Survive x Fred Weasley love story

kapitel 1 - värdig en Phoenix

Wendyra satt på sängen och läste en bok om sitt ursprung, viler, när hennes äldste bror, Attallon stack huvudet in genom dörröppningen "maten är snart klar och vi får gäster så sätt på några trevligare kläder". Fnös han och betonade trevligare med en grimas. Hon rullade ögonen innan hon gick ut ur sitt rum och mot sitt "fin rum" där hon hade smycken och klänningar. Efter att ha tittat igenom halva rummet bestämde hon sig för en mörkgrön sidenklänning som hennes familj säkert skulle finna lämplig. Hon letade efter en hårnål som hon ärvde från sin mormors mor, den var förtrollad och om du lade den i håret blev det omedelbart en fin frisyr som matchade den händelse du tänkte på. I detta fallet blev det en bulle med två inbakade flätor på varsin sida utav huvudet. 

När hon gått ner för alla 3 trappor så satt redan hela familjen Phoenix och åt med en annan familj som hon inte hade sett tidigare. 

"Åh vad bra jag började undra var du tog vägen" sa hennes pappa med tillgjord röst. "Detta är våran sistfödda och ända dotter, Wendyra" sa han och gav henne en sträng blick som för att säga åt henne att sköta sig. Hon log mot gästerna och sa "trevligt att ha er här" därefter gick och satte sig på sin plats medans mannen i familjen presenterade sin äldsta dotter för hennes näst äldsta bror. 

Om man tänker på hela familjen Phoenix så är dom 5 personer, Wendyra den yngsta i familjen och den ända dottern. Attallon det näst äldsta barnet, två år äldre än Wendyra och verkar inte gilla någon eller något förutom att bråka och spela Quidditch och hennes äldsta bror, Emmet som var tre år äldre. Båda var i Slytherin som precis som hennes föräldrar. 

När middagen var avklarad och gästerna hade gått så var allas leenden bortblåsta och pappan i deras familj sa med avsmak i rösten "dom har inte tillräckligt med pengar och verkar dumma, inte värdig en Phoenix". Vad var grejen med att man skulle gifta sig rikt? Man gifter sig väll av kärlek?

Wendyra tänkte alltid samma tanke när han sa så, hon fakade varje leende hon hade och ingen märkte något men ändå tror dom att dom är smarta? Eller så brydde dom sig bara.. Hon blev avbruten i sina funderingar av att hennes uggla flög in, snart där efter kom hennes bröders också. När hon läste på kuvertet spärrade hon upp ögonen "Jag har fått mitt brev till Hogwarts!" skrek hon och kände lyckan lysa från hjärtat och ut i hela kroppen, hon skulle till Hogwarts! Emmet kunde inte hjälpa att börja le åt hans lillasyster glädjehopp. Hennes mamma gick ut från hennes och pappas vardagsrum och gav henne ett lätt leende innan hon med sträng röst sa "för ära i vårt namn och förstör inte för dina bröder." Wendyra kände hur glädjen försvann lika fort som den kom men hon höll kvar leendet och svarade med så stadig röst hon kunde "Ja mamma" 

Runt tio minuter senare var hon inne i sin del av slottet igen, vad hade hon trott egentligen? Att hennes föräldrar skulle vara glada för hennes skull? Som att det någonsin skulle hända. Varför var allt dom brydde sig om betyg och att hålla deras namn rent? 

Hon kände tårarna bränna i ögonen men hon stoppade dom, Wendyra Phoenix tänkte inte gråta över hennes skämt till familj.

"Wendyra du ska packa säger pappa" sa Attallon och verkade inte bry sig om att stanna och vänta på ett svar. Snart hon hade packat alla kläder hon kände skulle behövas ifrån  garderoben, förutom det hon skulle ha på sig imorgon alltså. 

Nio timmar senare vaknade hon av att solen lyste in genom hennes stora fönster, det var fint väder och Wendyra blev på lite bättre humör direkt. Plötsligt kom hon på att dom skulle åka till diagongränden och efter det Hogwarts! Wendyra nästan hoppade upp ur sängen och in i hennes badrum, sedan drog hon av pyjamasen och gick in i duschen. 

När hon var klar borstade hon hennes ljusa hår och satte på sig en vit skjorta, en svart kjol med vita rutor och svarta knästrumpor med vita ränder högst upp. Hon tittade sig i spegeln men kände att något saknades... "ett halsband!" sa hon högt för sig själv och sprang fram till smyckesskåpet  hon hade i hennes klänningsrum. Hon valde ett litet halsband som satt nära halsen med små kristaller hängande från guldkedjan.