-13:45, hallen, dagen efter julafton-
*bild = Lykke*
Lykke's perspektiv:
Jag lutade mig mot väggen och åkte ner till golvet och kunde inte hålla inne tårarna längre, dom bara fall ner för mina kinder och det sluta aldrig.
min syster är borta och min bästis vet ingen förutom Alex vart hon är, vad ska jag gör?
Jag känner mig svag för att jag inte gör något åt saken.
jag kan ju hämta min syrra och sen leta över hela världen efter Helin men det skulle ta år å dom kanske har hunnit mördar innan jag hittar henne.
det känns som mitt liv är över utan Tilda, Helin, Emma och Ivana nära mig men nu när två saknas så finns jag inte längre allt känns så mörkt och tråkigt.
vad ska jag göra? Jag kan ju inte och sitta å gråta hella dagarna och tänka negativt ju eller?
"Lykke, mår du bra?" Frågade Emma och satte sig på huk framför mig å Ivana stog bredvid Emma.
"ja" svarade jag kort.
jag orkar inte prata för min hals gör så ont efter allt gråtande och vill bara vara ifred till dom som saknas i mitt liv kommer tillbaka.
om jag inte skulle lämnat Tilda kvar den natten så skulle aldrig Elias börjat på vår skolan och då skulle detta inte hända.
jo, vår mamma hon är.. Död,
våra pappa mördade henne framför mina ögon, jag tyckte att inget kommer vara värre än att sen när pappa mördade mamma.. men jag hade fel.
"Lykke, vi vet att du ljuger" sa Emma och kollade in i mina ögon med en sorgsen min.
"vi saknar dom också och dom kommer hem snart, jag lovar" sa Ivana.
"hur vet du det? Utan alla er fem nära mig så finns jag inte, jag orkar inte med detta längre, jag vill ha alla fem nära mig och allt är mitt fel" skrek jag och tårarna börjar åka ner för mina kinder igen.
"det är inte ditt fel alls och hur skulle det vara det?" Frågade Emma och ställde sig upp.
"jag lämnade henne kvar och om jag skulle ha tagit med henne skulle inget av detta händigt" skrek jag och sprang gråtandes till mitt rum å smällde igen dörren.
allt är mitt fel, mitt fucking fel.
jag är den sämsta stora systern ever, jag suger på att ta hand om en av dom viktigaste personerna i mitt liv å det var min syster som är 20 minuter yngre än mig.
hur kunde jag bara lämna henne?
Jag hatar Elias, jag fucking hatar honom.
tänk om han våldtar min syster?
Hon är ju för fan 16 år och ganska känslig efter det som hände när vi var små å hon skulle inte klara av det och allt är mitt fel för jag aldrig var där för henne.
det hördes ett högt knackade på en dörr men inte från min.
"hej" sa en ljus svag röst i hallen som jag kände igen direkt, Tilda.
men jag klarar inte av att gå ut dit.
tänk om Elias är där? Eller Alex men ingen Helin? Jag klarar inte av detta längre.
jag la mig ner på min säng och precis då öppnades dörren långsamt å Tilda kom in i rummet.
"Lykke?" Frågade hon och jag satte mig upp å såg min lilla syster stå där. jag sprang fram till henne och kramade om henne hårt å tårarna började rinna igen men mer än innan.
"Vad gjorde han mot dig?" Mumlade jag mot henne's hår.
"Lykke, du vill inte vet" svarade hon lågt och kramade om mig hårdare.
vi släppte från kramen.
"våldtog han dig?" Frågade jag och hon skakade på huvudet långsamt.
"Lykke, han slog mig bara" sa Tilda och kramade om mig igen.
"BARA?" Skrek jag, släppte från kramen och kollade in i henne's havsblåa ögon.
"Jag är van vid det" svarade hon och tittade bort.
"Allt är mitt fel, lilla sis" sa jag.
"va?" Frågade Tilda och kollade på mig igen med ledsna ögon.
"jag fanns aldrig där för sig när vi var små och jag fucking lämnade dig med en jävel som slå och nästan mördad barn" sa jag och torkade bort tårarna.
"Lykke" sa Tilda och sjöng till marken å började stor gråta.
"är han där ute nu?" Frågade jag och hon nickade.
"vänta här" sa jag och gick ut ur mitt rum.
och där står han lutade mot dörrkanten med Felix bredvid honom.
jag gick fram till honom.
"du fan inte rör henne än gång till dig fucking, äckel" skrek jag i ansiktet på honom.
"varför inte, du bestämmer inte över mig" skrek han tillbaka och nu var han väldigt arg men jag orkar inte bry mig för han fucking slog min syster.
"Du fucking slog henne och skrämmer ihäll henne" skrek jag.
"du gjorde vad?" skrek alla andra och även Felix.
Elias bara log nöjt å gick ut och satte sig i en svart sportbil.
vad är det för fel på honom?
"Jag tar hand om honom" sa Felix och jag nickade å sen gick han, när han kom till bilen och hade satt sig åkte dom iväg.
"är det sant?" Frågade Emma och jag nickade.
"OMG hon kanske är blåslagen" skrek Emma av panik.
"va fan Emma" skrek jag och kastade upp mina armar i luften.
"hon kan ju ha det" mumlade Ivana.
"nej, det har hon inte eller hon såg inte blåslagen ut" skrek jag.
"okej ta det lugnt nu" sa Ivana och jag suckade.
"förlåt men jag är väldigt arg, ledsen och hungrig" sa jag och Ivana skrattade innan hon gick till köket.
"maten är klar om 15" sa hon och jag å Emma gick till Tilda som låg och sov i sin säng.
"hon ser ut som en bäbis" sa Emma och skrattade lite lätt.
"haha ja" sa jag och skrattade.
"men Helin var fan är hon vi måste hitta henne" sa jag och Emma nickade bestämt..