15/8- Kära dagbok
Där stod han. Mitt framför mig den första dagen på universitet. Han var så vacker och med ett helt fantastiskt leende. Redan då, i samma stund jag såg honom visste jag att jag behövde få veta allt om den här människan. Visst hade jag träffat snygga människor förut, till och med bländande vackra, men det var något speciellt med just honom. Det var så mycket mer än hans utseende, det var hela hans person. Hur han rörde sig, hur han skrattade åt något som sades i bakgrunden och hur hans ögon glittrade till när han log. Jag kan inte beskriva det bättre än att jag blev förtrollad, helt enkelt förtrollad.
Idag var första dagen på universitetet och jag skulle äntligen få träffa min klass och se skolan. Vi samlades på en kulle under ett skuggande träd och vi fick lite information. I tur och ordning presenterade sig alla, en blandning av nervositet och förväntan märktes tydligt bland gruppens medlemmar. Det är ju inte första gången jag börjar i skolan, men ändå kändes det som att jag aldrig hade varit i en liknande situation tidigare. Några skrattade högt åt vad den snygga faddern hade sagt medan andra småpratade med varandra. Självklart fanns det de som lät högt och som försökte ge intrycket av att de gjorde sånt varje dag, men alla visste att vi var nervösa och vem kunde klandra oss. Första dagen av fem år på ett program jag inte riktigt var säker på, en skola jag aldrig varit i tidigare och med människor jag precis mött. Det var tydligt att vi inte var hela klassen, vi var bara 14 personer och borde vara åtminstone dubbelt så många. Det visade sig att det stämde och bara 20 minuter senare fick vi träffa resterande del i den stora föreläsningssalen vi fördes till för ett första upprop.
-Pontus?
-Ja.
Jag reagerade inte något speciellt på hans namn, men han var tydligen här iallafall. Jag såg inte vem som hade svarat och jag kände inte igen namnet från den första träffen. Mitt namn hade ropats upp bara en minut tidigare vilket gav mig sinnesron att kolla mig runt i salen. Se vad det var för folk jag skulle träffa de kommande fem åren. En hel del trevliga ansikten, men inget speciellt egentligen, men alltid kul att skaffa sig en första uppfattning om vad det är för några. Det gavs mycket tid för att bilda sig en uppfattning om klasskamraterna när vi senare fick sitta i en ring och berätta om oss själva.
Det var då jag såg honom. Herregud vilken kille! Lång, mörkt hår och glasögon. I andras ögon hade han nog setts som en ganska snygg kille, inte den som får de populära tjejerna att bli galna av den blotta närvaron, men den killen som ser så genuint snäll och härlig ut att alla vill lära känna honom. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte attraherades av hans utseende, folk som säger att utseende inte spelar någon roll har inte helt rätt. För nej, det spelar inte någon roll egentligen, men det är trots allt det första man lägger märke till. Men wow vilken kille asså, han var tydligen några år äldre än mig och kom ifrån Stockholm. Han hade tidigare pluggat till sjuksköterska och jobbat som det i nåt år, men nu var han här för att byta bana. Tur för mig.
Det var kanske inte det första han sa, men det kom ändå ganska snabbt fram att han hade en sambo i en annan stad som minsann snart skulle komma ner hit och de skulle snart bo ihop igen. Han var den enda i klassen med en partner. Otur för mig.
Varför faller jag alltid för killar med flickvän, så jävla typiskt.
YOU ARE READING
Ett Kinky Universitetssex
RomanceFörsta dagen i skolan är han där. Jag faller direkt för honom, jag vill veta allt om honom och jag vill att han ska bli min❤
