göras om till bok kan det vara en idé.
Vill man ha flera taggar skulle det eventuellt kunna vara överlevnad, flykt, rädsla, död och utomjording.
Kap. 1
Reagerar lite spontant på antalet och användningen av kommatecken. En stor drös av dem kunde tas bort, bytas mot ett ”och” eller en punkt för att göra det till två meningar. Har själv strösslat kommatecken som om det vore glitter i mitt eget skrivande och när jag är medveten om mitt eget behov av förbättring blir det mer uppenbart när man ser det hos någon annan. Det är väl positivt att veta att man inte är ensam om behov av förbättring, men jag ska ge något exempel för att visa vad jag menar...
I första stycket:
”Hela kroppen var på helspänn, blicken fäst på dörren.”
Förslag på ändring kunde vara ”Hela kroppen var på helspänn medan blicken låg klistrad på dörren.”
Klistrad kan annars bytas mot ”stint” eller ”oavvänt”. Det senare är ett mindre välanvänt ord, men bara en tanke för att ge fler förslag.
I stycket efter kan första kommatecknet bytas mot en punkt och dela meningen i två. Korta meningar gör inte så mycket då vi trots allt har ett högt tempo och korta meningar ger en stressad känsla. Alla kan ju inte vara korta då det skulle kännas som om texten är hackig, men några korta meningar med ”tryck” ger ändå känsla av att huvudkaraktären är stressad, vilket understryker spänningen i berättelsen – och här är det ju gaser i botten från första stund.
Andra kommatecknet i stycket passar däremot hur bra som helst, så det är ju inte alla komman som behöver tittas på. Att bara överlag ta en titt på samtliga kommatecken och överväga deras betydelse i texten är i alla fall något man med fördel kan göra, så jag lägger över förslaget till författaren och börjar inte rabbla förslag och synpunkter på allt jag ser.
Lite andra ändringar att överväga i kapitlet:
Snyftningarna som kommer framifrån kanske kan höras framför honom istället. Framifrån låter väldigt nära/tätt inpå så för en knapp sekund tror man nästan att huvudkaraktären snyftar själv och inser det. ”Framför” ger några meter till godo så att säga.
Sedan har vi ”tryckt mot väggen och sidan av ett skåp”.
Meningen blir att låta lite konstig, så kanske bara ”sidan av ett skåp” och skippa väggen? Det gör ju ingen större skillnad i berättelsen om väggen finns bakom Zas eller inte. Annars kan man ändra det till ”inbackad mot väggen med sidan mot ett skåp”, för att ge lite alternativ.
Sedan har vi ”Hans ögon var uppspärrade, stirrade på den dörr de tagit sig in genom.” Kunde bli ”Hans uppspärrade ögon stirrade på den dörr de tagit sig in genom” eller ”Han stirrade på dörren de tagit sig in genom med uppspärrade ögon”. Det är bara att flytta runt orden och se vad som känns passande.
Sedan kan man ju leka med DeepPOV här med ”Hans ögonvitor nästa lyste (eller syntes tydligt) i mörkret när han stirrade på dörren de kommit in igenom”, men nu vet jag ju inte om de ens har ögonvitor eller om ögonen är helt enfärgade. Det är inte heller så viktigt att jag måste veta om de har det eller inte, men OM de har det så kan man utnyttja den infon här. Annars ”Den röda lampan blänkte i hans uppspärrade ögon när han stirrade på dörren”.
Samma sak när rena linjer syns i smutsen på kinderna. Om han inte är så överdrivet smutsig att det känns som att det behöver understrykas så kan man skriva ”ränder av tårar glänste på skötarens kinder” eller nått – om man inte utnyttjat ”blänket” i det tidigare förslaget jag gav. Annars kan man även byta ut ”syntes” mot ”glänste” i befintlig mening om man vill det.
(Och i meningen före har vi ett kommatecken som kan bytas mot ett ”och”, när jag ändå har en mening nära som jag kan nämna.)
Att vrida blicken fungerar, men annars kan skötaren rycka till och möta Vex’ blick när rösten höjs.
Jag är mer van vid uttrycket att man har hjärtat i halsgropen istället för halsen, men om det här är ett uttryck som hör till deras ras så tycker jag att det passar ypperligt. Det understryker att de inte är människor själva, så jag nämner det ifall man vill utnyttja tanken på andra ställen med.
Lite mer DeepPOV tips; ”Ett ljud från andra sidan störde” kan vara ett ljud från andra sidan som sänder en ilning längst hans ryggrad. Som läsare kanske man rent av känner den där ilningen själv när man får höra karaktärens reaktion istället för att bara veta vad han hör – och att håren reser sig i nacken eller liknande fungerar ju annars precis lika bra.
”Kan du hitta rätt nyckel?” bad han skötaren. ”Det är den röda.” – Två saker; här har vi ett kommatecken för lite. Då samma person talar efter pausen i dialogen ska det vara ett kommatecken före den fortsatta dialogen. Det andra är att man ofta klipper ner meningar när man är stressad, så att Vex bara säger ”Den röda” kan ge mer känsla för att de har bråttom och inte har tid att slösa tid på långa förklaringar om man vill hålla hårt i känslan av situationens brådska.
Att skötaren skrek vid skottlossning antyder att han skriker länge. Vill man bara antyda att han blir förskräckt vid skottlossningen kan man skriva att han ”skrek till” istället. Det beror helt på vad man vill att meningen ska ge för bild av händelsen. Nämner det bara då det kan vara något man vill titta på.
Kap.2
Hade inte så mycket att anmärka på. Inte mer än att det står ”skötare” på ett ställe där det ska vara ”skötaren” och ”skötaren” passar på några ställen lite här och var, men i det här kapitlet blir det att dyka upp en gång för mycket känns det som. Att byta ut en arbetstitel mot namnet skulle fixa det problemet om man vill undvika upprepade ord.
Kap. 3
Här får karaktärerna höra dessa förrymda aliens främmande språk, vilket kan utnyttjas till DeepPOV; Hur låter språket för dem?
Alltså att bara byta ut ”främmande” mot en beskrivning som snattrande, gutturala, raspiga eller sjungande, vilket ju även ger oss en vink om hur deras eget språk låter. Låter vårt språk raspigt betyder det att de har mjuka röster och låter vi snattrande kanske de pratar melodiskt jämfört med oss. Med andra ord ett bra tillfälle för beskrivning utan att börja babbla fakta, vilket jag tycker att den här boken gör med stor potential i sin helhet.
Meningen ”Samtidigt som dörren gled igen, gjorde glipan allt mindre” kan slås ihop med tidigare mening till ”De beväpnade varelserna kom springande mot oss medan glipan i dörren blev allt mindre”.
Sjukkit istället för förstahjälpkitt kan precis som hjärtat i halsen vara deras eget uttryck, så här har vi den detaljen beroende på om de ska ha egna uttryck eller om de ska låta som oss, helt beroende på vad som känns passande.
Kap. 4
När Vex frågar ”Är du okej?” och senare säger ”Visa vägen” kan man med stor potential ta bort dialogtaggarna (alltså ”sa”) då vi vet att det är Vex som säger det. Har själv börjat lära mig att visa vem som säger något istället för att säga det och känner själv att det ger texten mer flyt, så det är ett förslag.
”Vad om den har fejkat sitt problem för att hit och rymma” skulle jag vilja avsluta med ett frågetecken. Det känns som ett ”tänk om?”, vilket ju behöver ett frågetecken... Sedan har vi ju slutet på meningen där det känns som att *sig* saknas.
Känner här att det är lite märkligt att Zas vet så mycket mer om människorna än folk som jobbat i parken så mycket längre, vilket ju även Vex påpekar att borde vara obligatoriska uppgifter. Sedan blev jag att ställa mig själv frågan varför man egentligen gör sig besvär med att fånga in dessa människor om de är så farliga, även om man nu verkar vara fascinerad av dem...
Det var här jag kände att jag sparkade foten i en skattkista med potential, så här avslutar jag recensionen och övergår till andra önskemålet med att jag skulle titta på boken. Om boken ska skrivas om känns det lite onödigt att titta på saker som ändå kanske försvinner eller görs om.
Visst kan jag titta på resten å, men huvudfokus känns ändå som att ge idéer till en längre version som kan bli en fullgod bok och idéer har jag. Så här byter vi ämne och tittar på förlängningspotentialen istället.
Ska boken bli en lång version finns tre alternativ:
Längre väg, fler steg eller längre tid.
Längre väg innebär att vi gör parken större. Vi kanske har stora områden med olika biotoper; tropiskt, öken, skog, berg, strand vid vatten och så vidare. De befinner sig nära utgången, vilket är i ena änden av parken och om vi säger att de befinner sig på en halvö så kanske det finns flyktbåtar längst ut på halvöns spets. De måste alltså korsa hela parken för att ha en chans att fly – med eventuella omvägar av olika anledningar. Huruvida båtarna finns där eller inte avgör om de måste hitta ett tillhåll och vänta tills hjälp kommer. Poängen är att de måste ta sig längre än de gör nu. (Och båtar kan givetvis bytas mot flyktvägar eller nödutgångar.) Här kan man också låta parkens biotoper se ut som jordens och ge oss en bild av världen utanför genom karaktärernas reaktioner på det de ser och upplever.
Fler steg innebär att det blir att färdas lite kors och tvärs i befintlig park.
Exempel; för att ta sig till kontrollrummet behöver de öppna en säkerhetsport, för att öppna porten behöver de en nyckelbricka, för att få tag i brickan behöver de ta sig till ett rum för vaktmästarna, för att ta sig in i rummet behöver de en nyckel och den nyckeln är det bara ett utvalt antal som har, vilket ger dem en rad ställen att leta på och det är inte säkert att de väljer rätt ställe på första försöket.
Det här förslaget låter mest rörigt med ständigt spring fram och tillbaka, vilket riskerar att vänja läsaren vid spänningen och ger känslan av att det blir uttjatat. Jag nämner det ändå eftersom det trots allt är ett alternativ och det är ett alternativ som går att kombinera lite med de andra två alternativen.
Tredje alternativet är längre tid.
De hittar en säker plats där de måste stanna tills folk på utsidan finner en lösning eller de själva kommer på hur de ska ta sig ut. Efter lite letande och jobbiga omständigheter hittar de den här platsen, men för att stanna där behöver de införskaffa förnödenheter. De behöver mat, laddning till sina vapen, (eventuellt fler vapen,) sjukvårdsmaterial och kanske en kommunikationsradio som fungerar så att de kan få kontakt med världen utanför. Allt det här innebär ”utflykter” från det säkra området för att få tag i dessa föremål, vilket varvar aktiv spänning med spänd väntan – vilket i sin tur förhindrar läsaren från att vänja sig vid ett konstant högt tempo.
Sedan kommer vi till kistan med potential som jag nämnde, som ytterligare kan dryga ut berättelsen.
Frågan som triggade min fantasi:
Varför införskaffar man människor om de är så farliga?
Idén jag fick var att människorna kanske har något som är ytterst värdefullt för våra karaktärers art. Kanske blodplasma, bakterier, celler, ämnen eller blodkroppar är väldigt eftertraktade?
Baserar idén med bakterier från upptäckten att idisslad mat hos en frisk ko kan rädda tarmfloran hos en sjuk ko, vilket är hur forskare kom fram att tarmflora kan överföras, så något ditåt.
Människorna har alltså något i sig som man är beredd att dö för att få tag i. När man sedan har en drös människor vill man ju ha dem kvar så att de kan fortsätta att producera detta, så varför inte låta lokalbefolkningen se dem på en djurpark för att tjäna ytterligare pengar på dem? Människorna är ju uppenbarligen en intressant art att se på. Det skulle förklara varför man tar sådana risker för att få tag i och hålla dem.
Sedan kan man lägga ytterligare ett lager med handling på huruvida folket här vet om att man använder människorna som kreatur för detta ämne. Om inte ger det lite insikter att hantera – och om de vet vad de används till kan Zas’ intresse för dem få dem att inse hur pass intelligenta dessa människor är och skapa frågan om det man gör är etiskt korrekt.
Att människorna mest är hållna som prisvärda kreatur ger också en anledning till att man inte tagit reda på hur pass intelligenta de är då tecken på en hög intelligens riskerar att skapa hinder för att fortsätta med det man gör. Det man får från dem är oerhört värdefullt, så med det i åtanke väljer högt uppsatta att ignorera att människor kan vara lika intelligenta som dem själva och ignorerar man det är det inte omoraliskt att ha dem i djurparker.
Alla dessa tecken på intelligens ger ju en mängd scenarion som våra huvudkaraktärer ska genomleva och hantera.
Avslutningsvis finns en sak till att bygga ut berättelsen med och det är romantik.
Älskar interaktionen mellan Vex och Zas då det börjar så försiktigt och även om det här känns vänskapligt så kan det ju ta en mer romantisk vändning. Vi får ju höra om Java som Vex har väntande på sig utanför parken, men om vi går in för att den relationen kanske inte är så bra så ger det utrymme för en hel del handling.
Till exempel kan Vex börja inse att relationen inte är bra genom att kanske jämföra Java med Zas eller så kan de andra inse att något inte stämmer när Vex kanske får anledning att prata om sin livskamrat.
Inte för att jag vill dra Java i smutsen, men det är trots allt en karaktär som inte visat sig till mer än namnet och jag är lite svag för att ha ett förhållande att hoppas på – om nu inte Java bara är en vän förstås.
Fast det går ju att bara hålla det vänskapligt mellan Vex och Zas om det inte finns intresse för att dra lite romantiska trådar i berättelsen. Dock är jag knappast ensam om att hoppas på ett par att väva in lite romantik med – och för mig behöver det inte vara något extremt djupt och intimt, utan antydningar och ”början till något för framtiden” fungerar precis lika bra. Att de bara bestämmer sig för att eventuellt börja umgås utanför jobbet när deras traumatiska äventyr är över kan räcka för att ge läsaren en chans att bygga vidare med egna förhoppningar, för i slutändan är det väl kanske inte den mest romantiska stämningen att ständigt att vara på sin vakt och hålla sig vid liv...
Så. Det var de förslag jag hade. Jag hoppas att något triggar fantasin och ger idéer till en längre version.