Onsdag 1 april 2015
Den röda matsalsbrickan vilade mellan mina händer. Jag började gå mot Johanna och Siri som redan satt vid ett bord. Jag satte mig bredvid Johanna och snett framför Siri. Platsen framför mig var tom. Killarna var ju i USA och Alec. Ja han hade väl glömt oss. Han satt med sina nya vänner. Jag vet inte ens vilka de är men de verkar trevliga. Han hänger inte med oss längre. Det händer ibland men inte alls ofta.
- Alltså herregud... Svenska läraren ni vet? Marie. Hon drog tydligen ett skämt på lektionen enligt en kille. Sa Siri.
- Vadå för skämt? Frågade Johanna.
- Du vet det där med "Katt svalde stol, satt i halsen" Svarade Siri och tog en tugga av sin mat.
-Sämst... Svarade Johanna.
- Aa jag vet erkänn! Sa Siri och började skratta.
- Jag mår inte så bra... Jag tror jag ska gå hem. Sa jag la handen för magen.
- Vad är det? Frågade Johanna oroligt.
- Ont i magen.. Svarade jag och de nickade.
Jag reste mig upp och tog tag i brickan. Vi hälsade hejdå till varandra och sedan slängde jag den lilla mängd mat som jag tagit. Jag gick ut ur matsalen och gick sedan mot mitt skåp. Jag tog mina saker och gick ut mot min moped. Jag låste upp låset och öppnade sedan luckan där bak. Jag drog ut hjälmen och la istället min skolväska där. Hjälmen drog jag sedan på och satte mig på mopeden. Förut var jag tvungen att fixa håret så det inte skulle förstöras eller vara obekvämt. Nu kunde jag bara dra på den. En av fördelarna med att vara korthårig.Jag startade mopeden och åkte hemåt. En tanke på Alec dök upp i huvudet. Han är verkligen nästan aldrig med oss längre. Ibland skriver vi med varandra och ibland pratar vi i skolan. Men det är inte lika mycket som förut förstås. Jag är glad för hans skull. Att han hittat några mer att vara med men han behöver ju inte "lämna oss". Men det är väl hans val antar jag väl.
Efter 10 minuter är jag hemma. Jag kör upp på uppfarten. Jag stänger av mopeden och kliver av. Jag drar av min hjälm och låser mopeden för säkerhet skull. Sedan byter jag återigen plats på hjälmen och väskan. Fast nu följer väskan med mig in. Jag låser upp dörren och Dante kommer rusande. Han försvinner dock snabbt. Simba är inte hemma just nu. Han brukar vara ute under dagarna mest. Jag drar av mig jackan och skorna. Sedan släpar jag mig in på rummet. Jag väljer att stänga av min mobil. Jag vill helst bara vila utan någon mobil som stör. Min säng som så prydligt inte är bäddad fångar mig när jag halvt slänger mig på den. Jag somnar efter några minuter.
Jag vaknar upp och ser att klockan är 17:03 vilket betyder att mamma och pappa måste vara hemma snart. Nu mår jag mycket bättre i alla fall. Jag tar tag i mobilen för att se ifall någon ringt eller skickat något till mig. Jag håller in av- och påknappen och det vita äpplet lyser upp den annars svarta skärmen. Min bakgrund visas och sedan flera notiser. Jag är tvungen att bläddra en hel del. Väldigt många tweets men även en massa instagram grejer. Det står saker som "grattis". Är detta något prank eller? Jag går in på Twitter och ser att "jag skrivit en tweet som alla är helt hype över.
"Hi guys! All of you that thought that there was something between me and OG. Yes! You were right. We are together!❤️" Stod det. Men va?! Detta har inte jag skrivit! Någon måste hackat sig in. "Jag" hade tydligen skrivit en till tweet.
"And actually...I AM PREGNANT WITH OG'S BABY! And we have decided to keep it. I've been pregnant since 14/3👶🏼👪😍❤️"
- VAFAN?! Svor jag rätt ut.
Mina ögon började vattnas. Jag var inte ledsen över att någon antagligen hackat sig in. Jag var inte ledsen över att någon skrivit något heller. Jag var ledsen eftersom det aldrig kommer bli så. Varken med Ogge eller någon annan. Flera tårar rann över kinderna. Jag tog tag i min kudde och la det mellan mina knän och huvudet. Huvudet vilade jag på kudden och den blev blöt rätt snabbt. Så satt jag i kanske 10 minuter innan dörren öppnas och mamma kommer.
- ELICE?! VAD HAR HÄNT?! Utbrister hon och springer fram.
- Jag...Twitter! Här läs...Stammade jag fram och räckte fram mobilen.
- Vadå för något?! Frågade hon och tog tag i min mobil.
Hon läste de små texterna och kollade chockat på mig.
- Elice?! Men detta kan inte vara sant, det går ju inte! Sa hon.
- Det var inte jag som skrev.. Någon annan! Sa jag och en tår åkte över kinden.
Mamma satt där och försökte lugna ner mig. Jag vet inte varför jag gråter. Men det är nog för att jag vet att något "saknas". Jag fungerar inte som jag ska och egna barn kommer jag aldrig få. Jag behövde prata med någon. Felix. Jag bad mamma ringa upp honom från min mobil.
- Hej Felix! Det är mamma. Jo det har hänt en liten grej... Elice sitter här och är lite ledsen... Mm. Hon vill gärna prata med dig.. Ja. Hörs. Hörde jag mamma säga.
Hon räckte mig mobilen. Jag tog några andetag. Innan jag la mobilen vid örat.
F: Vänta Omar jag kommer snart...
E: Felix?
F: Åh Elice! Hej hur mår du?
E: Bra...
F: Sluta ljuga nu...
E: Jag mår inte så bra.
F: Vad har hänt?
E: Ehm...Jag gick in på Twitter förut och..
F: Elice? Det var inte meningen.
E: Vad menar du?
F: Det var jag...
E: Varför gjorde du så Felix?!
F: Ja men... Som ett aprilskämt typ. Det går ju rykten om dig och Ogge och då tänkte jag...
E: Det var riktigt dumt av dig!
F: Ja, det var det väl. Det var inte så att jag föreställde mig det här. Att du sitter och är helt förstörd. Men snälla ta det inte så hårt!
E: Felix? Det finns en sak jag inte sagt än...Jag, jag kan inte få barn...
F: Va? Vad menar du?
E: Alltså jag är typ steril eller vad det heter.
Några tårar föll ner. Det var helt tyst mellan oss. Plötsligt hörde jag bara en duns och hur Felix svor.
F: FAN JÄVLA HELVETES SATAN!!!
E: Felix?!
Jag hörde någon annans röst i bakgrunden som pratade med Felix. Telefonen togs upp. Personen sa någonting obegripligt. Men jag hörde att det var Ogge.
O: Hallå?
E: Ogge...
O: Hej.. Vad fan händer?
E: Felix har klantat sig jätte mycket...
O: Mm han har en tendens att göra det.. Vad har han gjort?
E: Kolla Twitter..
O: Okay..
Det blev tyst. Just nu önskar jag att det där inte var Ogge utan hellre Oscar eller Omar. Så jävla stelt.
O: Mm...det där var ju dumt..
E: Men det är en annan sak. Om det inte vore för det hade detta så kallade skämt varit ganska roligt
O: Vadå?
E: Eh..alltså jag kan inte..
O: Hur menar du nu?
E: Jag kommer aldrig kunna bli gravid....
O: Åh Elice...Jag är så ledsen för din skull...
Vi pratade en stund till. Sedan la vi på och jag gick och duschade. Jag ville bara rensa tankarna och glömma det. Mamma tyckte det skulle vara bra om jag gick ut och tog lite luft. Tillsammans med Dante tog jag en promenad i området.