Vi gick på planet och satte oss jämte vår rumskompis, i mitt fall Max.
"Du och jag, ensamma i ett hotellrum" flinade Max.
"Dröm vidare" muttrade jag surt. Jag hade mycket hellre hamnat med Felix, men såklart ska natta stå och prata om det hela tiden då jag bara blir ännu mer irriterad. Men jag kunde inte klandra henne, hans leende, var som tusen gnistrande stjärnor. Hela rummet lös upp när han log. Felix, Felix Sandman. Planet startade motorerna och jag svalde klumpen i halsen. Flygplan och jag hör inte ihop. Jag har alltid varit flygrädd, men det var värt att åka flygplan för en resa till Barcelona. Flygplanet ökade tempot och det gick fortare och fortare. Plötsligt ryckte jag till kraftigt och svalde för att få bort det onda i öronen. När jag tittade ut igenom det ovala fönstret kunde jag se bilar svischa förbi, små som myror. Men när jag fick tillbaka tankarna om hur flygrädd jag egentligen var, hoppade jag till. Var vi verkligen så himla högt upp?
Jag pluggade in hörlurarna i öronen och suckade. Musiken dunkade i mina öron. Det fick mig att tänka på annat. Mina ögonlock blev plötsligt tunga som bly. Jag kämpade men förgäves. Strax därefter omringades jag av ett svart mörker.
När jag vaknade tittade jag nyfiket ut igenom fönstret. Molnen var vita tussar på himlen, och himlen var klarblå. Plötsligt plingade det till i planet.
"Safety belts on 💺"
Jag kopplade det till att vi snart skulle landa, så ganska snart var vi framme. Jag satte på bältet och såg på Max. Han satt med sin mobil och tittade på skärmen. Jag sneglade lite på skoj, men slutade helt röd.
12:03
Max;
"Sitter just nu jämte en snygging;)"
"Flickvänsmaterial*.*"
Han smsade med felix, och jag kände mig obekväm. Så Max hade typ en crush på mig, men det förklarade allt hans snack med massa flin. Jag kände hur planet lutade neråt och jag kände hur vi gick neråt.
När planet landade skyndade sig alla med att ta av bältena och rusa ut från planet. Äntligen var vi i Spanien.