Jag blippade mitt Accesskort och spärren öppnades, Det var sent på kvällen och jag var nästan ensam på stationen. Min pendel skulle gå om tre minuter så jag hade gott om tid.
Skorna sjönk djupare och djupare för varje steg. Jag tittade ner. Marmorgolvet hade mjuknat och jag hade redan sjunkit ner till anklarna.
-Hjälp mig, sa en svag röst bredvid mig,
Rösten kom från en man strax bredvid som sjunkit ner ända ner till bröstet i marmorgyttjan. Armarna viftade hjälplöst.
Jag tittade på klockan, två minuter och 20 sekunder kvar.
Jag tog tag i hans hand och drog. Ett tag kändes de som att vi bägge skulle sjunka ner och begravas levande i marmorgyttjan bägge två.
Så gav den efter och med ett ljudligt "plopp" släppte marmorn runt honom. Hans kostym var förstörd och han borstade bort marmor ur byxslagen.
Jag vände mig om och rusade till min plattform precis som pendeltåget saktar in och öppnar dörrarna.
